Sverigedemokraterna

Wikipedia

	Denna artikels kvalitet är ifrågasatt.
	Förbättra gärna texten. Anledning: Ingen anledning angavs. Se diskussionssidan för mer information. Om ingen motivering skrivs på diskussionssidan löper denna varningsruta stor risk att plockas bort.

Sverigedemokraterna {{{partinamn_officiellt}}}



Partiledare	{{{partiledare}}}
Partiordförande	Jimmie Åkesson
Språkrör	{{{språkrör}}}
Talesperson(er)	{{{talesperson}}}
Partisekreterare	Björn Söder
Gruppledare i riksdagen	{{{gruppledare}}}
Gruppledare i senaten	{{{senatsledare}}}
Gruppledare i representanthuset	{{{representanthusledare}}}

Grundat	6 februari 1988
Huvudkontor	{{{huvudkontor}}}
Antal medlemmar	2 000¹ (10:e)

Politisk ideologi	Radikal nationalism, konservatism med populistisk och främlingsfientlig karaktär^[1]
Internationellt samarbetsorgan	{{{internationell}}}
Nordiskt samarbetsorgan	{{{norden}}}
Europeiskt samarbetsorgan	{{{europa}}}
Partigrupp i Europaparlamentet	{{{europaparlament}}}
Färg(er)	Blå, gul

Webbplats	www.sverigedemokraterna.se

¹År 2005, enligt partiets egna uppgifter.

Sverigedemokraterna (SD) är ett svenskt politiskt parti, grundat 1988. Partiet har sin bakgrund i Sverigepartiet och organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS). Sverigedemokraterna är ett uttalat nationalistiskt parti och vill begränsa invandringen till Sverige. Partiets pressorgan heter SD-Kuriren och den interna medlemstidningen heter SD Bulletinen.

I valet 2006 fick Sverigedemokraterna 162 463 röster (2,93 procent, och passerade 2,5%-gränsen för partistöd). De är Sveriges största parti utanför riksdagen.

Innehåll

1 Historia
2 Ideologi
- 2.1 Profilfrågor
3 Partiledare
4 Lokalavdelningar
5 Valresultat och opinionsstöd
- 5.1 Allmänna val 2006
  - 5.1.1 Kommuner
  - 5.1.2 Landsting
6 Antal medlemmar
7 Kritik
- 7.1 Kopplingar till nazismen
8 Referenser
9 Se även
10 Litteratur
11 Externa länkar
- 11.1 Partiets egna länkar
- 11.2 Partiets kritiker

[redigera] Historia

Se tidsaxel för Sverigedemokraternas historia

[redigera] Ideologi

Sverigedemokraterna, som i sina värderingar och ställningstaganden är starkt konservativt, förespråkar i sitt principprogram en demokratisk nationalism. Partiets program har sedan programrevisionen 1999 angetts bygga på en rad ställningstaganden med nationell samhörighet, frihet och ett ekologiskt medvetande som grund. Partiet anser att den nationella grunden är viktigt för ett politiskt parti, och att många av Sveriges problem bottnar i att allmänintresset ofta har fått stå tillbaka för starka och välorganiserade särintressen.

Sverigedemokraterna menar att man på olika sätt vill stärka och göra sig till tolk för allmänintresset. Allmänintresset måste vara vägledande vid politiska beslut, anser partiet. (Här slutes således an till tidigare nationalistiska och ultrakonservativa principer). Sverigedemokraterna anser även att sambandet mellan rättigheter och skyldigheter måste tydliggöras inom politiken, vilket innebär att de betonar att en medborgare som anser sig ha en rättighet måste förstå att han därmed också har skyldigheter. Partiets ståndpunkt är att skapa en anda av fosterlandskärlek och gemenskap, och ett samhälle där idealism, ansvarstagande och samarbete uppmuntras. Sverigedemokraterna vänder sig därför officiellt till alla svenskar oavsett bakgrund och status i samhället.

