Låtsaskriget
Wikipedia
Låtsaskriget (en. Phony War) var perioden under andra världskrigets början då inga militära operationer förekom på västfronten trots Frankrike och Storbritanniens krigsförklaring mot Tyskland. Medan största delen av det tyska Wehrmacht stred i Polen bemannade en avsevärt mindre styrka den fortifierade västvallen längs Frankrikes gräns mot Tyskland. Mellan de här soldaterna och fransmännen bakom sin egna starkt befästa Maginotlinje utkämpades inga stridigheter, vilket gjorde att Polen kände sig bedraget av sina allierade. En delförklaring till att inget gjordes för att undsätta Polen var att de allierade inte hade hunnit genomföra sin mobilisering innan striderna redan var över.
Låtsaskriget inleddes i och med Storbritannien och Frankrikes krigsförklaring mot Tyskland 3 september 1939 och upphörde inte förrän Tyskland bröt dödläget 10 maj 1940 då man invaderade Belgien, Nederländerna och Luxemburg i en operation kallad Fall Gelb.
De enda militära händelserna för de allierade under Låtsaskriget var till sjöss. Nämnvärt av följande är:
- I oktober 1939 sänkte den tyska ubåten U-47 det brittiska slagskeppet HMS Royal Oak vid flottbasen i Scapa Flow.
- I november 1939 blev det tyska fickslagskeppet Admiral Graf Spee angripet utanför Uruguays kust.
- I april 1940 minerades norska fjordar för att förhindra svenska järntransporter till Tyskland.
