Marocko
Wikipedia
(Flagga) | (Statsvapen) |
Nationellt valspråk: الله، الوطن، الملك (Gud, landet, kungen) |
|
Nationalsång: ' | |
Huvudstad | Rabat 34°02'N, 6°51'W
|
Största stad | Casablanca |
Officiellt språk | arabiska |
Statsskick Kung Premiärminister |
monarki Mohammed VI av Marocko Driss Jettou |
Självständighet • Deklarerad • Erkänd |
från Frankrike 2 mars 1956 |
Yta • Totalt • Vatten |
446 550 km² (56:e) försumbart |
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet |
33 241 259 (35:e) 73,3 inv/km² (96:e) |
BNP (PPP) • Totalt 2003 • Per capita |
$44 491 milj (56:e) $1360 |
Valuta | marockansk dirham (MAD ) |
Tidszon | UTC |
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod |
Jbel Toubkal 4 165 m ö.h. km² km |
Nationaldag | 30 juli (Trondagen) |
Landskod | MA, MAR |
Landsnummer | +212 |
Marocko är en monarki i västra Nordafrika, gränsande till Algeriet, Västsahara, Spanien (enklaverna Ceuta och Melilla) samt Atlanten och Medelhavet.
Innehåll |
[redigera] Historia
Huvudartikel: Marockos historia
Marocko förde en lång kamp för att bli självständigt från Frankrike, och det blev landet 1956. Den internationella staden Tanger återlämnades till Marocko samma år.
Enligt Madridavtalet övertog Marocko 1976 den norra delen av Västsahara från Spanien medan Mauretanien övertog den södra delen. År 1979 gav Mauretanien upp den södra delen. Marocko har sedan dess de facto kontroll över området, vars status fortfarande är oklar.
[redigera] Geografi
- Lägsta punkt: Sebkha Tah (55 meter under havsnivån)
- Högsta punkt: Jbel Toubkal (4 165 meter)
[redigera] Klimat och miljö
I Marocko råder ett medelhavsklimat, men i inlandet är det varmare och torrare. Bergen i norr är geologiskt instabila och jordbävningar förekommer.
Några av landets större miljöproblem är jorderosion på grund av avverkning av vegetation för att få mer odlingsbar mark, färskvattenförorening på grund av dålig avloppsrening samt oljeföroreningar i kustvattnen.
[redigera] Administrativ indelning
Marocko är indelat i 37 provinser och 2 wilayas.
- Provinser: Agadir, Al Hoceima, Azilal, Beni Mellal, Ben Slimane, Boulemane, Chaouen, El Jadida, El Kelaa des Sraghna, Er Rachidia, Essaouira, Fes, Figuig, Guelmim, Ifrane, Kenitra, Khemisset, Khenifra, Khouribga, Laayoune, Larache, Marrakech, Meknes, Nador, Ouarzazate, Oujda, Safi, Settat, Sidi Kacem, Tanger, Tan-Tan, Taounate, Taroudannt, Tata, Taza, Tetouan och Tiznit.
- Ytterligare tre provinser, Ad Dakhla (Oued Eddahab), Boujdour och Es Smara, liksom delar av Tan-Tan och Laayoune ligger i det ockuperade Västsahara.
- Wilayas: Casablanca och Rabat-Sale
1997 beslutades att istället dela in landet i 16 regioner, men detta är ännu inte helt genomfört. De nya regionerna är: Casablanca, Chaouia-Ourdigha, Doukkala-Abda, Fes-Boulmane, Gharb-Chrarda-Beni Hssen, Guelmim-Es Smara, Laayoune-Boujdour-Sakia El Hamra, Marrakech-Tensift-El Haouz, Meknes-Tafilalet, Oriental, Oued Eddahab-Lagouira, Rabat-Sale-Zemmour-Zaer, Souss-Massa-Draa, Tadla-Azilal, Tangier-Tetouan och Taza-Al Hoceima-Taounate.
[redigera] Politik
Marocko är en konstitutionell monarki. Landet har ett folkvalt parlament men det är kungen som har den yttersta makten, och kan styra via dekret. Tryckfrihet och yttrandefrihet är garanterat i lag men är i praktiken begränsade. Medier som yttrar sig kritiskt om till exempel Marockos roll i Västsahara riskerar att dras in.
Marocko protesterar mot Spaniens kontroll över enklaverna Ceuta och Melilla samt några öar utanför kusten. Marocko kommer inte heller överens med Spanien om var gränsen mellan Kanarieöarna och Marockos fastland ska gå.
[redigera] Ekonomi
Med hjälp av bland annat Världsbanken har ekonomiska reformer genomförts och utvecklingen går framåt. 1999 och 2000 led landet av svår torka, vilket gav jordbruket problem. Under samma tid fick man dock in mycket utländsk valuta genom försäljning av licenser för mobiltelefonnät och en viss privatisering av statliga telekommunikationsföretag. 2001 kom de efterlängtade regnen och medförde goda skördar, vilket gav ekonomin ett nytt uppsving. En utbyggnad av det marockanska motorvägsnätverket har också underlättat transport mellan olika landsdelar.
95% av landets elektricitet framställs av fossila bränslen och resterande med vattenkraft. Utöver detta importeras en del el.
- Naturtillgångar: fosfat, järnmalm, mangan, bly, zink, fisk
- Narkotika: det förekommer olaglig odling av cannabis och landet är genomfartsland för kokain från Sydamerika till Europa
[redigera] Demografi
- Befolkningens medelålder: 23 år (2002)
- Spädbarnsdödlighet: 4,5% (2003)
- Befolkningens medellivslängd: 70 år (2003)
- Etniska grupper: araber 79%, berber 20%, andra 1%
- Religiös tillhörighet: muslimer 98,7%, kristna 1,1%, judar 0,2%
- Språk: arabiska, franska, berberdialekter
- Analfabetism: nästan hälften av befolkningen äldre än 15 år var analfabeter 2003
[redigera] Externa länkar
Algeriet | Angola | Benin | Botswana | Burkina Faso | Burundi | Centralafrikanska republiken | Djibouti | Egypten | Ekvatorialguinea | Elfenbenskusten | Eritrea | Etiopien | Gabon | Gambia | Ghana | Guinea | Guinea-Bissau | Kamerun | Kap Verde | Kenya | Komorerna | Republiken Kongo (Brazzaville) | Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) | Lesotho | Liberia | Libyen | Madagaskar | Malawi | Mali | Marocko | Mauretanien | Mauritius | Moçambique | Namibia | Niger | Nigeria | Rwanda | São Tomé och Príncipe | Senegal | Seychellerna | Sierra Leone | Somalia | Sudan | Swaziland | Sydafrika | Tanzania | Tchad | Togo | Tunisien | Uganda | Västsahara (ockuperat av Marocko) | Zambia | Zimbabwe
Autonoma områden och övriga territorier: Mayotte, Réunion (Frankrike) | Kanarieöarna, Plazas de soberanía (Spanien) | Madeira (Portugal) | Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Sankt Helena (Storbritannien)