Nazism

Wikipedia

NSDAP använde svastikan som symbol.

Nazism eller nationalsocialism är en politisk ideologi som uppstod i och med det tyska politiska partiet Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet) och dess tjugofempunktsprogram från 24 februari 1920. Nazismen utgjorde statsideologi i Tyska riket 1933-1945, men är sedan dess förbjuden i landet.

[redigera] Ideologin

Nazismen påminner om fascismen och jämställs ofta med denna, eftersom fascismen utgjorde statsideologi i grannlandet Italien 1922-1943, eftersom det finns stora likheter mellan ideologierna och eftersom de båda staterna var allierade före (i form av Stålpakten) och under (såsom Axelmakterna) andra världskriget. I sovjetisk krigspropaganda kallades också nazisterna omväxlande för hitlerister och fascister troligen för att undvika att ordet nationalsocialism blandades samman med ordet socialism.

Internationellt används beteckningen fascism som en övergripande term för den grupp av politiska rörelser som uppstod i många av mellankrigstidens europeiska länder och som huvudsakligen brukar karaktäriseras utifrån den italienska fascismen och den tyska nationalsocialismen. Vissa åtskillnader kan dock göras. Den italienska fascismen kom aldrig att bli fullt teoretiskt utbildad medan däremot nazistiska tänkare publicerade en rad ideologiska skrifter av större tyngd. En skillnad gäller definitionen av staten: Fascisterna i Italien satte staten, som ett delvis metafysiskt fenomen, som det grundläggande för all politik. För nazisterna var det folkstaten som intog denna plats. Folket definierades här i första hand i en raslig dimension; Adolf Hitler skrev i Mein Kampf: "Sålunda är en folkstats högsta uppgift att göra allt för att bevara de ursprungliga raselement vilka ger upphov till kultur /.../".

I sitt, hela tiden oförändrade, partiprogram från 1920 förenar nazisterna diverse disparata synpunkter, men det finns två återkommande teman: Dels nederlaget i första världskriget med den därpå följande Versaillesfreden, dels nationalismen. Den socialism som återfinns i partiets namn utvecklades i programmet i bland annat ekonomiskt avseende (särskilt punkt 13-18) där de förespråkade förstatligande av företag, utbyggnad av den offentliga sektorn och att staten skulle med lag sörja för befolkningens intressen. 1933 gjorde dock Hitler en överenskommelse med ägarna till de tyska storföretagen. Företagen ställde sig bakom ideologin och i gengäld upphörde allt tal om förstatligande från Hitlers sida.

Ett problem när det gäller frågan om att definiera relationen till socialismen är att den nazistiska politiken i stora avseenden skiljer sig mellan teori och praktik. I partiprogrammet finns vissa likheter med socialismen. I den praktiska politiken visade dessa tendenser sig inte nämnvärt. Större delen av den ekonomiska politiken fördes enligt marknadsliberala utgångspunkter även om den innehöll mycket regleringar. Det går även att argumentera att stora delar av de "socialistiskt" klingande formuleringarna kan ha varit inlagda i programmet främst för att vinna stöd hos arbetarna.

Den uppfattning som dåvarande socialdemokraten, senare liberalen, Herbert Tingsten gav uttryck för har blivit mycket spridd och förklarade nazismen vara en extrem form av konservatism, det vill säga en högerideologi. Dock bör noteras att Tingsten var motståndare till konservatismen. Många konservativa å sin sida hävdar att nazismen på ett antal viktiga punkter går emot konservatismen och är en vänsterideologi. Högerns samarbete med nationalsocialisterna kan enligt vissa förklaras med nazisternas nationalistiska och antimarxistiska inslag. Tingsten hänvisar i sitt verk Den nationella diktaturen (1936) till nazismens (och fascismens) sociala ursprung, och vilka sociala klassers intressen den faktiskt förda politiken betjänade. Han fann att det var borgerliga folkgrupper som fört fram nazismen till seger, och att det var borgerligheten som var vinnare på den politik som fördes. I marxistisk mening är ju socialismen något som i första hand påverkar produktionsordningen i ett samhälle - i det nazistiska samhället var det inte så att arbetsgivare och kapitalägare missgynnades; tvärtom gynnades dessa, som inte längre behövde frukta stridsåtgärder från fria fackföreningar, vilka hade avskaffats. Dessutom var nazisterna klart uttalade antimarxister - marxismen som ju, enligt dem, var grundbulten i den förhatliga s.k. judiska bolsjevismen.

