Neville Chamberlain
Wikipedia
|
|
|
| Ämbetsperiod: | 28 maj 1937 - 10 maj 1940 |
| Företrädare: | Stanley Baldwin |
| Efterträdare: | Winston Churchill |
| Födelsedag: | 18 mars 1869 |
| Födelseplats: | Birmingham, England, Storbritannien |
| Politiskt parti: | Konservativ |
Wikimedia Commons har media som rör Neville Chamberlain
Arthur Neville Chamberlain, född 18 mars 1869 i Birmingham, England, död 9 november 1940, var en brittisk politiker och premiärminister mellan 1937 och 1940. Chamberlain är mest känd för eftervärlden som den som ville få Hitler att avstå från krig genom att göra eftergifter till honom.
Chamberlain var 1915-16 borgmästare i Birmingham och blev 1918 invald i underhuset för unionistpartiet. År 1931 blev han finansminister i MacDonalds nationella regering. I maj 1937 efterträdde Chamberlain Baldwin som partiledare och därmed som premiärminister.
Antikominternpakten innebar att Storbritannien och dess imperium hotades av angrepp av Tyskland i Europa, av Italien kring Medelhavet och av Japan i Fjärran Östern. Chamberlain, som var oerfaren inom utrikespolitiken, tog successivt över ledningen av brittisk utrikespolitik från Foreign Office. Han försökte därvid möta hotet från de totalitära staterna, dels genom samförståndsinviter till Rom och Berlin (men inte Tokyo), dels genom ökade brittiska rustningar.
I september tvingade Storbritannien (och Frankrike) genom Münchenavtalet Tjeckoslovakien att avstå Sudetområdet till Tyskland. Chamberlains kända uttalande om "fred i vår tid" efter hemkomsten från München visade sig emellertid vara endast en from förhoppning. I mars 1939 annekterade Hitler återstoden av Tjeckoslovakien. Chamberlain övergick då till en avskräckningsstrategi, samtidigt som han höll dörren öppen för samförstånd.
Storbritannien gav sålunda säkerhetspolitiska garantier till Polen, Rumänien och Grekland samt inledde förhandlingar om en allians med Sovjet. Då Hitler i september 1939 anföll Polen var det ett bakslag för Chamberlains fredsinriktade utrikespolitik. Två dagar senare förklarade Chamberlain Tyskland krig.
Sedan Hitlertyskland ockuperat Norge och Danmark var kritiken hård mot Chamberlain, regeringen och krigföringen. Misstroendevotum väcktes i underhuset, många konservativa röstade emot sin premiärminister och även om Chamberlain fortfarande hade majoritet var hans ställning så försvagad att han tvingades avgå. Winston Churchill, ironiskt nog den direkt ansvarige för Englands misslyckade försök att freda Norge, blev ny premiärminister.
| Storbritanniens premiärministrar |
|---|
| Walpole | Wilmington | Pelham | Newcastle | Devonshire | Bute | G. Grenville | Rockingham | Pitt d.ä. | Grafton | North | Shelburne | Portland | Pitt d.y. | Addington | W. Grenville | Perceval | Liverpool | Canning | Goderich | Wellington | Grey | Melbourne | Peel | Russell | Derby | Aberdeen | Palmerston | Disraeli | Gascoyne-Cecil | Gladstone | Rosebery | Balfour | Campbell-Bannerman | Asquith | Lloyd George | Law | MacDonald | Baldwin | Chamberlain | Churchill | Attlee | Eden | Macmillan | Douglas-Home | Wilson | Heath | Wilson | Callaghan | Thatcher | Major | Blair | |
