Tony Blair

Wikipedia

**Tony Blair**

Ämbetsperiod:	2 maj 1997
Företrädare:	John Major
Efterträdare:	—
Födelsedatum:	6 maj 1953
Födelseplats:	Edinburgh, Skottland
Maka:	Cherie Blair
Politiskt parti:	Labour

Anthony "Tony" Charles Lynton Blair, född 6 maj 1953 i Edinburgh, Skottland, Storbritannien, brittisk politiker (Labour). Han blev partiledare 1994 och premiärminister 1997. Blair kallas ibland "Teflon-Tony" i pressen, för sin förmåga att komma oskadd ur besvärliga politiska lägen.

Den karismatiske Tony Blair ledde sitt "New Labour" till valseger i maj 1997, efter 18 års konservativt styre under Margaret Thatcher och John Major. Blair och hans regering bröt (om än inte helt) med den nyliberala politiken och fokuserade bl.a. på ökade resurser till den offenliga sektorn. 2001 och 2005 valdes han åter - i sig en bedrift - något ingen socialdemokratisk premiärminister tidigare lyckats med i Storbritannien.

Såsom USA:s bundsförvant förde han i mars 2003 sitt land i krig mot Irak, "i jakt" på Saddam Husseins massförstörelsevapen, selv om han visste Saddam Hussein inte hade massförstörelsevapen^[1]^[2]^[3]; något som därefter minskade hans popularitet bland det brittiska folket, och gav honom det mindre smickrande epitetet Tony BLiar (några massförstörelsevapen hittades nämligen aldrig). 2004 försökte den walesiske parlamentsledamoten Adam Price (Plaid Cymru) att ställa Tony Blair inför riksrätt för att ha ljugit om orsaken till Irakkriget.^[4] Samma år väckte även universitetsreformer och förbudet mot den klassiska rävjakten protester.

Efter parlamentsvalet i maj 2005 kunde Tony Blair, inte minst tack vare den brittiska ekonomins styrka (grundlagd under Thatcher-eran), behålla den politiska makten, om än med en kraftigt beskuren parlamentarisk majoritet, och ombildade därefter regeringen. Bland annat fick den, i samband med den s.k. Kelly-affären, tidigare starkt kritiserade försvarsministern Geoff Hoon lämna regeringen för posten som "inpiskare" i underhuset - en roll av strategisk betydelse, då Blair under den kommande mandatperioden riskerar att få grava problem med sina egna, sina s.k. backbenchers.

Den 7 juli 2005 drabbades London av de värsta terrordåden sedan blitzen, utförda av islamistiska självmordsbombare med anknytning till al-Qaida, varefter Blairs ställning i opinionen kom att stärkas. Detta hindrade dock inte att hans minskade auktoritet som premiärminister uppenbarades redan samma höst, då hans förslag till antiterrorlagar röstades ner av parlamentet, den 9 november 2005 - hans första politiska nederlag sedan tillträdet 1997.

Efter en rad politiska "affärer" tvingades Blair i maj 2006 att ombilda sin regering, då bl.a. utrikesminister Jack Straw fick träda tillbaka till förmån för Margaret Beckett och den tidigare försvarsministern Hoon, nu med ansvar för Europa-frågorna.

I samband med valet 2005 annonserade Blair att han gjort sin sista valrörelse, och han kommer, någon gång under den innevarande mandatperioden, med all sannolikhet att efterträdas av finansminister Gordon Brown.