Efter Tysklands angrepp på Sovjetunionen den 22 juni 1941, ett angrepp som bröt det avtal om non-aggression som de båda staterna ingått i augusti 1939 (Molotov-Ribbentroppakten), förutspådde dåvarande justitieminister Karl Gustaf Westman i sin dagbok 25 juni 1941: "Det är självklart, att Tyskland i vårt land kommer att betraktas inte som motsatt demokratierna utan som motsatt Ryssland", d v s att nazismen inte skulle sättas som folkstyrets motpol utan liksom ett högerparti kommunismens. Friedrich von Hayek var av den uppfattningen att nazismen i likhet med kommunismen och annan socialism hade en gemensam värdegrund i kollektivismen, vilket stod i skarp kontrast till den, om inte konservativa så, mer liberalt färgade högern. [1]

Nazismen var heller inte monarkistisk eller samhällsbevarande, som den traditionella konservatismen kännetecknades av. Men med den s.k. führerprincipen förenades nazismen ändå med klassisk absolutism, och efter det tyska maktövertagandet 1933 manifesterade nazisterna (vid ceremonin i Potsdam) kontinuiteten med det tidigare wilhelminska kejsardömet.

Den socialism nazisterna talade om är vad som i modern nationalism kallas nationell solidaritet. Hitler beskrev socialisten som "var och en, som inte känner något högre mål än sitt folks väl". Goebbels beskrev socialismen som "folkgemenskap eller kamratskap". Wilhelm Frick skrev att "socialism är oavlåtligt förverkligande av en inre hållning, som ej begär något för det egna jaget och är beredd att göra allt för folket". En annan ledande nazist sade att socialismen inte är en produktionsordning, utan en sedlig förpliktelse. Se även citatet nedan under rubriken "Förhållandet till socialism".

Med anledning av utgivningen av Heléne Lööws hyllade bok Nazismen i Sverige 1924–1979 (Ordfront 2004) kritiserade recensenten i Svenska Dagbladet, historikern och f.d. maoisten Håkan Arvidsson, Lööws analys av nazismens ideologi, och framhöll att nazismen inte endast var "rasistisk, antisemitisk och nationell. Den var ju märkligt nog också socialistisk och antiborgerlig. I diskussionen av rörelsens karaktär har jag ofta tyckt att denna sida hos rörelsen kommit i skymundan." [2] Uppfattningen av nazismen som socialistisk korresponderar bl.a. med dess idémässiga motstånd mot den s.k. internationella kapitalismen (inkarnerad som den "judiske krämaren"), dvs. det ekonomisk-politiska system som vid 1700-talets slut inledde moderniseringsprocessen: industrialiseringen; liberaliseringen; materialiseringen; demokratiseringen; den patriarkala norm- och samhällsstrukturens nivellering. Den ultrakonservativa reaktionen mot denna process - "fascismens första fas" som forskaren Ernst Nolte kallat den - och som alltifrån 1900-talets början företräddes av den yttersta högern (jfr. franska Action française, svenska unghögern osv.), blev även en av grundvalarna för nazismen. Någon entydig och av alla accepterad definition av det nazistiska tankegodset låter sig därför svårligen göras.

