Bronsåldern

Wikipedia

Vid Basteröd på Tjörn finns denna hällristning med bl a skepp och skålgropar.

Bronsåldern är den tidsepok enligt Thomsens treperiodsystem för Gamla världens förhistoriska tid då bronsen var råmaterialet för redskap och vapen. I andra delar av världen inklusive större delen av Afrika söder om Sahara har utvecklingen tagit andra vägar och andra klassifieringssystem används.

Bronsåldern inträder när människan övergår från att göra verktyg av sten (stenåldern) till att göra dem av brons., vilket inträffar cirka år 1800 f.Kr. i Skandinavien. Bronsåldern i Norden delas vanligen in i sex perioder där period I-III motsvarar äldre bronsåldern och period IV-VI motsvarar yngre bronsåldern. Bronsåldern upphör när människan övergår från att göra verktyg av brons till att göra dem av järn.

Bronsåldern var en tid för äventyr, hjältar, resor och kontakter. Ny elit, mycket skickliga hantverkare –där av de fulländade bronsåldersföremålen och specialister liksom ett helt nytt samhällssystem, mer hierarkisk och formandet av de första staterna växte fram under bronsåldern. Detta åtföljdes av nya religioner som understödde den nya kunskapen och framförallt utmärkande var vikten av långväga resor jämfört med tidigare neolitikum. Detta medförde att kunskaper om framförallt släktskapsreligioner spred över ett mycket stort område, något som senare kom att institutionaliseras och ritualiseras i det lokala området. Gudar skapades och gamla omdefinierades. Gudar för krig, hantverk, resor osv. kom nu att framställas. Resorna medförde att föreställningsvärlden fick spridning över ett enormt stort område. Denna nya föreställningsvärld finns fortfarande kvar i våra dagar i historier som Illiaden och Odyséen, gilgamesheposet och de keltiska sagorna. Fast de skrevs ner långt senare ekar de fortfarande av bronsåldersvärlden genom bardtraditionen och religiösa specialister.

Gravhög från bronsåldern (Gårdstånga, Skåne).

[redigera] Mellanöstern och östra Medelhavet

Bronsåldern i Mellanöstern och östra Medelhavet präglades av perioder av centralisering och decentralisering. Dock var den politiska och ekonomiska grunden stadsstater och dess regionala område. Under vissa perioder kontrollerades och centraliserades av en dominerande stad eller härskarfamilj. Den första var Uruk och dess urbanisering under början och mitten av det fjärde årtusendet. Därefter kom området att bestå av konkurrerande stadsstater där kontrollen över större områden endast kunde hållas under en kort tid. Efter detta kom det en tid med politisk centralisering börjande med Sargon. Efter detta var det återigen konkurrerande stadsstater som hade makten vilket efterföljdes av mellan 1500 – 1200 f.Kr av Mykene, Hatti, Assyrien, Babylonien och Egypten. Dessa staters makt desintegrerades under 1200 t vilket åtföljdes av folkvandring och allmän misär. Mellan varje period av centralisering och decentralisering åtföljdes av en tid av kris och krig, invasioner från olika stammar och efterföljande ödeläggelse av städerna. En del av dessa kriser kan länkas till klimatförändringar som förändringarna som skedde på 2300 t liksom kollapsen av Uruk runt 3000 f.kr med medföljande folkförlyttningar.

Under hela bronsåldern kan man skönja en allt större förmåga att kontrollera territorier och att ta ut tributer och skatter. I början av 3-e årtusendet finns det stora områden i stadsstaterna av fria boskapsskötare utanför dess kontroll medans i slutet av årtusendet det fanns stadsstater som hade full kontroll av sina undersåtar.

Privatiseringen ökade under 3:e årtusendet i Mesopotamien, specialiserade och självständiga handelsmän organiserade i familjeföretag och gillen utvecklades pararellt med mellanösterns stadsstater och man kan se självständiga handelsföretag från början av 2:a årtusendet bli allt mer tydliga i fyndmaterialet exemplifierad med karavanrutten mellan Assur och Kanesh. Balansen mellan tempel/palats samhället och den privata företagssamheten av fria bönder, hantverkare och slavar ändrades långsamt över tiden. En följd av detta var att skuldsättningen hos privatpersoner ökade och eftersom staten inte längre utjämnade alla skulder som man av tradition tidigare hade gjort innebar att människor flydde till andra områden och länder. Stadstaterna som sådana var under hela perioden multietniskt och flera språk talades, från handelskolonier till invandrande grupper som hantverkare, handelsmän, boskapsskötare och krigare. Dessa kom under vissa perioder att dominera och tom ta över områden när staterna var på nedgång. Hurriter i norra Mesopotamien och Syrien, kassiter i Babylonien och hyksos i Egypten är typexempel på detta. Lojaliteten låg inte i det etniska eller till ett visst språk utan till kungen i stadsstaten. Det är en av förklaringarna till det enorma kontaktnätet som utvecklades i Eurasien under bronsåldern.

Ledarskapet var teokratiskt. Ledarna hade en direkt länk till gudarna. Kungarna genomförde ritualer som om de var gudar och gudar kunde ibland vara människor. Stilen och ritualerna varierade men Gud-ledarskapsbanden var starka. Handel, resor och esoterisk kunskap var en integrerad del av maktutövandet.

[redigera] Bronsålder i Europa

Huvudartikel Europeisk bronsålder

Den europeiska bronsåldern var en tid för resor, kontakter och äventyr därför kom hela kontinenten att få en snabb utveckling jämfört med tidigare neolitikum. Föremål och idéer transporterades snabbt. Därför kan man se i fyndföremålen stora likheter mellan olika platser i Europa. Det viktigaste för bronsålderbefolkningen var nog saltet och därför hade man ett stort kontaktnätt med Hallstatt och Durrnberg i Salzkammergut i Österrike och Halle/Saaleregionen i Tyskland. Centraleuropa fick en särskild betydelse i brons- och järnålderns metallproducet. Under den äldre bronsåldern börjar stora gravmonument dyka upp i sydskandinavien, de s k storhögar eller s k gravhög. Detta gravskick att lägga de döda under en storhög kommer från Centraleuropa där den kallas för höggravskultur. En typisk fornlämning från bronsåldern i Sverige är hällristningar.

[redigera] Se även

• Nordisk bronsålderskultur
• Sverige under förhistorisk tid
• Brons
• Legering
• Hällristningar