Folkmord

Wikipedia

Folkmord, genocid, är en brottsrubricering som togs i bruk inför Nürnbergprocessen efter Andra världskriget. Den definierades som "mord, utrotande, förslavande, deportation och andra omänskliga handlingar, begångna mot någon civilbefolkning före eller under kriget, eller förföljelser av politiska, rasistiska eller religiösa skäl". Några år senare antog FN en variant som räknar upp ett antal brottsliga handlingar följt av "förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan". Folkmordskonventionen som tillkom 1948, är en del av FNs folkrätt.

Enligt lag (1964:169) om straff för folkmord gäller att:

1 § Förövar någon gärning, för vilken enligt lag är stadgat fängelse i fyra år eller däröver, mot en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös folkgrupp med avsikt att förgöra gruppen helt eller delvis, dömes för folkmord till fängelse på viss tid, lägst fyra och högst tio år, eller på livstid.

2 § För försök, förberedelse eller stämpling till folkmord, så ock för underlåtenhet att avslöja sådant brott dömes till ansvar enligt vad i 23 kap. brottsbalken stadgas.

I och med den svenska lagen har alltså folkrättens anspråk förverkligats i svensk lag.

[redigera] Folkmordens historia

Olika historiker och folkrättsexperter är oense hurvida folkmord är en relativt "ny" företeelse i historien (drygt 100 år gammal) eller om det är något som förekommit så länge människor krigat mot varann och organiserat sina samhällen i stater? Att frågan splittrar forskarvärlden beror på flera olika faktorer - dels råder ingen enighet om vad folkmord egentligen är. Kritiker menar t.ex att FN-s definition är allt för snäv. Dels inkluderas bara grupper baserade på nationalitet, etnisk tillhörighet eller religion och för det andra måste det finnas ett uppsåt målsättning från förövarna att verkligen helt eller delvis fysiskt utplåna människor därför att de tillhör denna/dessa grupper.

Med FN-s definition är naturligtvis förintelsen - dvs Nazitysklands försök att utrota Europas judar och zigenare, turkarnas massmord på armenier och syrianer/assyrier under första världskriget (folkmordet på armenierna) eller massakrerna på Tutsis i Rwanda (folkmordet i Rwanda) år 1994 glasklara exempel på folkmord. Däremot skulle Josef Stalins terrorvåg jezjovsjtjina 1936-38 och andra liknande terroraktioner före och efter andra världskriget i Sovjetunionen inte vara folkmord. Miljontals människor avrättades 1936-38 eller förvisades till Gulag (där många avled) men offren tillhörde inte en viss kategori baserad på nation, etnicitet eller religion. Terrorn drabbade alla (oavsett folkgrupp etcetera) som regimen klassade som "folkfiender" och det inkluderade även många medlemmar i kommunistpartiet. Däremot är enligt nämnda definition Stalinregimens deportationer av vissa folkgrupper under andra världskriget att likställa med folkmord. Skulle man utvidga folkmordsbegreppet till att även omfatta social tillhörighet, klasser och politisk åskådning, då var terrorn folkmord liksom den s.k kulakutrotningen i slutet av 20- och början av 30-talet och den s.k "röda terrorn" under Lenins ledning.

Om man förhåller sig till de brott mot mänskligheten som begicks under andra världskriget menar kritikerna att detta är klara exempel på att FN-s definition inte på långa vägar räcker för att klassificera många av brotten som folkmord, vilket de enligt kritikerna egentligen var. Som exempel kan nämnas att endlösung (förintelsen) inte bara berörde judar och zigenare. Utrotningsprogrammet omfattade även handikappade, homosexuella, kommunistsympatisörer mfl. Ingen av dessa kategorier utgör någon nationalitet, etnisk eller religiös grupp och skulle då om man tolkar FN-s formulering ordagrant inte utsatts för folkmord trots att målet faktiskt var att fysiskt utrota dessa grupper.

Nazityskland utövade dessutom (framförallt i Östeuropa) massterror mot civilbefolkningen även om de inte tillhörde ovan nämnda grupper. Uppemot 17 miljoner civila sovjetmedborgare dog under andra världskriget och de allra flesta föll offer för tysk terror och följderna av dem (t.ex svält). Polen led under kriget större förluster än något annat land i förhållande till folkmängden, ca 6 miljoner döda av 35 milj inv. Den överväldigande delen av dessa var civila varav ca hälften var etniska polacker och således inte omfattades av de grupper som fysiskt skulle förintas. Tilläggas kan att även Sovjetunionen begick svåra människorättsbrott mot polacker 1939-40. I Jugoslavien dödade den kroatiska fascistiska Ustaša-rörelsen med tyskarnas goda minne hundratusentals serber. Massmorden på serberna ryms emellertid under gällande definitioner.