[redigera] Förhållandet till liberalism

Den mest utpräglade ideologen i den nazistiska partitoppen var Alfred Rosenberg. Han skrev i sin bok "Der Mythus des 20. Jahrhunderts" från 1930:

Liberalismen lärde frihet, näringsfrihet, frihandel, parlamentarism, kvinnoemancipation, människans likhet, könens jämställdhet o.s.v. – den syndade mot naturlagar. Den tyska tanken fordrar idag, då den gamla feminiserade världen håller på att störta samman: auktoritet, typbildande kraft, restriktivitet, disciplin, autarki (självförsörjande), skydd för raskaraktären samt erkännande av könens eviga polaritet.(Se texten i Nazismen i dokument, bokförlaget Prisma, 1965)

Ovanstående citat visar att nazismen ur ett perspektiv ville se sig som liberalismens absoluta motsats. Detta kan nog till en del finna sin grund i att liberalismen sågs som en av de främsta representanterna för den gamla weimar-demokratin som nazisterna avskydde.

[redigera] Förhållandet till socialism

Adolf Hitler sade:

"Demokratin har lagt världen i ruiner och nu vill ni utsträcka den till den ekonomiska sfären. Det skulle vara slutet på den tyska hushållningen. Kapitalisterna har arbetat sig upp genom sin duglighet och de har rätt att leda, därför att de har särat sig från mängden och enbart det bevisar, att de är av högre ras. Nu vill ni, att ett odugligt regeringsråd eller arbetarråd, som inte begriper någonting, ska ha sitt ord med i laget. Ingen som leder industriföretag skulle tolerera det." (citat från Alan Bullock: "Hitler - en studie i tyranni", bokförlaget Prisma, 1978)

Ovanstående citat visar att nazismen ur ett perspektiv ville se sig som socialismens absoluta motsats. Nazismen presenterade sig även som "ett bålverk mot bolsjevismen".

[redigera] Viktiga inslag i den Tyska nazistiska politiken

Lebensraum: Punkt 3 i tjugofempunktsprogrammet "Wir fordern Land und Boden (Kolonien) zur Ernährung unseres Volkes und Ansiedlung unseres Bevölkerungsüberschusses." - Rätten för Tyskland att expandera på andra staters bekostnad, främst i öster.
Heim ins Reich - Rätten för Tyskland att inkorporera alla tysktalande områden med Tyska riket (punkt 1 i programmet).
Antisemitism; medborgarskap endast till personer med tysk etnicitet; inga medborgerliga rättigheter åt judar (punkt 4 i programmet)
Totalitarism; den parlamentariska demokratin ersätts av den s.k. nordiska ledarprincipen.
Stopp för invandringen till Tyskland.
Likaberättigande (Gleichberechtigung) för Tyskland (med referens till Versaillesfreden).

[redigera] Mein Kampf

Huvudartikel: Mein Kampf

Utgåva av Mein Kampf från 1936 med titelblad och porträtt.

Den tyska nazismens obestridde ledare och stora förgrundsgestalt var Adolf Hitler, född i Österrike och tysk medborgare först 1932. I sin bok Mein Kampf, 1925, redogör Hitler för sin syn på de mänskliga raserna. Han tolkar historien som en kamp mellan raserna där det är den europeiska rasen, arierna, som är överlägsen alla andra folk. Den nazistiska rasläran utvecklades vidare av ett antal rasbiologer till den rasistiska ideologi som tillämpades under andra världskriget.

[redigera] Nazist eller nationalsocialist

Anhängare av nationalsocialismen kallas av dess anhängare "nationalsocialister" och av dess motståndare "nazister". Från början ska detta ha berott på att tyska socialdemokrater kallades "sozis" i dagligt tal. Nationalsocialister blev då "nazis". Riktningen kan förkortas nat.soc. eller NS. Förkortningen NS är också beteckningen på det norska nazistpartiet under ledning av Vidkun Quisling, Nasjonal Samling Nationalsocialism och nazism är synonymer, därför används inte nationalsocialism för att beteckna en nations solidaritet gentemot sig själv utan istället används andra uttryck bl.a nationell socialism och nationalchauvinism.

