Rumäniens historia

Wikipedia

Dagens Rumänien bestod under medeltiden av två stater: Moldau och Valakiet, medan det i Transsylvanien, som då var en del av Ungern, fanns en rumänsk majoritet. Från 1500-talet och fram till självständigheten år 1878 var större delen av det som idag är Rumänien avhängigt Osmanska riket.

Efter andra världskriget blev Rumänien en del av östblocket med en kommunistisk enpartistat. 1965 kom Nicolae Ceauşescu till makten och distansierade Rumänien från den sovjetiska maktsfären med en egen utrikespolitik, han påbörjade ett samarbete med Renault för personbilar under namnet Dacia och även passagerarflygplanstillverkning på licens av BAC 1-11. Rumänien var bland annat den första staten i östblocket, förutom Sovjetunionen, som återupptog diplomatiska relationer med det dåvarande Västtyskland 1967 (se Hallstein-doktrinen). Ceauşescu tog även fram mer nationalism än sina föregångare där det rumänska lyftes fram mer.

Ceauşescus storslagna planer och skrytbyggen med presidentpalatset i Bukarest stod i kontrast till den utbredda fattigdom som befolkningen levde i med stora problem ekonomiskt och socialt. Precis som i övriga satellitstater genomfördes årliga propagandaföreställningar vid större nationella firanden. Säkerhetspolisen, Securitate, kontrollerade och förföljde medborgarna.

Rumänien var inget undantag för östblockets sönderfall i slutet av 1980-talet. Den totalitära diktaturen föll kring julen 1989 under en våldsam revolution och Ceauşescu avrättades.

Under 1990-talet hamnade landet i en svår ekonomisk kris, och de problem som skapats av den gamla regimen var svårlösta. Rumänien är ekonomiskt sett på efterkälken jämfört med väst-nordeuropa men i början av 2000-talet har Rumänien uppvisat goda tillväxtsiffor.