Markusevangeliet
Wikipedia
Markusevangeliet |
Matteusevangeliet |
Markusevangeliet |
Lukasevangeliet |
Johannesevangeliet |
Apostlagärningarna |
Romarbrevet |
Första Korinthierbrevet |
Andra Korinthierbrevet |
Galaterbrevet |
Efesierbrevet |
Filipperbrevet |
Kolosserbrevet |
Första Thessalonikerbrevet |
Andra Thessalonikerbrevet |
Första Timotheosbrevet |
Andra Timotheosbrevet |
Titusbrevet |
Filemonbrevet |
Hebreerbrevet |
Jakobsbrevet |
Första Petrusbrevet |
Andra Petrusbrevet |
Första Johannesbrevet |
Andra Johannesbrevet |
Tredje Johannesbrevet |
Judasbrevet |
Uppenbarelseboken |
Bibeln finns tillgänglig |
Markusevangeliet är en skrift som ingår i Nya testamentet.
Markusevangeliet skildrar Jesu verksamhet med början vid tiden för Johannes döparens verksamhet och slut i passionshistorien och uppståndelsen. Skildringen har sammanställt Jesu verksamhet som om den varade under ett år.
Evangeliet är författat på grekiska. Språket är enkelt och har spår av vulgarismer (slang), latinismer och semitismer. Markus är ibland mer detaljerad än till exempel Matteus och beskriver ofta personers känslor.
I centrum för Markus teologi står Jesus som Messias, Guds son, Herrens lidande tjänare omtalad i Jesaja och Människosonen en fördold frälsargestalt. Markus vänder sig till hednakristna, vilket framgår av att judiska bruk och seder förklaras och hebreiska uttryck översätts.
Papias, vars synpunkter vi inte känner från hans egna skrifter utan via Eusebius, säger (omkr. år 130) om Markus att han var Petrus tolk. Det kan dock ifrågasättas om den text som Eusebius skriver om är identisk med Markusevangeliet, eftersom det står att Markus inte skrev ned berättelserna i ordning, eftersom han aldrig träffat Jesus. Det Markusevangelium vi känner till idag är i kronologisk ordning.
Denne Markus nämns i andra av Nya testamentets skrifter. Bl.a. framgår att han var kusin med Barnabas och att hans mor Maria hade ett hus i Jerusalem. Han följde Paulus till Cypern och Perge, men återvände till Jerusalem vilket upprörde Paulus mycket, men det verkar ändå som han och Paulus arbetat tillsammans även vid senare tillfällen. Enligt Petrusbrevet befinner han sig med Petrus i Rom.
Enligt Ireneus är evangeliet skrivet efter att Petrus avrättats, vilket sannolikt skedde år 64 under kejsar Neros förföljelser. Då det av Markusevangeliet inte tydligt framgår att författaren känt till Jerusalems förstörelse år 70 brukar det anses ha tillkommit före detta år. Jesu ord i 13:1-2 har emellertid av några ansetts som en referens till templets rasering, vilket i så fall daterar skriften till efter år 70. De fornkyrkliga författarna är dock inte ense och bland bibelforskare finns det också de som daterar Markusevangeliet till 50-talet. Den dateringen grundar sig bl.a. på ett fragment funnet i Qumran som dateras till 50-talet och som eventuellt skulle kunna vara en del av Markusevangeliet. Det senare är dock mycket omdiskuterat bland exegeter. Se "Markusfragmentet i Qumran" nedan.
Versarna 9-20 i kapitel 16 saknas i de äldsta och bästa handskrifterna. Språk och stil i denna del skiljer sig från det övriga evangeliet och de är troligen tillagda under 100-talet. Utan dessa verser blir dock slutet på evangeliet väldigt abrupt. Det är svårt att avgöra om det funnits ett annat slut som gått förlorat eller om meningen var att evangeliet skulle sluta så tvärt. Möjligen tänkte Markus fortsätta skriva men blev förhindrad.
[redigera] Markusfragmentet i Qumran
Bland Qumranfynden finns ett fragment från grotta 7, kallat 7Q5. Det är rör sig om ett 50-tal grekiska bokstäver. Om ett visst tecken tolkas som ny sammanfaller texten med innehållet i Mark. 6:52 ("de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade").
Papyrusexperter har dock fastställt att det aktuella tecknet inte är något ny utan ett iota. Man menar att skuggor alstrade av papyrusfibrer eller insektsexkrementer tolkats som skrift. Likheten är då sannolikt en slump och 7Q5 utgör i så fall inte något fragment ur Markusevangeliet. Vad det egentligen är, vet man inte ännu.