Ett annat självklart fall på folkmord under andra världskriget enligt många är Japans krigföring i Ostasien och Stilla havet som präglades av extrem brutalitet mot civilbefolkningen och miserabel behandling av krigsfångar. Kanske så många som 20 milj civila kineser dukade under för japansk terrorkrigföring och dess följder men däremot fanns ingen uttalad målsättning att utrota kineserna som grupp och då blir det svårt att kalla det folkmord, åtminstone enligt FN:s gällande definition.

En del menar att även de allierade under andra världskriget begick folkmord. Man syftar då t.ex på terrorbombingarna mot tyska och japanska städer och röda arméns massakrer och massvåldtäkter på civila tyskar i krigets slutskede. Bombningarna dödade hundratusentals civila i både Japan och Tyskland med atombomberna mot Hiroshima och Nagasaki som "klimax". Vidare lämlästades ännu fler och miljontals blev hemlösa. Men en avgörande skillnad vad gäller bombningarna och Endlösung är att amerikaner och britter aldrig hade ett uppsåt att utrota tyskar eller japaner som grupp. När Tyskland och Japan väl kapitulerade upphörde bombningarna och den massdöd som de orsakade. Hade däremot Nazityskland vunnit kriget hade säkerligen massmorden på icke önskvärda grupper fortsatt tills målet var uppnått.

Historikerna Kristian Gerner och Hans-Göran Karlsson menar att det utan tvekan finns seriösa skäl att utvidga gällande definition men att det inte är oproblematiskt att dra en "ny" gränslinje för folkmordsbegreppet. Hur många grupper utöver de som nu omfattas ska inkluderas, ska begreppet "uppsåt" slopas osv? Inkluderar man samtliga etniska, nationella, religiösa, politiska, sociala etniska grupper och minoriteteter, handikappade, homosexuella etc riskerar begreppet folkmord att bli urvattnat enligt dem. Samtidigt finns det de som hävdar att alla former av massmord på civila borde jämställas med folkmord. En följdfråga kan då naturligtvis bli vad innebär massmord? 100 dödade, 1000 dödade, 100 000 dödade? Var går gränsen mellan "massaker" och folkmord?

Eftersom det inte finns någon enighet om definition av vad folkmord egentligen är råder ingen enighet om hur länge sådana brott begåtts. En del menar som nämnts att folkmorden är en företeelse som i princip hör hemma i 1900-talet. Andra menar att folkmord begåtts i tusentals år. Exempel på "förmoderna" folkmord skulle t.ex vara korstågen, andra religiöst motiverade krig, häxförföljelserna och den katolska kyrkans hänsynslösa förföljelser av grupper med "fel" kristen tro under medeltiden. Andra (det finns fler) exempel skulle kunna vara mongolernas erövringskrig under 1200-talet, Timur Lenks härjningar i slutet av 1300-talet, utrotningen av indianerna i Nord- och Sydamerika, romarnas erövring av Gallien och krossandet av det judiska upproret 66-70 e kr.

I samtliga fall utövades massvåld mot civila och krigsfångar som ackumulerat av allt att döma krävde många fler dödsoffer än hela andra världskriget. Om man tar Djingis Khan som exempel dödades sannolikt många miljoner (vissa hävdar tiotals miljoner) civila under erövringarna 1206 fram tills hans död 1227. Erövringskrigen fortsatte, med vissa avbrott med samma brutalitet efter hans död fram till 1294 när barnbarnet Khublai Khan avled. Men våldet riktade sig inte mot specifika grupper. Alla som stod i vägen för Djingis Khans och hans ättlingars erövringskrig och som inte underkastade sig utan strid massakrerades. Det spelade ingen roll om man var kines, turk, pers, ryss eller arab och det finns ingenting som tyder på att Djingis Khan och hans söner och sonsöner hade några som helst planer på att utplåna hela folkgrupper just därför att de var t.ex perser.