[redigera] Historik och utbredning

[redigera] Historisk bakgrund

Den tyska nazismen var mycket starkt influerad av de revanschistiska strömningar som fanns i landet efter Versaillesfreden. Freden ansågs vara höggradigt orättvis, och det tyska nationalsocialistiska partiet ville ha upprättelse -"rättvisa åt det tyska folket". Nazisterna krävde även livsutrymme och rätten att expandera även utöver en justering av vad Versaillesfreden kunde åstadkomma. Mycket av tänkandet kan härledas till völkischrörelsen och till vetenskapliga uppfattningar under 1920-talet och 1930-talet, särskilt socialdarwinismen men även den nya geopolitiken, grundad av Rudolf Kjellén, med dess tankar om "livsrum".

I Tyskland hämtades inspiration från fascismen i Italien. Hitlers uppror i München 1923 (även kallad ölhallskuppen) var avsedd att följas av en marsch mot Berlin, varigenom Tysklands dåvarande regering skulle störtas, precis som Mussolini tidigare hade hotat att göra i Italien. Men där Mussolini hade lyckats, misslyckades Hitler emellertid, och det skulle dröja ytterligare ett decennium innan han kom till makten. Tre år före kuppförsöket i München bildades det tyska nazistpartiet (NSDAP). Från kuppförsöket i München till makttillträdet tio år senare ökade medlemsantalet till nästan 900 000 medlemmar.

[redigera] Genombrottet i Tyskland och nazismens offer

Partiets medlemskår började på allvar att växa efter 1926 som en effekt av den ökande ekonomiska instabiliteten i landet. Jordbrukarbefolkningen fick en stark betoning av att vara ryggraden i den "tyska folkstammen". Men det var 1930, då den ekonomiska depressionen utbröt, som NSDAP fick sitt stora genombrott.

Det nationalsocialistiska partiet växte från 2,5 procent av rösterna 1928 till 43,9 procent 1933 och Hitler utsågs till rikskansler. Den 23 mars röstade den tyska riksdagen igenom en lag som gav den nationalsocialistiska regeringen hela den lagstiftande makten. Röstsiffrorna var 441 mot 94. Samtliga borgerliga partier, inklusive liberalerna röstade för. De 94 var alla socialdemokrater. Kommunisterna hade då redan häktats.

Hitlers maktutövning blev i bokstavlig bemärkelse totalitär. Den nazistiska kontrollen över alla delar av samhället var mycket effektiv. Andra politiska partier, oppositionella samt den judiska befolkningen utsattes för skoningslösa förföljelser och utrotning. Det välutbygda systemet av förintelseläger, koncentrationsläger och arbetsläger fungerade som ett effektiv sätt av avrätta och hålla undan samhället de obekväma eller etniskt ej accepterade individer och folkgrupper.

Sedan nazisterna suttit vid makten sex år bröt andra världskriget ut, ett krig som slutade med Tysklands villkorslösa kapitulation. Sedan dess har nazismen såväl som alla dess symboler m.m. varit förbjudna i Tyskland.

Sammanfattningsvis utrotades ca 6 miljoner judar (67% av judisk befolkning i de ockuperade länderna och Tyskland) samt flera miljoner från andra grupper - romer, kommunister, socialister, Jehovas vittnen, motståndsmän, homosexuella m.m. och folk från de ockuperade områdena. Totalt antal dödade under andra världskriget som startades på grund av den nazistiska ideologin redovisas i nämnda artikeln.

[redigera] Nazismen i andra länder

Inspirerade av idéerna från Tyskland och de tyska nazisternas politiska framgångar bildades nazistpartier och nazistinfluerade partier i många andra länder, främst i Europa. Detta skedde redan på 1920-talet. Se även svensk nazism.

[redigera] Nynazism

Efter en stark nedgång efter andra världskrigets slut har under vissa perioder så kallad "nynazism" blivit starkare i många länder, särskilt i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Även Ryssland, ett land vars folk klassats som rasmässigt lägre stående av den tyska nazismen, har i dag nynazistiska rörelser. Även i USA, ett land som under andra världskriget slogs mot det då naziststyrda Tyskland, förekommer nynazistiska rörelser.