Uppsala universitet

Wikipedia

Uppsala universitet är Nordens äldsta universitet. Universitetet grundades 1477, men verksamheten upphörde gradvis efter den svenska reformationen. År 1593 återupprättades universitetet i samband med Uppsala möte. Här har bland andra Carl Michael Bellman, Christopher Polhem, Karin Boye, Gustaf Fröding, Dag Hammarskjöld och Carl XVI Gustaf studerat.

[redigera] Historia

Den drivande kraften bakom bildandet av Uppsala universitet var ärkebiskop Jakob Ulvsson. Till en början bestod undervisningen främst av föreläsningar i filosofi, juridik och teologi, någon teknisk eller naturvetenskaplig utbildning fanns inte. Teologiska fakulteten var länge universitetets kraftcentrum.

Gustavianum, tidigare universitetets huvudbyggnad, byggt ca 1620 och uppkallat efter Gustav II Adolf. Nu Museum Gustavianum. Under kupolen finns den anatomiska teatern, byggd av Olof Rudbeck d.ä., professor i medicin, amatörarkitekt m.m.

Efter Jakob Ulvssons avgång 1515 minskade verksamheten snabbt för att snart upphöra. Erik XIV och Johan III gjorde svaga försök att återuppliva universitetet, dock utan framgång. Vid Uppsala möte 1593 bestämdes att universitetet skulle återupprättas men det officiella dokumentet för den nya verksamheten skrevs under först 1595.

Universitetets storhetstid började på 1620-talet, då Gustav II Adolf genom generösa donationer lade en stabil ekonomisk grund för verksamheten och antalet studenter ökade kraftigt. På 1630-talet läste närmare 1 000 studenter vid universitetet. Olof Rudbeck d. ä. blev professor i medicin och företrädde den nya naturvetenskapen. Han upptäckte bland annat lymfsystemet, byggde den anatomiska teatern på Gustavianums tak och ritade om Uppsalas stadsplan på drottning Kristinas uppdrag. Statskunskapen fick sin första professur i vältalighet och statskunskap genom dåvarande universitetskanslern Johan Skytte. Professuren finns kvar än idag men Skyttes önskemål att innehavaren av professuren varje månad skulle prisa Guds oändliga godhet ingår inte längre i arbetsuppgifterna.

Studenterna började på 1640-talet organisera sig i nationer baserade på geografisk hemort. Nationerna erkändes 1663 av universitetet, som utsåg en professor som inspektor för varje nation för att övervaka verksamheten.

Vid 1720-talets slut utnämndes Anders Celsius till professor i astronomi och Carl von Linné till detsamma i medicin. Att botanikern Linné fick professuren i medicin är inte förvånande eftersom medicin, botanik och farmaci under denna tid i praktiken var samma vetenskap. En framstående humanist var språkforskaren Johan Ihre, dessutom känd som orädd kritiker av kyrkans och statens maktställning; efter en lång process dömdes Ihre att betala ett års professorslön som straff för sin frispråkighet. Seklets sista decennier var ingen glansperiod i universitetets historia. Naturvetenskaperna hade mist sina främsta företrädare, och den politiska oron efter franska revolutionen lade en hämsko på den filosofiska debatten.

Universitetshuset, uppfört 1887

1800-talets första hälft präglades av studentromantiken. Studenterna gavs större plats, prins Gustaf skrev Studentsången för den av Director musices Haeffner grundade studentmanskörsången och skalden Gunnar Wennerbergs klassiska studentsånger Gluntarne gjorde entré i studentlivet. Under senare delen av 1800-talet tillkom flera nya lärostolar i naturvetenskapliga och medicinska ämnen. Universitetet expanderade genom nya byggnader: universitetsbiblioteket Carolina Rediviva, Observatoriet, Chemicum, det nya universitetshuset med mera. Studentnationerna befäste sin ställning genom att bygga egna nationshus. Från 1870 hade kvinnor tillträde till akademiska studier och den första studentskan i Uppsala, Betty Pettersson, skrevs in 1872.

Utvecklingen under 1900-talet var blygsam fram till andra världskrigets slut men desto starkare därefter. Studentantalet tredubblades under tiden 1880-1945, från 1 500 till 4 500. Nya ämnen som arkeologi, konsthistoria och flera moderna språk tillkom. Den filosofiska fakulteten kom att delas upp i naturvetenskaplig, humanistisk och samhällsvetenskaplig fakultet. Under utbildningsexplosionen på 1960-talet ökade studentantalet från 8 000 till 21 000.