Vad gäller utrotningen av indianerna finns det ingen forskare som fönekar att de behandlades fruktansvärt illa av de europeiska stater som erövrade deras land/länder. Resultatet av den förda politiken var många miljoner indianers död och en drastisk minskning av ursprungsbefolkningen. I den karibiska ö-världen utplånades urbefolkningen helt. Däremot är det svårare att belägga att kolonialmakterna hade som målsättning att utrota indianerna. Majoriteten anses ha dödats av de sjukdomar som europeerna förde med sig, särskilt i Syd- och Mellanamerika. Det finns emellertid en del som tyder på att sjukdomarna åtminstone i vissa fall spreds medvetet, med andra ord primitiv biologisk krigföring. I sådana fall blir det uppenbara fall av folkmord, även enligt gällande definitioner.

En del av de forskare som vill hålla fast vid en mer konservativ definition av folkmordsbegreppet och att det är en ung företeelse har introducerat begreppet folkmordsliknande massakrer för att beskriva det massvåld som utövats i tusentals år före 1900-talet mot civila och krigsfångar i samband med kolonialkrig, "övriga" krig, statligt och kolonialt förtryck mm. I den kategorin skulle t.ex mongolernas krig, romarnas krig mot gallerna, förstörelsen av Karthago, massmorden på indianerna etc enligt dem höra hemma. Vad är då skillnaden mellan "riktiga" folkmord och "folkmordsliknande massakrer"? Oerhört många människor dödades ju i båda fallen. Enligt de forskare som använder sig av begreppet finns det några på ytan kanske luddiga men ändå uppenbara skillnader:

• Till att börja med har vi uppsåtet. Mongolerna mfl försökte som sagt aldrig att utrota hela befolkningsgrupper just för att hela gruppen som sådan ansågs sakna existensberättigande. Korsfararna utrotade aldrig hela muslimska folkgrupper och något påbud från påven att alla muslimer skulle mördas kom aldrig. Däremot dödade korsfararna oerhört många muslimer och även andra människor med icke-kristen tro (eller fel kristen tro) i otaliga massakrer.

• Teknologin, före 1900-talet begränsade teknologin möjligheterna att utrota hela befolkningsgrupper och då handlar det inte bara om vapenteknologi utan i minst lika hög grad om transportsvårigheter, samordning mm. Därmed inte sagt att vissa härskare kanske hade velat utrota vissa grupper.

• Ideologin. Den enligt dessa forskare viktigaste skillnaden. Nazister, Sovjetkommunister och de flesta andra andra massmördarna på 1900-talet byggde upp sina brott runt olika ideologier som enligt dem rättfärdigade brotten. De var "nödvändiga" för att nå slutmålet - någon sorts av utopiskt samhälle. Utan dessa visioner om "idealsamhället" hade massmorden troligen inte skett anser man. Denna typ av välutvecklade ideologier saknade romare, korsfarare, mongoler etc.

Sammantaget gjorde detta menar även många andra historiker som inte motsätter sig en breddning av folkmordsbegreppet att massmördandet under 1900-talet blev av ett annat slag än tidigare. Det var inte längre bara frågan om att till varje pris krossa fienden, skrämma folk till underkastelse eller massakrera och hänsynslöst utnyttja människor i kolonialkrig för att plundra länderna på deras rikedomar. Nu massmördade man folk just för att de hade oturen att tillhöra grupper som ansågs utgöra ett hinder på väg mot idealsamhället eller på något sätt ansågs motarbeta härskaens ambition att nå dit.

Ett annat begrpp som etablerades under krigen på Balkanhalvön på 1990-talet är etnisk rensning vilket i princip betyder att en folkgrupp fördrivs från sina hem bara för att de tillhör just den folkgruppen som förövarna inte anses som önskvärda. Begreppet är närbesläktat med folkmord och åtminstone en del anser att det bara vara ett annat ord för folkmord. Den behandling som USA utsatte indianerna för på 1800-talet kan mycket väl kallas etnisk resning då hundratusentals indianer fördrevs från sina ursprungliga bolatser och/eller förvisades till reservat med usla levnadsvillkor. Många andra mördades i massakrer och ursprungsbefolkningen decimerades under ett drygt sekel med åtminstone 80 %.

