Benito Mussolini

Wikipedia

Benito Amilcare Andrea Mussolini, född 29 juli 1883 i Dovia di Predappio nära Forlì, Emilia-Romagna, Italien, död 28 april 1945 i Giulino di Mezzegra nära Dongo i Como-området, Lombardiet, Italien (avrättad), var en italiensk politiker, grundare av fascismen i Italien och landets enväldige ledare 1922-1943 (it. Il Duce "ledaren"). Allierad med Hitler och Tojo i alliansen "Axelmakterna". Han sökte upprätta en fortsättning på det romerska riket, men krigsföretagen var alla mer eller mindre misslyckade.

År 1902 flydde Mussolini till Schweiz för att slippa militärtjänstgöring. 1904 återvände han till Italien för att jobba som journalist. Mussolini var till en början aktiv i socialiströrelsen, men i samband första världskriget blev Mussolini nationalist och uteslöts då ur socialistpartiet.

När Italien sedan gick med i kriget stred Mussolini för den italienska armén och nådde korprals grad. Efter att ha blivit skadad återvände han till Milano för att bli redaktör för en högertidning (Il Popolo d'Italia). Tidningen krävde att de allierade skulle stödja Italiens krav vid fredskonferensen i Paris.

Efter kriget attackerade Mussolini Vittorio Orlando verbalt för att ha misslyckats med att nå fram till Italiens mål under förhandlingarna av Versaillesfreden. 1919 bildade Mussolini den första fascistiska föreningen Fasci di Combattimento. 1921 ombildades föreningen till partiet Partito Nazionale Fascista. Efter den s.k. marschen mot Rom 1922 tillsatte kung Viktor Emanuel III Mussolini som premiärminister för att förhindra en kommunistisk revolution i Italien. Efter detta kom Mussolini att kalla sig själv för Il Duce, "Ledaren".

Mussolini ledde en koalition av fascister och nationalister i en konstitutionell och parlamentarisk regering tills den socialistiska ledaren Giacomo Matteotti mördades 1924. (Han tog senare på sig ansvaret för mordet.) Efter detta förbjöds vänsterpartierna, och 1929 blev Italien en enpartistat.

[redigera] Andra världskriget

I oktober 1936 skakade Mussolini hand med Tysklands Adolf Hitler om en icke-militär allians. 1938 attackerade Italien Albanien, och Tyskland och Italien slöt en gemensam försvarspakt. Mussolini väntade dock med att förklara krig mot England och Frankrike till den 10 juni 1940. Den 10 juli 1943 invaderade och ockuperade de allierade Sicilien. Detta resulterade i att Galeazzo Ciano föreslog att Italien skulle förhandla om en egen fred med de allierade och att Viktor Emanuel III avsatte Mussolini som premiärminister och ersatte honom med Pietro Badoglio. Badoglio arresterade Mussolini omedelbart.

Den 12 september 1943 ledde Otto Skorzeny med stöd av Adolf Hitler en luftburen räddningsauktion och fritog Mussolini. Mussolini satte upp ett eget styre i den norra tysk-ockuperade delen av Italien (Salòrepubliken). Det första han gjorde var att arrestera och avrätta fem av de män som röstat emot honom, varav en av dem var hans svärson Galeazzo Ciano.

När de allierade började ta kontrollen över Italien 1945 försökte Mussolini fly till Schweiz tillsammans med sin älskarinna Clara Petacci. Den 27 april 1945 tillfångatogs Mussolini av italienska partisaner vid Comosjön, han och hans älskarinna sköts följande dag och deras kroppar hängdes upp och ned på Piazzale Loreto i Milano, där invånarna tog tillfället att skända kropparna.

Efter andra världskriget förbjöds fascismen i lag i Italien, men bara några år senare bildades det fascistinfluerade Movimento Sociale Italiano (MSI) av tidigare partiaktivister i Mussolinis parti. Hans sondotter Alessandra Mussolini satt som representant för Alleanza Nazionale för Neapel i det italienska parlamentet. Alleanza Nazionale utgör fortsättningen på majoritetsinriktningen i MSI. Sedan partiledaren Gianfranco Fini 2003 uttryckt sig förklenande om fascismen lämnade Alessandra Mussolini partiet.

[redigera] Externa länkar

WikiNews - Vapnet som dödade Benito Mussolini