Ardenneroffensiven

Wikipedia

Ardenneroffensiven

Datum	16 december 1944 - 28 januari 1945
Plats	Ardennerna, Belgien
Utfall	Allierad seger

Stridande

Befälhavare

Styrka

600,000 man, 1000 stridsvagnar, 1200 stridsplan, 400 artilleripjäser

550,000 man, 700 stridsvagnar, 1900 arilleripjäser

Förluster

34,400 döda & saknade
50,200 sårade
733 tanks

42,700 döda & saknade
45,600 sårade
700 tanks

Ardenneroffensiven är benämningen på den månadslånga motoffensiv som den tyska armén (armégrupp B) utförde i Ardennerna i södra Belgien, mot de allierade den 16 december 1944 till den 28 januari 1945, under slutet av andra världskriget och är det blodigaste slagen i amerikansk militär historia. I det engelska språket benämns slaget oftast som The battle of the Bulge. Det tyska kodnamnet för offensiven var Unternehmen Wacht am Rhein ("operation vakt vid Rhen"). Offensiven anges ibland felaktigt som tyskarnas sista offensiv under andra världskriget. Se Operation Frühlingserwachen.

[redigera] Bakgrund

Under sensommaren 1944 hade Tyskland drabbats av mycket svåra militära nederlag både på östfronten och västfronten. De västallierade och Röda Armén närmade sig Tredje rikets öst- repektive västgräns. Det stod klart att Tyskland skulle förlora kriget om de inte lyckades gå till motoffensiv och återta initiativet. Idén att gå till motoffensiv var i mycket stor utsträckning Adolf Hitlers egen, många av hans generaler ansåg att den tyska armén var för svag för att genomföra en större offensiv efter alla nederlag under sommaren-hösten 1944. Grundtanken med offensiven var att bryta igenom de allierades svagt bemannade frontavsnitt i Ardennerna och fortsätta mot Antwerpen och i princip återupprepa segern 1940. Som många högre tyska officerare påpekade efter kriget var planen mycket överambitiös. Adolf Hitler ansåg trots detta att det var nödvändigt att gå till offensiv, från hans synvinkel var det den sista chansen att rädda Tyskland från totalt nederlag.

Tyskland erhöll ett visst andrum under hösten 1944 då både de västallierades och Röda Arméns framryckning mattades av. Den tyska krigsproduktionen gick på högvarv - trots de allierades bomboffensiv - vilket innebar att stora mängder ny materiel kunde tillföras de enheter som slagits sönder under sommarens nederlag. Under hösten 1944 drogs de illa tilltygade tyska pansardivisionerna som hade stridit i Normandie ur frontlinjen och erhöll ny utrustning och manskap. Samtidigt sattas flera nya divisioner upp (Volksgrenadier-divisioner). Tyskland krigsmakt återhämtade sig påtagligt de tre sista månaderna av 1944. Uppladdningen inför Ardenneroffensiven är ett tydligt exempel på tyska krigsmaktens stora förmåga att återhämta, trots de mycket stora nederlagen. Den tyska stridsmoralen bland soldaterna och lägre befäl var påfallande hög inför offensiven, kanske särskilt inom divisionerna i Waffen-SS. De högre officerarna var, som redan nämnts, mer skeptiska.

Den allmänna uppfattningen bland de högre allierade befälhavarna var att den tyska armén inte var kababel till större offensiva operationer. Man underskattade helt enkelt Wehrmacht. Därför togs de allierade med överraskning när offensiven inleddes. Detta var en viktig orsak till de tyska framgångarna under offensivens första vecka. På grund av det allierade flygets totala överlägsenhet var dåligt väder en förutsättning för tysk framgång.

Tre tyska arméer drogs samman för offensiven - 6. SS Pansararmèn, 5. pansararmén och 7. armén (se kartor). I planen ingick även att sända tyska kommandosoldater i amerikanska uniformer bakom amerikanarnas frontlinje för att sprida förvirring och desinformation (Operation Greif). Denna operation skapade en hel del oreda bland amerikanarna den första veckan av offensiven. En mindre luftlandsättningsoperation genomfördes ochså (Operation Stösser), dock utan framgång. Stor omsorg lades vid att hemlighålla den kommande offensiven i syfte att behålla överraskningsmomentet.Detta fick bland annat till följd att tyska officerare på lägre- och mellannivå (regemente och nedåt) fick bristfälligt med tid att förbereda sina enheter på den kommande uppgiften eftersom de fick reda sin uppgift förrän cirka ett dygn före offensivens början.

