Danmark under andra världskriget
Wikipedia
- Den här artikeln behandlar Danmarks historia under andra världskriget.
Den 1 september 1939 förklarade sig Danmark neutralt, lade ut minor i farlederna och inkallade några få årgångar av försvaret. Anslaget till försvaret hade skurits ned ända sedan 1922. Från tysk sida försäkrade storamiral Raeder och Hitler själv att Tyskland inte skulle kränka den danska neutraliteten.
Den 9 april 1940 gick tyska trupper till anfall mot Danmark vid operation Weserübung. Det egentliga tyska målet var dock Norge och att säkra järnmalmstransporterna från Sverige och för att få flott- och flygbaser som skulle vara till nytta när tyskarna skulle anfalla Storbritannien.
I svenska medier beskrevs händelsen som att tyska trupper inmarscherade utan att möta något motstånd. De tyska styrkorna gick in över gränsen vid Flensburg och Tönder, och på morgonen 9 april landsteg sjöstransporterade soldater i Köpenhamn. 16 danska soldater dog under de första morgontimmarna men den danska armén hade knappast något att sätta emot.
Danmarks regering antog efter förhandlingar och protest tyska villkor och ställde sig under tysk administration och bildade en samlingsregering. Samma natt utspelades häftiga sjöstrider utmed den norska kusten mellan allierade trupper och tyska flottavdelningar under svår storm.
Av Sverige begärde Tyskland strikt neutralitet. I Sverige hölls bl.a. konseljer med kungen och nämndsammanträden med utrikesministern, innan regeringen svarade att den skulle hålla sig till samma neutralitetspolitik som den fört dessförinnan, och att regeringen förbehöll sig rätten att vidta de åtgärder som krävdes för att vidmakthålla den.
Sommaren 1943 ökade oroligheterna och tyskarna ansåg inte att regeringen gjorde tillräckligt för att sätta stoppa för detta. Den 29 augusti införde tyskarna undantagstillstånd. 27 fartyg ur danska flottan sänktes av de egna besättningarna för att de inte skulle falla i tyskarnas händer. I oktober beslutade tyskarna att judarna i Danmark skulle deporteras men de flesta judar lyckades rädda sig över till Sverige.
Den 21 mars 1945 inträffade det s k Shellhusbombardemanget. I Shellhuset i Köpenhamn hade tyska Gestapo inrättat sitt högkvarter våren 1944. På grund av att den danska motståndsrörelsen blev hårt förföljd och hotades att krossas av Gestapo begärde motståndrörelsens ledare att högkvarteret skulle bombas i slutet av 1944. Flyganfallet sköts upp p g a den tyska Ardenneroffensiven men den 21 mars 1945 blev det av på motståndsrörelsens trägna begäran. Anfallet blev lyckat och högkvartet totalförstördes. Ungefär 50 danskar och 50 tyskar som arbetade för Gestapo dog i anfallet och 18 av de 26 fångar som fanns fängslade i huset lyckades fly. Dock kraschade ett av planen i den första vågen nära en skola och den efterföljande tredje vågen av plan bombade skolan istället för Shellhuset då de blev desorienterade av röken från det brinnande planet. Det ledde till att 123 civila varav 87 barn dödades.
I de juridiska processerna efter andra världskriget fick Danmark utstå mycket kritik för sina till synes "tyskvänliga" samarbetskompromisser. Omedelbart efter befrielsen arresterades 40 000 danskar som misstänkta landsförrädare. De flesta av dessa släpptes snart men tusentals danskar som arbetat åt tyskarna dömdes till böter eller fängelse och 52 stycken danskar avrättades även för landsförräderi. Politiker i samlingsregeringen som samarbetat med tyskarna gick dock ostraffade från krigsåren och många kunde fortsätta sina politiska karriärer.
Island berördes aldrig av den tyska ockupationen utan britterna besatta helt odramatiskt ön den 10 maj 1940, 1941 tog amerikanerna över ön. Den amerikanska ockupation av Island innebar ett stort uppsving för ön som sedan 30-talet var drabbat av en allvarlig ekonomisk kris som hade förvärrats när det spanska inbördeskriget hindrade den lönsamma fiskexporten till Spanien. 1944 under den amerikanska ockupation av ön utropade Island sin självständighet.
Den danske ambassadören i USA erkände inte den danska regeringen efter ockupationen och tillät därför på egen hand att USA upprättade baser på Grönland. Detta kortade flygrutten till England via Grönland och Island. USA upprättade även viktiga meteorologiska stationer på Grönland. Tyskarna försökte göra likadant i hemlighet men dessa försök stoppades av amerikanska och danska patruller på plats. [1]
Ca 12 000 danskar anmälde sig som frivilliga till tyska Waffen-SS varav 6000 antogs. Av dessa 6000 var ungefär hälften medlemmar i det danska nazistpartiet DNSAP. Omkring 2000 av de danska Waffen-SS soldaterna dödades i kriget och några hundra hamnade i Sovjetisk fångenskap (de sista av dessa krigsfångar kom hem först 1955). Efter kriget instiftade Danmark en retroaktiv lag som gjorde det olagligt att ha tagit värvning åt tyskarna, detta trots att regeringen under kriget gett sitt tillstånd till denna aktivitet. Regeringen menade dock att man borde förstått att regeringen hade handlat under tvång från ockupationsmakten. Straffet blev i snitt två års fängelse för meniga, lite längre för officerare samt att de frivilliga blev av med sina medborgerliga rättigheter (dvs. sin rösträtt m.m.). 3200 danskar dömdes för detta. [2]
Under senare år har den heroiserande skildringen av danskt motstånd nyanserats. Så var till exempel antalet motståndsmän en bråkdel av antalet danska SS-frivilliga. Räddningen av de danska judarna möjliggjordes först genom initiativ från ledande tyska administratörer, främst Georg Ferdinand Duckwitz. Som i de flesta andra ockuperade länder höll det stora antalet invånare en låg profil och försökte överleva utan att väcka uppmärksamhet.
[redigera] Källor
- 100 år med Svenska Dagbladet 1884-1984. Ett sekel speglat i tidningssidor, red. L. Lagerstedt (Sthlm 1984)
[redigera] Extern länk
- Dansk militärhistoria - ockupationen - på danska
