Järnridån
Wikipedia
Järnridån (av engelska the Iron Curtain) är en benämning på den hårdbevakade gränslinje, som efter andra världskriget omkring 1945 började avskilja det kommuniststyrda Östeuropa från Västeuropa.
Namnet beskriver Sovjetunionens strävan att avskärma Östeuropa från inflytanden från väst och blev känt i och med att Winston Churchill i ett uppmärksammat tal 5 mars 1946 (Fultontalet) använde sig av uttrycket. Uttrycket uppfanns dock av Tredje Rikets propagandaminister Joseph Goebbels som använde begreppet i flera tal som ett avskräckande exempel på vad som skulle hända om Sovjetunionen segrade i andra världskriget. Det var sedan greven av Schwerin, Lutz Schwerin von Krosigk, Nazitysklands finansminister och rikskansler i Flensburgregeringen, som först använde begreppet i sin nuvarande innebörd, och det var därifrån som Churchill hade plockat upp det.
Höjdpunkten av avskiljningen nåddes 1961 då Berlinmuren mellan Öst- och Västberlin byggdes upp. Övriga gränslinjer skiljdes med stängsel och taggtråd. Under avspänningsperioden, efter Kubakrisen 1962, började järnridån gradvis vittra sönder till följd av ökad turism, handelsutbyte och kulturella kontakter mellan Östeuropa och västvärlden, utom för Berlinmuren i Tyskland. I fysisk mening började nedmonteringen i maj 1989, då Ungern öppnade gränsen mot Österrike och avlägsnade taggtråden, för att nå en höjdpunkt 9 november samma år, då Berlinmuren föll.
Medborgare i länderna öster om Järnridånfick i normalfallet inte passera gränsen mot väst. Ett undantag under avspänningsåren gällde pensionärer som kunde göra turistbesök i organiserade grupper (inte på egen hand). I övrigt var det bara i särskilda fall, som idrottsmän och sjömän som kunde besöka Västeuropa, men de fick inte röra sig fritt. Det var relativt många av dessa som hoppade av. De kunde bosätta sig fritt i USA, undantaget vissa grupper. Alla med tysk härkomst kunde bosätta sig i Västtyskland.
Västeuropeer kunde göra turistresor till länderna öster om Järnridån, normalt resor organiserade av turistmyndigheterna. Detta var inte särskilt populärt, länderna hade dåligt rykte. Efter Järnridåns fall har länder som Polen, Tjeckien och Ungern blir populära som turistmål medan Ryssland, Ukraina m.fl. fortfarande har dåligt rykte.
En järnridå var ursprungligen en vattenkyld ridå i metall som fanns på teatrar för att vid olyckor förhindra att eld på eller bakom scenen skulle sprida sig ut i salongen. Konstruktionen hade efter flera otäcka händelser blivit obligatorisk i Tyskland och Österrike.