[redigera] Slagets förlopp

Offensiven inleddes tidigt på morgonen den 16. december. Man uppnådde både strategisk och taktisk överraskningseffekt. Den första veckan var framgångsrik för tyskarna. Bland annat inringades två hela amerikanska regementen vid Schnee Eifel och tvingades kapitulera. 5. pansarármen var mest framgångsrik och tyska 2. pansardivisionen nådde den 24. december byn Foy-Notre-Dame, endast några kilometer från floden Meuse. Dock misslyckades man med att erövra den viktiga knutpunkten Bastogne som hölls av den amerikanska 101. Luftburna Divisionen. På den 6. pansararméns frontavsnitt gick det avsevärt trögare, här nåddes inget egentligt genombrott med undantag för en stridsgrupp ur 1. SS Pansardivisionen Leibstandarte Adolf Hitler (Kampfgruppe Peiper). När de allierade hämtat sig från det första överraskningen gick de till motoffensiv. Bättre väder, som innebar att det allierade flyget kunde användas fullt ut, samt en allmän allierad överlägsenhet i numerär och underhåll pressade tyskarna tillbaka. Redan kring den 24. december insåg de högre tyska officerarna att offensiven hade misslyckats och ville avbryta den, men Hitler vägrade. Cirka en månad efter offensivens igångsättande var tyskarna i princip tillbaka där de hade startat. De pansardivisioner ur Waffen-SS som deltagit sändes till östfronten, Se Operation Frühlingserwachen.

[redigera] Slagets följder

Offensiven hade liten inverkan på det totala krigsförloppet. Visserligen vann tyskarna stora segrar de första dagarna, men i offensiven förbrukades de sista resterna av den tyska krigsmaktens strategiska offensiva förmåga samtidigt som man underlättade för den ryska framryckningen på östfronten. I det större perspektivet var troligtvis Ardenneroffensivens största effekt att den tyska fronten i Polen kollapsade i januari 1945 (se Wisła-Oder-offensiven) eftersom större delen av de tyska reserverna satts in i Ardennerna, och således nedprioriterades förstärkningar och underhåll till östfronten.

[redigera] Övrigt

De retirerande tyskarna, bl.a. förband ur Waffen-SS-divisionen Leibstandarte Adolf Hitler gjorde sig skyldiga till skändliga krigsförbrytelser, till exempel massakern i Malmédy. Detta utesluter dock inte att även allierade soldater utförde oegentligheter som stred mot krigets lagar.

Ardenneroffensiven har gett upphov till ett flertal datorspel och konfliktspel liksom filmer. Exempel på datorspel är Close Combat IV, the battle of the Bulge, exempel på brädspel är "Kampfgruppe Peiper" som ingår i Advanced Squad Leader. Ett antal avsnitt ur den amerikanska serien Band of Brothers utspelar sig under Ardenneroffensiven.

15 december 1944

Andra halvan av december 1944

"Battle of the bulge", december 1944-januari 1945

[redigera] Litteratur

Cole, Hugh M: The ardennes: battle of the bulge (1965)
Delaforce, Patrick: The Battle of the Bulge (2004) (eng) ISBN 0-582-78493-X
Goolrick, William K & Tanner, Ogden: The Battle of the Bulge (1979) (eng) ISBN 0-80942-531-9
Merriam, Robert E: The Battle of the Bulge (1965) (eng)
Parker, Danny S (ed): Hitler's Ardennes offensive - the German view of the Battle of the Bulge (1997) (eng) ISBN 1-85367-272-6
Toland, John: Battle - the story of the Bulge (1959) (eng)
Zaloga, Steven J: Battle of the Ardennes (2003) (eng) ISBN 1-84176-560-0
Zaloga, Steven J: Battle of the Bulge (2004) (eng) ISBN 1-84176-810-3