Arkeologi
Wikipedia
Arkeologi (av grek. archaiologia "fornkunskap", av archaios "urgammal", "forntida"), kunskapen om människans förhistoria, alltså den tid där det inte finns skriven text att tillgå. Arkeologi är studiet av människans materiella kultur, alltså studiet av hennes lämningar eller artefakter. Numera finns även historisk arkeologi eller medeltidsarkeologi som är studiet av materiell kultur under historisk tid. Vanligtvis delas området upp i följande underdiscipliner; historisk arkeologi (efter skrivkonsten), förhistorisk arkeologi (före skrivkonsten), klassisk arkeologi (Grekland och Rom), egyptologi (Egypten), assyriologi (Främre Orienten innan Islam), islamisk arkeologi (Främre Orienten efter Islam) och historisk osteologi. Indelningen av området i dessa discipliner har dock föga betydelse för den yrkesverksamme arkeologen som inte arbetar på ett universitet.
Innehåll |
[redigera] Tidslinje
Svensk förhistoria och historia delas in i epoker eller tidsperioder enligt följande,
- Stenålder 2 000 000 f.Kr. - 1800 f.Kr.
- Paleolitikum (äldre stenålder)
- Mesolitikum (mellanstenålder/jägarstenålder)
- Neolitikum (yngre stenålder/bondestenålder)
- Bronsålder 1800 f.Kr. - 500 f.Kr.
- Järnålder 500 f.Kr. - 1000 e.Kr.
Vid brottet mellan vikingatid och medeltid slutar den svenska förhistorien,
De övriga nordiska länderna tillämpar i viss mån andra kronologier, dels beroende på andra faktiska förhållanden (exempelvis Finland), men även på grund av att man vill markera sin särart till exempel gentemot Sverige (exempelvis Norge).
[redigera] Arkeologisk teori
Den första arkeologiska teoribildningen brukar kallas för Kulturhistorisk arkeologi vilket utvecklades i slutet av 1800 och början på 1900-talet.
I slutet av 1960-talet kom ett antal yngre, framförallt amerikanska arkeologer, som t.ex. Lewis Binford att opponera mot den kulturhistoriska arkeologin. De menade att arkeologin skulle använda sig av mer naturvetenskapliga och antropologiska metoder med hypotestestning. De kallade detta för "New Archaeology" och blev allmänt känd som Processuell arkeologi.
Under 1980-talet växte det fram en ny inriktning vilken bland annat företräds av de brittiska arkeologerna Michael Shanks, Christopher Tilley, Daniel Miller och Ian Hodder. De ifrågasatte den processuella arkeologins fokus på naturvetenskap och objektivitet. De framhöll istället vikten av relativism. Denna inrikting har sedemera benämts postprocessuell arkeologi. Denna har i sin tur kritiserats av processuella arkeologer för brist på veteskaplig stringens. Debatten mellan dessa två vetenskapliga inriktningar pågår fortfarande. Postprocessuell arkeologi är enhetlig i ännu mindre utsträckning än andra teoribildningar och kan sägas vara tämligen disparat.
Postkolonial arkeologi sysslar främst med de problem som kollonialismen skapat där västerländska arkeologer hävdade tolkningsföreträde gentemot de kolloniserade folkgrupperna.
Arkeologisk teori lånar numera från ett vitt fält inkluderande evolutionsteori, fenomenologi, postmodernism, agentteori, kognitiv vetenskap, funktionalism, genderarkeologi, hermeneutik, feministisk arkeologi och systemteori.
Dessa olika inriktningar influerar kontinuerligt varandra och den enskilde arkeologen kan var svår, för att inte säga omöjlig, att snävt bestämma som tillhörig den ena eller andra inriktningen.
[redigera] Arkeologisk praktik
Fältarkeologi kan sägas bedrivas i två former: inventering och utgrävning.