Sverigedemokraterna har inskrivet i sina åsiktsdokument att man ställer sig bakom FN:s deklarationer om de mänskliga rättigheterna och religionsfrihet. Partiet kritiserar emellertid det mångkulturella samhället och betonar istället det nationella arvet, som det säger sig vilja värna. Som exempel i detta fall kan nämnas uppslutningen kring vad man kallar "fädernas kyrka". Man vill även att flyktingmottagandet skall sänkas till ett minimum. Genom en kombinerad återvandrings- och assimilleringspolitik vill partiet motverka eventuella förändringar av den svenska "befolkningssammansättningen" (jfr. ras); medborgarskap ska också, enligt den s.k. nationalitetsprincipen, vara ett "privilegium avsett för svenskar". Partiet avvisar likaledes homosexuellas möjligheter till adoption och partner-/äktenskap, och sluter istället upp kring den traditionella kärnfamiljen, som man säger sig vilja skydda från, vad man kallar, samhällets "destruktiva krafter" (ur valmaterial 2006).

Sverigedemokraterna förklarade sig tidigare vara ett parti i mitten på den politiska skalan, något som efter antagandet av ett principprogram 2003 inte längre finns angivet i något officiellt dokument. Partiet tar i media och sina partiskrifter aktivt avstånd från marxism och nazism.

I sitt senaste handlingsprogram, antaget 26 mars på riksmötet 2006, framgår tydligt att Sverigedemokraterna har flera klassiskt högerstämplade åsikter. Där skriver Sverigedemokraterna att man vill sänka arbetsgivaravgiften, att man ”vill införa ett system med skatteavdrag för hushållsnära tjänster” likt Finland och ”avskaffa arbetsgivarnas medfinansiering av sjuklön efter den första veckan”. Man vill också ”öka inslaget av privat verksamhet i den offentliga sektorn” och att ”arbetsrättslagarna bör revideras” i och med ”facket fått alltför stort inflytande”. Sverigedemokraterna anser även att LAS ”låser många gånger fast människor i arbeten som de inte trivs med eller passar för” och ”om det blir mindre komplicerat än idag för arbetsgivarna att säga upp personer kommer också fler företag att våga nyanställa och fler människor att bli anställda.”

Å andra sidan driver Sverigedemokraterna också flera frågor som traditionellt anses stå till vänster på höger-vänster-skalan. Bland annat vill man införa en motsvarighet till löntagarfonder samt höja bidragen till barnfamiljer och arbetslösa.^{[källa behövs]}

Sverigedemokraternas målsättning med den ekonomiska politiken är, enligt handlingsprogrammet, att "skapa bästa möjliga förutsättningar för återskapandet och upprätthållandet av det svenska folkhemmet". För att inte riskera förlusten av s.k. icke-materiella värden förespråkas en statligt reglerad "marknadsanpassad blandekonomi" (jfr. korporativism), och för att moderera globaliseringens effekter talas i principprogrammet om "begränsningar i frihandeln". Man vill också att Sverige bidrar till att "avveckla EU, eller om så inte är möjligt, lämna EU". Man verkar också för att "NATO:s roll skall betraktas som utagerad" samt för att upplösa "USA:s militära inflytande i Europa".

Omdömet om att Sverigedemokraterna skulle vara ett högerextremt parti avfärdas på partiets webbsida. De politiska och personliga beröringspunkterna med tidigare högerextrema rörelser torde dock vara uppenbara. Så kom bl.a. partiets talesman/partiledare under perioden 1989-1995, Anders Klarström, från Nordiska rikspartiet. 2004 väckte också partiorganisatören Tommy Funebo uppmärksamhet, då han, efter att ha anklagat ledande partiföreträdare för att i realiteten vara nazister, lämnade partiet.