Gerner och Karlsson menar att de första "äkta" folkmorden enligt gällande FN-definition begicks i slutet av 1800- och början av 1900-talet i Afrika under européernas i många fall hänsynslösa erövringar av kontinenten. Det fall som fått mest uppmärksamhet i nutid är belgarnas behandling av ursprungsbefolkningen i Belgiska Kongo. Kolonin var ursprungligen kungen Leopold II:s privata egendom under namnet Fristaten Kongo och våldet mot ursprungsbefolkningen hade sådana proportioner att man inte kan kalla det något annat än folkmord enligt Karlsson/Gerner. Under några decennier runt år 1900 beräknas 10 miljoner människor ha dödats. Även på andra håll i Afrika begick kolonialmalmakterna folkmord, t.ex i Tyska Sydvästafrika (nuvaranda Namibia). Folkmorden under 1900-talet fortsatte med folkmordet på armenierna, sovjetkommunisternas massmord på egna medborgargrupper, förintelsen och en rad folkmord i efterkrigstiden t ex folkmordet i Rwandaoch Röda Khmerernas skräckvälde i Kambodja (folkmordet i Kambodja). Det finns en rad exempel på påstådda folkmord både före och efter andra världskriget.

[redigera] Folkmord efter andra världskriget

När vidden av nazimens utrotningspolitik stod klar efter andra världskriget förfärades hela världen och aldrig mer skulle något liknande få ske igen. Likväl har mängder med folkmord utförts sedan dess. Nedanstående sammanfattning omfattar inte alla folkmord eller folkmordsliknande brott som begåtts efter 1945. Se även länkar till seperata artiklar.

• De Röda khmererna anses under sin knappt 4 år långa terrorregim (1975-79) i Kambodja ha mördat ca 2 miljoner människor vilket utgjorde cirka 25 % av Kambodjas befolkning. Hänsynslös terror riktades mot alla som ansågs stå i vägen för deras utopiska version om ett samhälle där begrepp som städer, pengar och allt annat som uppfattades som "borgerligt" utrotats. Terrorn riktades även direkt mot minoritetsgrupper som chamfolket, vietnameser och thailändare.

• Folkmordet i Rwanda 1994 anses ha krävt ca 800 000 liv när hutuextremister försökte utrota minoritetsgruppen tutsi. Även en del hutus mördades som ansågs sympatisera med tutsiminoriteten. Folkmordet ägde rum under 3 månader (april-juli) och anses vara historiens snabbast genomförda folkmord. Ca 85 % av tutsibefolkningen mördades.

• Kina anses av en del historiker ha gjort sig skyldigt till folkmord på den tibetanska befolkningen efter invasionen av Tibet 1959^{[1] [2] [3]}. Andra forskare kallar det "massakrer av folkmordskaraktär".^[4]

• I Sovjetunionen sjönk nivån på den inhemska terrorn radikalt efter Josef Stalins död 1953 men de flesta anser att Sovjetunionen begick folkmord på Afghanistans befolkning i samband med den sovjetiska ockupationen 1979-89 och det gerillakrig som följde efter invasionen (se Afghanistankriget). Uppemot 1,5 miljoner afghaner beräknas ha omkommit, varav ca 90 % var civila. I krigen i Tjetjenien (1994-96, sedan 1999) anses Ryssland ha begått brott som rubriceras som folkmord.

• I Indonesien bedrev president Suharto (då generalmajor och landets "starke man") en klappjakt på kummunistsympatisörer 1965-66. Antalet dödsoffer är inte känt exakt men beräknas av många till ca 500 000 och merparten av de dödade var kineser. Efter att Indonesien 1975 invaderade Östtimor anses Suharto (nu som president) även vara huvudansvarig för folkmord på Östtimors civilbefolkning med hundratusentals dödsoffer.

• I krigen på Balkanhalvön på 1990-talet i samband med upplösningen av Jugoslavien begicks många brott som rubricerats som folkmord (folkmorden i Jugoslavien). Massakrer och massvåldtäkter på civilbefolkningen var vardagsmat och omfattande etnisk rensning bedrevs. Allra hårdast drabbades den muslimska befolkningen i Bosnien (bosniakerna) under kriget 1992-95. Antalet döda i Bosnienkriget beräknas till ca 100 000 varav omkring hälften civila. Även i krigen i Kroatien och Kosovo förekom övergrepp mot civilbefolkningen.

• Idi Amins regim i Uganda (1971-79) beräknas bära ansvaret för 300 000 - 500 000 människors allt för tidiga död. Offren utgjordes till stor del av politiska motståndare men folkmordspolitik mot minoritetsgrupper förekom också.

• Saddam Hussein anses vara skyldig till massmord på såväl politiska motståndare som inhemska minoriter under sin tid som Iraks "starke man" 1968-79 och därefter diktator 1979-2003. Antalet dödsoffer anses vara hundratusentals, enligt vissa bedömare kanske flera miljoner.