Idag finns 39 100 studenter och 2 400 forskarstuderande inskrivna vid Uppsala universitet. Det bedrivs utbildning och forskning inom farmaci, humaniora, juridik, medicin/vård, samhällsvetenskap, språk, teknik/naturvetenskap, teologi och lärarutbildningsområdet.

Universitetets sigill beställdes år 1600 av den dåvarande rektorn Laurentius Paulinus Gothus i samband med universitetets första promotion. Även om utseendet har skiftat något genom tiderna har sigillet alltid innehållit de ljusomstrålande hebreiska bokstäverna för det gudomliga, Jahve, samt devisen "Gratiae veritas naturae", det vill säga "nådens och naturens sanning". Än idag är det Uppsala universitets officiella signum och återfinns i många olika sammanhang, bland annat i universitetes brevhuvud.

[redigera] Organisation

Universitetet har nio fakulteter fördelade på tre vetenskapsområden. Utbildningsvetenskapliga fakulteten står utanför områdesindelningen:

• Humanistisk-samhällsvetenskapliga vetenskapsområdet
  • Teologiska fakulteten
  • Juridiska fakulteten
  • Historisk-filosofiska fakulteten
  • Språkvetenskapliga fakulteten
  • Samhällsvetenskapliga fakulteten
• Utbildningsvetenskapliga fakulteten
• Medicinska och farmaceutiska vetenskapsområdet
  • Medicinska fakulteten
  • Farmaceutiska fakulteten
• Teknisk-naturvetenskapliga vetenskapsområdet
  • Teknisk-naturvetenskapliga fakulteten

[redigera] Andra avdelningar, enheter och centrumbildningar

• Uppsala Learning Lab

[redigera] Nationer och studentliv

Huvudartikel: Studentliv vid Uppsala universitet

Alla studenter vid Uppsala universitet måste tillhöra en studentnation. Studenterna organiserar sina studiesociala aktiviter i nationerna. Om man inte vill delta i nationernas aktiviteter kan man vara med i Skånelandens nation som är gratis. Det gör bland annat att den obligatoriska kåravgiften för Uppsala studentkår är bland Sveriges lägsta.

För studenterna är nationerna ett billigt och bra sätt att gå ut och äta lite mat, ta en öl och de kan också engagera sig i de många intresseföreningar; orkestrar, körer, teatergrupper, kulturföreningar mm som finns vid varje studentnation.

Vid sidan om nationerna och studentkåren finns det även ett stort antal studentföreningar med frivilligt medlemskap i Uppsala.

[redigera] Personer med anknytning till Uppsala universitet

[redigera] Nobelpristagare som studerat eller tjänstgjort vid universitetet

Sorterade efter födelseår. Inkluderar även freds- och litteraturpristagare.

• Svante Arrhenius (1859-1927)
• Hjalmar Branting (1860-1925)
• Allvar Gullstrand (1862-1930)
• Erik Axel Karlfeldt (1864-1931)
• Nathan Söderblom (1866-1931)
• Robert Bárány (1876-1936)
• Theodor (The) Svedberg (1884-1971)
• Manne Siegbahn (1886-1978)
• Pär Lagerkvist (1891-1974)
• Arne Tiselius (1902-1971)
• Alva Myrdal (1902-1986)
• Dag Hammarskjöld (1905-1961)
• Hannes Alfvén (1908-1995)
• Kai Siegbahn (1918-)

[redigera] Se även

• Uppsala universitet: byggnader och platser
• Uppsala universitetsbibliotek
• Studentliv vid Uppsala universitet (om bl.a. nationer och studentkår)
• Vetenskapliga föreningar vid Uppsala universitet
• Lista över rektorer för Uppsala universitet

[redigera] Externa länkar

• Uppsala universitet
• Enheten för digital publicering

Coimbragruppen av ledande europeiska universitet
Barcelona | Bergen | Bologna | Bristol | Budapest | Cambridge | Coimbra | Dublin | Edinburgh | Galway | Genève | Göttingen | Granada | Graz | Groningen | Heidelberg | Jena | Kraków | Leiden | Leuven | Louvain | Lyon | Montpellier | Oxford | Padua | Pavia | Poitiers | Prag | Salamanca | Siena | Tartu | Thessaloniki | Uppsala | Würzburg | Åbo Akademi | Åbo universitet | Århus