Slaget om Berlin

Wikipedia

Slaget om Berlin

Den sovjetiska flaggan hissas över riksdagshuset i Berlin.

Datum	16 april - 8 maj 1945
Plats	Berlin, Tyskland
Utfall	Sovjetisk seger; Nazityskland faller.

Stridande

Nazityskland

Sovjetunionen

Polen

Befälhavare

Gotthard Heinrici
Helmuth Weidling

Georgij Zjukov
Ivan Konev

Styrka

1 miljon man
1 500 stridsvagnar
3 300 flygplan

2,5 miljoner man
6 250 stridsvagnar
7 500 flygplan

Förluster

150 000 eller 173 000 soldater stuapade
200,000 skadade
152 000 civila döda
134 000 krigsfångar

185 000 stupade
275 000 skadade
1 997 stridsvagnar
2 108 artilleripjäser
917 flygplan

Kriget på östfronten
Sevastopol – Stalingrad – Kursk – Berlin

Slaget om Berlin var den sista stora striden på Östfronten under Andra världskriget. Striden stod mellan Nazitysklands sista reserver och Sovjetunionens överlägsna (både i fråga om manskap och materiel) Röda armén.

En jätteoffensiv med hela 6 miljoner soldater (inledd 12 januari 1945) över hela Östfronten ledde snabbt till att röda armén erövrade resten av Polen. Inom några veckor kontrollerade ryssarna även Ungerns huvudstad Budapest. Västpreussen, Ostpreussen och nästan hela Baltikum erövrades också, även om tyskarna klarade av att hålla Ostpreussens huvudort Königsberg fram till början av april. I början av februari befann sig röda arméns tätgrupper vid floden Oder, endast 70 km från Berlin.

Slutanfallet mot Berlin inleddes 16 april under ledning av marskalkarna Grigorij Zjukov och Ivan Konev. Ryssarna satte in hela 2,5 miljoner man i anfallet mot Tredje rikets huvudstad, och man förfogade över bland annat 41 000 artilleripjäser, 7 500 flygplan, drygt 6 000 stridsvagnar och över 3000 ramper för s.k. Katusjaraketer. Tyskarna hade c:a en miljon man men många av dessa var inte reguljära soldater utan medlemmar i en milis (Volkssturm) och tvångskommenderade ungdomar. I fråga om artilleri m.m. var ryssarnas överlägsenhet enorm.

Anfallet gick inledningsvis dåligt. Det tog 3 dygn att passera Seelowhöjderna strax väster om Oder till priset av 30 000 stupade ryssar och c:a 20 000 tyskar. 20-27 april slöts ringen kring Berlin, och huvudstaden utsattes för ett gigantiskt bombardemang med artillerigranater, katusjaraketer och bombflygplan. Totalt ska röda armén ha vräkt ner 7 miljoner granater över Berlin.

Tvärtemot vad som kan tyckas logiskt var relationen mellan de ryska marskalkerna Georgij Zjukov och Ivan Konev som ledde anfallet mot Nazitysklands huvudstad mycket spännt. Någon samplanering av hur hur Berlin skulle erövras fanns inte. Tvärtemot gick Josef Stalins strategi ut på att utlösa en "inofficiell" tävling mellan de två marskalkerna om vem som kunde nå och erövra Berlin snabbast. Stalin ville till varje pris att röda armén skulle hinna inta Berlin före 1-a maj vilket troligen var skälet till "tävlingen". Först när slaget gick in i slutskedet utgick en order från Stalin där klara riktlinjer sattes för var vad Zjukov resp. Konev skulle göra.

Slutstriden inleddes 27 april med mycket blodiga strider. Tyskarna var emellertid chanslösa mot övermakten. Adolf Hitler begick självmord 30 april tillsammans med Eva Braun (som han gift sig med dagen före) och propagandaministern Joseph Goebbels. Staden kapitulerade slutligen 2 maj, och kriget på Östfronten var slut. På Västfronten pågick striderna ytterligare några dagar innan tyskarna kapitulerade villkorslöst på samtliga fronter 7-8 maj.

Slaget om Berlin var ett av andra världskrigets allra blodigaste slag trots att det bara pågick i drygt 2 veckor. Trots sin numerära överlägsenhet stupade 185 000 ryssar och 275 000 sårades. På den tyska sidan är siffrorna mer osäkra men minst 150 000 tyska soldater ska ha stupat och 134 000 togs som krigsfångar. Ytterligare 150 000 civila dödades. Totala dödssiffran blir minst 485 000.

[redigera] Litteratur

Ryan, Cornelius, Slutstriden: slaget om Berlin 16 april-2 maj 1945 ISBN 9100102407
Ziemke, Earl F., Slaget om Berlin: Tredje rikets fall
Beevor, Antony, Berlin: slutstriden 1945 ISBN 9185057525