[redigera] Profilfrågor

[redigera] Partiledare

1988-1989 Leif Ericsson och Jonny Berg, talesmän

1989-1990 Ola Sundberg och Anders Klarström, talesmän

1990-1992 Anders Klarström och Madeleine Larsson, talesmän

1992-1995 Anders Klarström, partiledare

1995-2005 Mikael Jansson, partiledare

2005- Jimmie Åkesson, partiledare

[redigera] Lokalavdelningar

Den enda lokalavdelning som funnits med ända sedan partiets grundande är SD Göteborg. På partiets webbplats angavs 16 september 2004 totalt lokalavdelningar i 80 kommuner. Lokalavdelnings webbplats eller endast en e-postadress angavs för totalt 28 kommuner, vilket då lämnade ett "netto" på 52 kommuner. Det fanns 15 november 2006 290 kommunala hemsidor, d.v.s. en för varje kommun i riket. Dock har inte alla dessa kommuner bildat egen lokalavdelning.

[redigera] Valresultat och opinionsstöd

I valet i september 2002 kandiderade SD i 79 kommuner. Valresultatet blev en framgång för partiet. I 29 kommuner tog man 49 mandat, och en SD-kandidat valdes också in på ett annat partis lista. Samtidigt fick man 76 300 röster i riksdagsvalet, vilket motsvarar 1,44 % av de avgivna rösterna. Sverigedemokraterna blev därmed det största partiet under fyraprocentsspärren. I kommunalvalet blev dock SPI större - medan SD fick 63 mandat fick SPI 76 mandat.

I Europaparlamentsvalet 2004 fick partiet 27 707 röster, vilket motsvarar 1,1 procent, och gick därmed framåt jämfört med 1999 års val då man fick 8 568 röster och 0,3 procent. Jämfört med riksdagsvalet 2002 gick dock partiet bakåt. Partiet kandiderade som nomineringsgrupp i kyrkovalet 2005 och ökade jämfört med kyrkovalet 2001 från en röstandel på 0,8 procent till 1,7 procent i valet till kyrkomötet.

En mätning (väljarbarometern) genomförd av DN/Sydsvenskan/Temo och publicerad 17 september 2005 ger "främlingsfientliga Sverigedemokraterna... ett väljarstöd på cirka en procent i mätningen". SCB:s partisympatiundersökning för november 2005 ger SD ett stöd på 0,7 procent, en ökning från 0,6 procent i maj samma år.

Både Sifo och Temo ger Sverigedemokraterna "runt 2 procent" av väljarstödet i opinionsundersökningar publicerade den 18 augusti 2006. Sverigedemokraterna ligger således kvar på samma nivå som i Temos undersökning från den 22 juni där Sverigedemokraterna fick 2,5 procent av väljarstödet. 5 september visade en mätning genomförd av av SvD/Sifo att Sverigedemokraterna hade ett opinionsstöd på 2,9 procent.

Sifo ger i en undersökning publicerad den 11 september 2006 Sverigedemokraterna 2,7 procent av väljarstödet och skriver vidare att "Anledningen till att Sverigedemokraterna särredovisas ur gruppen övriga från och med i dag är att partiet över en längre tid legat på 2,3 procent eller däröver."

I de sista undersökningarna innan valdagen fick Sverigedemokraterna 2,5% av opinionsstödet i Sifo och 2,8% i Temo.

[redigera] Allmänna val 2006

I riksdagsvalet 2006 fick Sverigedemokraterna drygt 2,9% av rösterna och är det största partiet som inte är representerat i riksdagen ^[2]. Sverigedemokraterna får med sitt valresultat rätt att erhålla partistöd.

[redigera] Kommuner

I valen till kommunfullmäktige fick partiet enligt sin egen sammanställning av uppgifterna från Valmyndigheten totalt 282 mandat fördelat på 145 kommuner. Ett flertal platser kommer stå tomma då det inte fanns tillräkligt med kandidater att fylla ut dem eller att människor röstats in som inte har och inte vill ha med sd och göra och därför lämnar sin stol tom frivilligt^[3], utöver det är det oklart om alla platser som det finns kandidater till kommer att besättas av sd eller förbli tomma, då en del personer har blivit valda genom okynnesnominering, varit bokförda i en annan kommun eller varit på sd:s lista mot sin vilja.

