Winston Churchill

Wikipedia

**Winston Churchill**

Ämbetsperiod:	1. 10 maj 1940 – 27 juli 1945 2. 26 oktober 1951 – 7 april 1955
Företrädare:	1. Neville Chamberlain 2. Clement Attlee
Efterträdare:	1. Clement Attlee 2. Anthony Eden
Födelsedatum:	30 november 1874
Födelseplats:	Blenheim Palace, Woodstock, Oxfordshire, England
Maka:	Clementine Ogilvy Spencer-Churchill, f. Hozier
Politiskt parti:	Konservativa partiet

Sir Winston Leonard Spencer Churchill, född 30 november 1874 i Blenheim Palace, död 24 januari 1965, var en brittisk politiker, författare och officer. Han var brittisk premiärminister 1940-45 och 1951-55 samt erhöll nobelpriset i litteratur år 1953.

Churchill inledde sin karriär som officer och krigskorrespondent. Han var därefter ledamot av underhuset 1900-1964 där han representerade det Konservativa partiet, med undantag för perioden 1904-1924 då han var medlem av det Liberala partiet. Han var handelsminister 1908-10, inrikesminister 1910-11, marinminister 1911-15 och 1939-40, minister för krigsmateriel 1917-19, krigsminister 1919-21, kolonialminister 1921-22 samt premiärminister 1940-45 och 1951-55. Han var även amatörmålare.

Churchill var son till den konservative politikern Lord Randolph Churchill, som bland annat innehade posten som brittisk finansminister, och amerikanskan Jennie Jerome Churchill. Han var far till Randolph Churchill (1911-1968).

Särskilt under krigsåren blev Winston Churchill känd för sina tal. Bland de många kända citaten finns: Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning. ("Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början"). Citatet reflekterar Churchills bedömning av krigssituationen efter att de brittiska styrkorna hade besegrat Nazityskland vid slaget vid El-Alamein i Egypten år 1942.

[redigera] Bakgrund

Winston Churchill föddes i Blenheim Palace i Woodstock, Oxfordshire den 30 november 1874.

Churchills fullständiga efternamn var Spencer-Churchill (och därmed släkt med prinsessan Dianas familj Spencer). Med hans far, Lord Randolph Churchill, började familjen använda namnet Churchill i offentligheten.

Winston Churchill var avkomling till den första kända medlemmen av släkten Churchill, John Churchill (1:e hertigen av Marlborough), vars biografi han serare skrev. Lord Randolph Churchill, tredje son till den 7:e hertigen av Marlborough, blev sedemera finansminister. Winstons mor var Lady Randolph Churchill (född Jennie Jerome). Hon var dotter till den amerikanske miljonären Leonard Jerome.

[redigera] Armén

Churchill utbildade sig till officer på Sandhurst, och inledde därpå sin karriär i armén. Han var bland annat stationerad i Indien och Egypten. Därefter arbetade han under en period som krigskorrespondent, bland annat i Sydafrika under Boerkriget 1899-1902. Han beskrev senare sin uppväxt och sina ungdomsår i de tidiga memoarerna My Early Life.

[redigera] Parlamentet och regeringen

Churchill 1912

Efter att som en sorts krigshjälte ha återvänt till Storbritannien invaldes Churchill i parlamentet 1900, som representant för de konservativa. I egenskap av varm anhängare av frihandel övergick han 1904 till liberalerna. År 1908 blev han handelsminister i den liberala regeringen, och därefter – efter en hård konstitutionell uppgörelse med det konservativt dominerade överhuset – inrikesminister år 1910. Churchill blev en ifrågasatt minister 1911 då han två gånger satte in armén mot cilvila, dels mot anarkister i London och dels mot gruvarbetare i Wales. Samma år utsågs han till marinminister, och fungerade som sådan då första världskriget bröt ut 1914.

[redigera] Första världskriget

Under första världskriget var Churchill marinminister (First Lord of the Admirality). Han satte in marininfanteridivisionen i Antwerpens försvar 1914 och deltog själv i striderna. Churchill var en stark förespråkare för att slå till mot Osmanska riket genom en attack vid Dardanellerna men efter ententens förlust i slaget vid Gallipoli tvingades han avgå och tjänstgjorde som officer på västfronten. Han återkom dock till regeringskretsen 1917 som ammunitionsminister i David Lloyd Georges kabinett.

[redigera] Mellankrigstiden

Efter att LLoyd Georges liberala regering fallit 1922 återvände Churchill 1925 till de konservativa som så kallad konstitutionalist, och var finansminister 1925-29.

Churchill och hans familj drabbades hårt av den ekonomiska krisen från 1929 och början på 1930-talet och var nära att göra personlig konkurs.

En av de frågor som Churchill drev hårdast under mellankrigstiden var motståndet mor avkolonialiseringen. Han såg koloniernas självständighet som ett hot mot det brittiska imperiet och betraktade frihetskämparna som upprorsmän som måste bekämpas. Under denna tid var det främst Indiens självständighet som debatterades; för de flesta övriga kolonierna var självständighet ännu ej aktuell.

År 1923 var Churchill målsägande i en pikant förtalsprocess mot lord Alfred Douglas (Oscar Wildes forne vän). Denne hade i tryckt form spridit ut det antisemitiskt färgade ryktet att Churchill under kriget hade deltagit i en judisk konspiration för att döda krigsministern lord Kitchener, för att på så sätt ändra krigets gång och stödja den ryska revolutionen. Till saken hörde att Kitchener omkommit i en fartygsolycka 1916 utanför Orkneyöarna, på väg till Ryssland för underhandlingar (fartyget körde i verkligheten på en tysk mina). Anklagelserna befanns grundlösa, och Alfred Douglas dömdes till sex månaders fängelse.