[redigera] Arkeologisk inventering
En inventering föregås ofta av diverse kartstudier och andra analyser, så som t.ex. GISanalyser och studier av paleogeografi. Vid inventerings tillfället besiktigas sedan lämpliga platser där förhistoriska lämningar kan förväntas finnas. Vid exploateringar som kan hota skyddsvärda kulturmiljöer beslutar vanligen länsstyrelsen i enlighet med kulturminneslagen om att en arkeologisk utredning skall ske. En sådan utredning består av inventering och ibland smärre markingrepp i utredningssyfte.
[redigera] Arkeologisk utgrävningsmetodik
Inom arkeokeologin används många redskap och man tar ofta hjälp av naturvetenskapliga analysmetoder. Vid sidan av detta har det också utvecklats ett antal specifika arkeologiska utgrävningsmetoder.
[redigera] Fågelbackenmetodik
Fågelbackenmetodiken utvecklades i samarbete mellan personal vid det privata företaget Arkeologikonsult och personal på Uppsala universitet, i samband med undersökningen av stenåldersboplatsen Fågelbacken 1993-1995. Drivande i arbetet var framförallt docent Kjel Knutsson vid Uppsala universitet. Metoden syftar till att kombinera fördelarna med noggran rutgrävning och maskinavbaning.
Inledningsvis grävs ett antal provrutor jämt fördelade över en undersökningsyta, syftet är att få ett statistisk underlag för utvärdering av fyndspridning och anläggningsfrekvens. Detta underlag ligger sedan till grund för ytterligare förtätningar av rutgrävningen som i sin tur möjliggör identifiering och utgrävning av intressanta ytor, innan undersökningsytan i slutfasen av utgrävningan avbanas med maskin i syfte att undersöka anläggningar och fynd på mindre intressanta ytor. Metoden gör att en stor yta kan undersökas med olika intensitet beroende på den faktiska fyndförekomsten och den möjliggör sålunda väl underbyggda prioriteringar inom en begränsad budget.
[redigera] Singel context
Single context är ett dokumentationssystem som skapades på 1970-talet av "The Museum of London" . Metoden går ut på att varje utgrävd kontext ges ett unikt nummer och dokumenteras och kommenteras såväl i text, som på ritningar och med fotografier och/eller i digitala informationssystem. Fynd från varje kontext numreras och relateras till de unika kontext nummren för att möjliggöra analyser efter utgrävningen. Förutom fynd tillvaratas även jordprover och annat som kan användas för att utreda vad den arkeologiska lokalen haft för funktion i forntiden.
[redigera] Betydelse och bakgrund
Den största delen av människans historia finns inte nedtecknad. Skrivkonsten utvecklades för ca 5000 år sedan i Mesopotamien i form av Kilskrift. Homo sapiens däremot har funnits i minst 200 000 år, och andra arter av hominider i miljoner år ( se den mänskliga evolutionen). Varje kunskap om den tidiga mänskliga utvecklingen måste alltså komma från arkeologin. Arkeologin kan även vara ett viktigt komplement till studier av historiska källskrifter som ofta är partiska. I många samhällen var nämligen skrivkunnigheten begränsad till dess elit, som prästerskap eller byråkrater. Även bland aristokratin har många gånger läskunnigheten varit begränsad. Ofta blir då de materiella lämningarna mer representativa för ett samhälle. Även materiella lämningar har dock sina egen problem, så som representativitet och tafonomi.
Vid sidan av dess vetenskapliga karaktär har arkeologin även används i politiska syften. Som argumentation vem som har rätt till t.ex. mark. Arkeologin har även användt som ett politiskt medel för att stärka eliters ställning som eller för skapandet av etnisitet.
[redigera] Se även
- marinarkeologi
- gravskick
- stensträng
- boplats
- arkeologisk teori
- historisk osteologi
- FMIS Fornsök
- förhistorisk indelning
[redigera] Länkar
- Arkeologiforum - Diskussionsforum
- Swearc - Swea Archaeology / Swea Arkeologi - Tillhandahåller tjänster inom arkeologi, kulturmiljövård och GIS.
- GAST Göteborgs Arkeologiska Studentförening - Mötesplats för medlemmar och intresserade.
- FMIS Fornsök - Fornminnesregistret på nätet