[redigera] Landsting

I landstingsvalen fick Sverigedemokraterna totalt 16 mandat fördelat på 3 landsting.

[redigera] Antal medlemmar

På partiets riksårsmöte 2004 i Trollhättan uppgav partiledaren Mikael Jansson i sitt öppningsanförande att partiet hade lyckats nå 1 800 i medlemsantal vid verksamhetsårets slut. Enligt inofficiell uppgift från partiets pressekreterare 21 februari 2005 har partiet då omkring 2 000 medlemmar, medan ungdomsförbundet har omkring 400. Enligt inofficiell uppgift från partikansliet i maj 2005 har medlemsutvecklingen varit följande:

juni 2001: c:a 900 medlemmar
januari 2002: c:a 1 000
januari 2003: c:a 1 200
1 januari 2004: 1 386
1 januari 2005: 1 740

9 december 2005 meddelade sverigedemokraterna att man passerat rekordnivån för antalet medlemmar, "trots att nästan en månad återstår av året". Enligt notisen på sverigedemokraterna.se var medlemsantalet vid föregående årsskifte 1 740, medan den senaste sammanställningen 5 december 2005 stannade på 1 764 medlemmar.

Enligt inofficiell uppgift från partikansliet i september 2006 hade man då ca 2 500 medlemmar.

Partiets verksamhetsår avslutas den första april. Det är en teori till varför olika siffror över medlemsantalet nämnts för samma år. Ju närmare verksamhetsårets slut man räknar ju högre blir medlemsantalet.

[redigera] Kritik

Sverigedemokraterna anklagas ofta av dess kritiker och allmän media för att vara främlingsfientligt, populistiskt och högerextremt. Uttalade nationalsocialister och andra radikala nationalister brukar istället anklaga partiet för att vara svenskfientligt, sionistiskt, folkpartistiskt och för att vara en del av det politiska etablissemanget.

En av den tidigare partiledaren Mikael Janssons första åtgärder efter makttillträdet 1995 var att skriva in ett förbud mot adoption av utomnordiska barn i partiprogrammet, något som blev verklighet i 1996 års partiprogram. Denna programpunkt ströks utan förklaring vid ett möte 2002^{[källa behövs]}. En möjlig förklaring till strykandet är att det vanligaste argumentet från partiets motståndare, när dessa menat att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti, varit att partiet krävt ett förbud mot utomnordiska adoptioner.

Kritiker menar att partiet inte alls är för religionsfriheten. Flera ledande partiföreträdare har så sent som 2005 uttalat sig för ett förbud mot moskéer på svensk mark. Sverigedemokraterna själva menar att motståndet enbart riktar sig mot fullskaliga moskéer och inte mot andra former av moskéer som till exempel kan finnas i samlingslokaler. Mot denna bakgrund motsätter sig partiet denna kritik om att partiets politik skulle bryta mot religionsfriheten.

Av de 49 mandat partiet vann i valet 2002 har flera gått förlorade. Ett mandat, de enda, i Kristinehamn, Arvika resp- i Askersund, ett av mandaten i Helsingborg och senast (slutet av januari 2004) ett av mandaten i Karlskrona. 2006 gick partiet dock starkt framåt i både kommun- och riksdagsval.

I januari 2004 framkom att den belgiske antisemiten Bernard Mengal bidragit ekonomiskt till SD:s kampanj inför Europaparlamentsvalet samma år^[4]. Expressen har gjort en utredning om Mengal och funnit att han anklagats för rasistiskt tryckfrihetsbrott^[5]. SD hävdade att man gjort en egen granskning där man inte lyckades finna något stöd för anklagelserna, varför man tog emot pengarna^[6]. Under undersökningen kontaktade man så väl tidskriften Expo som Stephen Roth-institutet i Israel som angivits som källan till anklagelserna. Insitutet i Israel hänvisade till Expo som i sin tur svarade att de inte ville lämna ut någon information om den belgiske mannen då de ville skydda sina källor^{[källa behövs]}. Dagarna efter publicerade Expressen en artikel med för partiet ny information^{[källa behövs]}. När partiledaren Jimmie Åkesson framträdde i SVT24 i maj 2005 meddelade han att partiet inte hade tagit emot pengarna om man hade känt till den nya informationen.