Efter 1929 befann sig Churchill ute i den politiska kylan, och han betraktades allmänt som förbrukad; under denna tid skrev han bl.a. praktverket om sin förfader, hertigen av Marlborough, berömd för segern vid Blindheim (eng. Blenheim, och därav namnet på släktgodset) 1704. Ingen i England verkade heller intresserade av att höra på Churchills ständiga uppmaningar att försöka stoppa Hitlers och nazismens frammarsch. Istället klarmrade sig det brittiska folket fast vid tanken att relationerna med Tyskland gick att lösa på diplomatisk väg. 1938 års Münchenöverenskommelse kallade Churchill t.ex. ett "totalt nederlag utan förmildrande omständigheter".

[redigera] Andra världskriget

Segrarna i andra världskriget, Churchill, Roosevelt och Stalin under Jaltakonferensen i februari 1945

När andra världskriget bröt ut i september 1939 kallade Neville Chamberlain tillbaka Churchill till kabinettet. Först blev han återigen utsedd till marinminister, och när Chamberlain avgick ersatte han honom som premiärminister, den 10 maj 1940.

Som en av Hitlers främsta vedersakare i Storbritannien allt sedan mitten av 1930-talet (berömda är hans återkommande radioappeller) blev han britternas idealiske ledare under andra världskriget, som hjälpte dem att hålla hoppet och modet uppe, främst genom sin välutvecklade retorikska förmåga, men också genom att han under hela kriget fortsatte att styra landet från London, i ett skyddsrum under premiärministerns lokaler i centrala London; Churchill skall ha sagt att om Storbritannien förlorade kriget, och tyskarna marscherade in i London, skulle han ta ett gevär, ställa sig i vaktkuren i slutet av gatan, och skjuta så många tyska soldater som möjligt innan det bittra slutet.[1]. Inför den hotande tyska invasionen 1940 göt han, trots den prekära situationen, stridslust i det engelska folket. Även i det fall att det brittiska väldet skulle bestå i tusen år, ansåg han att eftervärlden likväl inte skulle kunna säga annat än att detta var britternas största stund, our finest hour.

[redigera] Efterkrigstiden

Efter krigsslutet röstade britterna för regeringsskifte och labourledaren Clement Attlee bildade regering, vilket tog Churchill hårt. Efter krigsåren fanns ett behov av förnyelse, maktskifte och en ny framtidstro. År 1951 återkom dock Churchill som premiärminister. Detta val har varit ifrågasatt; valresultatet speglade inte partiernas mandat i parlamentet på grund av valkretsarnas utformning i Storbritanniens majoritetsvalsystem, vilket vid denna tid otillbörligt gynnade de konservativa. Fyra år senare tvingades han av åldersskäl lämna sin post. Churchill tog ej heller emot den sedvanliga pär-titeln och plats i överhuset, utan förblev sina konstitutionella ideal trogen och kvarstannade i underhuset.

Churchill varnade starkt för Sovjetunionens maktambitioner i Östeuropa, och var den som myntade uttrycket "järnridån" i de så kallade Fultontalet:

From Stettin in the Baltic to Trieste in the Adriatic, an Iron curtain has descended across the continent.

Churchill blev nobelpristagare i litteratur 1953 med motiveringen: for his mastery of historical and biographical description as well as for brilliant oratory in defending exalted human values ("för hans mästerliga beskrivningar av historia och biografier liksom för sin briljanta retorik för att försvara upphöjda mänskliga värderingar"). ^[1]

År 1963 förärade president John F Kennedy honom titeln "amerikansk hedersmedborgare".

Efter sin bortgång erhöll Sir Winston Churchill under stora hedersbetygelser en statsbegravningscermeoni i S:t Pauls-katedralen. Den privata jordfästningen ägde därefter rum i Bladon, inte långt från hans födelsehem Blenheim.

[redigera] Depressioner

Winston Churchill led ibland av depressiva perioder; allmänt bekant är hans s.k. black dog, som han själv benämnde detta tillstånd.

[redigera] Förhållande till alkohol

Winston Churchill var en känd storkonsument av alkohol. Trots detta var han ändå förmögen att utan problem sköta sitt arbete. Vid ett tillfälle ska han ha sagt: "I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me", ett i sanning träffande yttrande då han blev nästan 91 år.

1984 hedrade champagnehuset Pol Roger sin främsta kund genom tiderna, genom att namnge sin prestigechampagne "Cuvée Sir Winston Churchill". Champagne, den dryck som han för övrigt ansåg skulle vara "kall, torr och gratis".

[redigera] Måleri

Winston Churchill var en flitig amatörmålare. Omkring 500 verk finns efterlämnade av hans hand.

[redigera] Kända citat

"All great things are simple, and many can be expressed in single words: freedom, justice, honour, duty, mercy, hope. "
"Courage is what it takes to stand up and speak; courage is also what it takes to sit down and listen."
"Democracy is the worst form of government, except for all those other forms that have been tried from time to time."
"I have nothing to offer but blood, toil, tears and sweat."
"Never, never, never, never give up."
"We shall defend our island, whatever the cost may be. We shall fight on the beaches, we shall fight on the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; we shall never surrender."
"Never in the field of human conflict was so much owed by so many to so few."
Lady Astor: "Winston, if I were your wife I'd put poison in your coffee." Winston: "Nancy, if I were your husband I'd drink it."