Skata

Wikipedia

För andra betydelser, se Skata (olika betydelser).

?Skata

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Tättingar Passeriformes
Familj:	Kråkfåglar Corvidae
Släkte:	Skator Pica
Art:	Skata P. pica
Vetenskapligt namn
§Pica pica Auktor: Linné, 1758
Underarter
P. p. fennorum P. p. pica P. p. germanica P. p. galliae P. p. melanotos P. p. bactriana P. p. asirensis P. p. hemileucoptera P. p. bottanensis P. p. sericea P. p. leucoptera P. p. camtschatica P. p. mauritanica
Detta är förmodligen ett fotografi av underarten P. p. sericea som ibland kallas koreaskata. Den kraftiga blåskimrande färgen på vingen tyder på denna underart som vissa kategoriserar som en annan art.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Skata (Pica pica) är en kråkfågelart.

Innehåll

1 Utseende och läte
2 Utbredning och taxonomi
- 2.1 Skatan i Sverige
3 Normal miljö
4 Föda
5 Fortplantning
6 Övrigt
7 Källor
8 Externa länkar

[redigera] Utseende och läte

Underarten P. p. mauritanica. Notera det blå fjäderlösa partiet bakom ögat.

Skatan skiljer sig från de närmaste släktingarna främst genom sin långa, kilformade stjärt. Näbben och fötterna är ganska grova. Fågeln är svart i skulderfjädrarna, vit på bröstets bakre del och på magen, och har blå och grön metallglans på vingarna och stjärten. Kroppslängden är 40-50 cm (varav stjärten står för 20-30 cm), vingspannet 48-53 cm. Den väger ungefär 210 gram.

Den nordvästafrikanska underarten P. p. mauritanica är något mindre och har ett turkosblått fjäderlöst parti bakom ögat.

Den har ett upprepade skrattliknande läte men även en lågmält sjungande skuggsång som kan höras året om men främst på våren och sommaren.

[redigera] Utbredning och taxonomi

Skatan som är en stannfågel har en mycket vidsträckt utbredning i hela Europa, norra och västra delarna av Asien och nordöstra Afrika. Skatan delas ibland upp i så många som tretton underarter där alla utom underarten P. p. mauritanica som häckar i Marocko och Algeriet har en klinal variation. Vissa vill kategorisera taxonet mauritanica som en egen art och andra kategoriserar även kladen sericea, anderssoni och leucoptera som en art med tre underarter.

Pica pica fennorum, återfinns i norra Skandinavien och i Baltikum och västra Ryssland österut till Moskva.
Pica pica pica inklusive Pica pica germanica, nominatformen, återfinns i södra Skandinavien, Nederländerna, Tyskland, centrala och sydöstra Europa till Mindre Asien, Mellanöstern och på Cypern.
Pica pica galliae, häckar i Belgien, sydvästligaste Tyskland, Frankrike, Schweitz, Italien, Dalmatien och Grekland.
Pica pica melanotos, återfinns på Iberiska halvön.
Pica pica asirensis, återfinns asirbergen i sydvästra Saudiarabien.
Pica pica bactriana inklusive Pica pica hemileucoptera, återfinns från östra Europiska Ryssland till Irkutsk i Sibirien, och söderut till Ukraina, Krimhalvön, Kaukasus, Transkaukasien, norra Irak, Iran, Afghanistan, Ladakh i norra Indien, västra Tibet och västra Mongoliet.
Pica pica sericea inklusive Pica pica anderssoni och Pica pica leucoptera, återfinns i områdena runt Amur och Ussuri, i Korea, Kina, nordöstra Burma, norra Laos, Tonkin, norra Annam och Hainan, och i Taiwan.
Pica pica japonica, återfinns i södra Japan.
Pica pica bottanensis, återfinns i nordöstra Qinghai, västra Sichuan, östra Tibet, Bhutan, Sikkim och Arunachal Pradesh i östligaste Indien.
Pica pica camtschatica, är en isolerad population som återfinns på Kamtjatkahalvön.
Pica pica mauritanica, återfinns i Marocko och Algeriet.

För hela släktet skator (Pica) fylogenetiska släktskap och en utbredningskarta över släktet; se Skator.

[redigera] Skatan i Sverige

I Sverige är den vanlig i hela landet och två underarter förekommer; P. p. ennorum som häckar i norra Sverige ned till södra Jämtland och P. p. pica, nominatformen, som häckar i södra Sverige. Skillnaden mellan dessa båda underarter är klinal och det finns ingen tydlig karaktäristik som skiljer dem åt vilket gör det omöjligt att skilja dem i fält.

[redigera] Normal miljö

För det mesta bygger den bo i närheten av hus och gårdar, mera sällan i skogar.

[redigera] Föda

Den äter insekter, fågelägg, fågelungar och knoppar på fruktträd.

[redigera] Fortplantning

Boet, som har tak, lägger skatan i toppen av eller inne i kronan på höga träd. Äggen, 5-8 till antalet (sällsynt upp till 10), är blekt grönaktiga och tätt beströdda med grönbruna fläckar.

[redigera] Övrigt

Flykten är tyngre och långsammare än andra kråkfåglars, men intelligensen antagligen större. Den är duktig på att undvika att jägare kommer inom skotthåll och är i likhet med flera andra kråkfåglar känd för att bortföra och gömma glänsande föremål.

Det ursprungliga namnet på fågeln är skjora, men den är numera mest känd som skata på grund av sin långsmala stjärt.