[redigera] Kopplingar till nazismen

Sverigedemokraterna anklagas ibland för att ha kopplingar till nazismen. Själva hävdar dock partiet att dessa kopplingar tillhör historien och att man numera tar starkt avstånd från nazism. Några exempel som brukar användas av kritikerna är:

Tina Hallgren-Bengtsson som samtidigt som hon var ledamot för SD i Höörs kommunfullmäktige aktiverade sig i det öppet nazistiska Nationalsocialistisk front^[7]. Hallgren-Bengtsson lämnade SD 1996.

Robert Vesterlund, som var aktiv i SD från 1993 till 1995 och även ordförande i partiets ungdomsförbund. Vesterlund gick inom partiet under annat namn och uppfattades av Sverigedemokraterna som en nazistisk infiltratör^[7]. Senare avvecklades det dåvarande ungdomsförbundet. Vesterlund är skapare och ledande inom det nazistiska nätverket Info 14 som hyllade morden på poliserna i Malexander samt mordet på syndikalisten Björn Söderberg.

Under det tidiga 1990-talet var det också mycket vanligt att öppna nazister deltog på partitillställningar, torgmöten och demonstrationer^{[källa behövs]}. Enligt partiets dåvarande kontaktman i Örebro använde sig man av medlemmar i VAM (Vitt Ariskt Motstånd) som vakter vid demonstrationer^{[källa behövs]}.

1991 inledde man valkampanjen med ett demonstrationståg på Engelbrektsdagen den 27 april. Marschen, som senare blev en årlig tradition, samlade då 150 deltagare, till stora delar skinheads och uniformerade aktivister från VAM. I september höll man ett möte i Medborgarhuset i Stockholm. Bland talarna fanns SS-veteranen Franz Schönhuber, då ledare för det tyska partiet Republikanerna. Även Anthony Hancock, en av världens största producenter av antisemitisk propaganda, talade på mötet^[8].

I september 1992 besökte en delegation från Sverigedemokraterna den brittiske historierevisionisten David Irving i London. För säkerheten svarade medlemmar i nynazistiska Combat 18^[8].

Två av partiets kandidater på Malmös kommunlista 1998 har figurerat i nazistiska organisationer. En av dem i Nysvenska rörelsen och den andre i Nationalsocialistisk front^[7]. En av ledarna för Sverigedemokraterna i Helsingborg spelade i ett vit makt-band som bland annat spelade på Nationalsocialistisk fronts partidagar i augusti 1998^[7]. Vid valen 1991 och 1994 hade man kandidater i Stockholm, Mölndal, Malmö, Sigtuna och Hedemora som hade figurerat i nazistiska sammanhang^[7].

I SVT Debatt 2005 vittnade påstådda ex-medlemmar om hur nuvarande medlemmar bland annat kallat sig för nationalsocialister och gjort hitlerhälsningar på möten. Medlemmen som anklagades för att ha gjort en hitlerhälsning har blivit utesluten ur partiet.

Sverigedemokraternas toppnamn i Norrköping, Petter Carlsson, ska så sent som 2001 ha deltagit på en musikspelning i Munkfors, anordnad av Nationalsocialistisk. ^[8]

Sverigedemokraternas ordförande i Gävle, Roger Hedlund, dömdes 2001 för misshandel tillsammans med Nationalsocialistisk fronts lokale ledare Robert Larsson.

En lokalt ledande sverigedemokrat skall, inför valet 2006, ha haft ett strategimöte med medlemmar ur ett parti som sverigedemokraterna själv kallat nazistiskt, Nationaldemokraterna. ^[8]