• Mengistu Haile Mariam, marxist-leninistisk kommunistledare i Etiopien mellan 1974 och 1991, dömdes i december 2006 efter ett tolv år långt rättslig process för folkmord på tiotusental etiopier.^[5]

• Se även: Konflikten i Darfur

[redigera] Olika typer av folkmord

Folkmord utförs av olika skäl. Det går att urskilja åtminstone fyra huvuddtyper:

• Folkmord på urbefolkningar - t.ex indianerna och aboriginerna i Australien

• Folkmord till följd av etniska eller etnopolitiska konflikter - massmord på vissa grupper i samband eller som följd av sjävständighet efter kolonialvälde - t.ex folkmordet i Rwanda.

• Folkmord på minoritetsgrupper - t.ex förintelsen, folkmordet på armenierna, och enligt vissa Kinas övergrepp mot tibetaner.

• Politiska massmord - t.ex Stalinregimens våld mot inbillade fiender och politiska grupper. Det har framlagts forskningsrapporter^{[6] [7]} om storskaliga massmord i Kina i samband med kulturrevolutionen och det stora språnget under Mao Zedongs ledning. Dels som resultat av framkallad svält^{[8] [9]}, och dels genom misshandel och massakrer på påstådda "kontrarevolutionärer" och i arbetslägren^[10]. Överdödligheten till följd av svält var mellan 20 och 43 miljoner människor 1959-1961 (det stora språnget varade 1958-1962).^[11] I Kommunismens svarta bok skriver Jean-Louis Margolin följande om svälten: "Det måste medges att Maos mål inte var att döda sina landsmän i massor. Men det minsta man kan säga är att förhållandet att miljoner människor dog av svält knappast bekymrade honom."^[12] Det stora språnget och kulturrevolutionen brukar inte kallas folkmord.

Andra exempel på politiska massmord är massmorden i Kambodja och Idi Amins skräckvälde i Uganda.

En del folkmord har inslag av flera olika typer även om en variant "dominerar", till exempel folkmorden i Kambodja och Sovjetunionen. I båda fallen dominerade politiskt massvåld men där fanns även inslag av folkmord på etniska minoriteter, t.ex Stalinregimens deportationer av flera folkgrupper under andra världskriget.

Notera då att den sistnämnda kategorin officiellt inte omfattas av folkmordskonventionen, åtminstone så länge våldet "bara" omfattar politiska och sociala grupper/klasser. Flertalet folkrättsexperter anser idag ändå att olika varianter av politiska massmord också är folkmord även enligt gällande definitioner då grundideologin bakom brotten är väldigt lik de andra kategorierna.

Av alla de folkmord som begåtts i historien anser ändå många att förintelsen intar en viss särställning pga det sätt den utfördes. Nazisternas utrotning av "icke önskvärda" befolkningsgrupper utfördes på rent "industriellt" sett. Inget annat känt massmord i historien har haft ett så "väloljat" maskineri och knappast några andra som begått folkmord har så tydligt pekat ut vilka grupper som skulle utrotas.

[redigera] Democide

R.J. Rummel har lanserat begreppet democide som omfattar olika sorters mord som en regering kan utföra. I sin forskning har Rummel redovisat antal offer enligt democide-begrepped för tiden före 1900-talet och för 1900-talet. Se democide för sammanställning av statistiken.

[redigera] Källor

• Gerner, Kristian och Karlsson, Klas-Göran, Folkmordens historia
• Nationalencyklopedin
• Engelska Wikipedia

1. ^ Vania Kewley Tibet behind the Ice Courtain 1990, s.251,269f
2. ^ Pierre-Antoine Donnet Tibet mort ou vif
3. ^ Jasper Becker Hungry Ghosts: China's Secret Famine s.154f
4. ^ Jean-Louis Margolin, Kommunismen i Asien i Kommunismens svarta bok, s. 555.
5. ^ [1] DN 2006-12-12
6. ^ Jean-Louis Margolin Kommunismen i Asien i Kommunismens svarta bok s.469-555
7. ^ Jung Chang Mao The Unknown Story
8. ^ Jasper Becker Hungry Ghosts: China's Secret Famine
9. ^ Jean-Luc Domenach Chine: archipel oublié
10. ^ Harry Wu, Laogai: Le goulag chinois
11. ^ Jean-Louis Margolin, Kommunismens svarta bok, s.500
12. ^ Jean-Louis Margolin, Kommunismens svarta bok, s.494

[redigera] Se även

• Internationella brottmålsdomstolen
• Mord
• Massaker
• Massmord
• Rasism