Processuell arkeologi
Wikipedia
Processuell arkeologi, även New Archaeology, gjorde sitt insteg i arkeologin under 1960-talet. Teoribildningen har influerats av till exempel geografin där en motsvarande rörelse "New Geography" finns.
Den processuella arkeologin, som inte var (eller är) en enhetlig rörelse förespråkar en ökad användning av naturvetenskapliga metoder och teorier. Lagbundenhet hos människor och mänskliga kulturer eftersöks och generaliseringar eftersträvas framför studiet av det lilla. Den processuella arkeologin är starkt influerad av det positivistiska vetenskapsidealet.
Den processuella arkeologin kom att kraftigt ifrågasättas av den så kallade postprocessuella arkeologin, främst under 1980- och 90-talen. Diskursen är dock fortfarande aktiv i dag.
Kända företrädare är bland andra Lewis Binford och Colin Renfrew.
