Israel-Libanon-konflikten 2006

Wikipedia

Karta som visar konfliktområdet (rött) och den israelska flottblockaden (grönt) 14 juli 2006.

Israel-Libanon-konflikten 2006 var en militär konflikt mellan Israel och Hizbollah som började den 12 juli 2006. Den 12 juli besköt Hizbollah norra Israel med granater och Katyusharaketer och dödade samtidigt tre israeliska soldater och tillfångatog två vid en attack mot två militärfordon som befann sig nära gränsen mellan Israel och Libanon. Den israeliska armén svarade med luftangrepp mot främst södra Libanon och huvudstaden Beirut och med markoperationer i södra Libanon. Hizbollah angrep norra delen av Israel med raketer. Ungefär 160 israeler och 1 200 libaneser dog. Ungefär 300 000 israeler och en miljon libaneser tvingades på flykt.^{[1] [2]} Ett eldupphör inträdde den 14 augusti men det har brutits vid några tillfällen.

[redigera] Historisk bakgrund

Se även: Israels historia, Libanons historia.

Efter det arabisk-israeliska kriget 1948 flydde ungefär 100 000 palestinier från Israel för att slå sig ned i Libanon. Senare konflikter medförde att fler palestinska flyktingar kom till Libanon. 1975 var de mer än 300 000. Från 1968 och framåt gjorde den palestinska gruppen PLO räder mot Israel från Libanon och Israel attackerade i sin tur libanesiska mål. Mellan 1975 och 1990 härjades Libanon av ett inbördeskrig med ett flertal olika parter. Efter ett terrorangrepp i Israel utfört av palestinier den 11 mars 1978^[3] ockuperade Israel delar av södra Libanon. Man drog sig delvis tillbaka senare samma år.

Israel invaderade Libanon på nytt den 6 juni 1982 med målsättningen att krossa PLO som då hade sitt huvudsäte i Beirut. Den dåvarande israeliska regeringens ursprungliga plan var att slå till mot PLO-gerilla i södra Libanon, men dåvarande försvarsministern Ariel Sharon hade sin egen agenda. Sharon lät den israeliska armén rycka fram ända till Beirut, ett egenmäktigt handlande som skapade en schism mellan Sharon och premiärminister Menachem Begin. I september samma år då de israeliska styrkorna kontrollerade stora delar av Beirut, gav Sharon falangistmilisen (kristna maroniter) fri passage in i de palestinska flyktinglägren Sabra och Shatila, där falangisterna utförde en blodig massaker på flyktinglägrens invånare, främst gamla, kvinnor och barn. Bl.a. som en följd av kritik mot den israeliska offensiven, tvingades regeringen Begin att avgå året därpå. PLO drog tillbaka de flesta av sina styrkor från Libanon och högkvarteret flyttades till Tunisien. 1985 lämnade israelerna delar av Libanon men stannade kvar i vad man kallade en "säkerhetszon" i södra Libanon. Först 2000 lämnade de israeliska styrkorna södra Libanon. Under hela Israels ockupation av södra Libanon 1982-2000 bekämpades de israeliska trupperna av Hizbollah. Därför hävdar Hizbollah att Israel slutligen drog sig tillbaka p.g.a. av att Hizbollah gjorde ockupationen allt för kostsam för Israel. Detta är även anledningen till att Hizbollah åtnjutit en ryktbarhet som "södra Libanons befriare" bland de flesta libaneser, även bland icke-shiamuslimer. Libanon har efter den israeliska reträtten 2000 hävdat att Shebaagårdarna, som Israel fortsätter att ockupera, tillhör Libanon.^[4] Detta har även anförts av Hizbollah som skäl till organisationens attacker. FN säger att samma område är en ockuperad del av Syrien.

Syrien intervenerade i Libanon 1976 i samband med inbördeskriget. De syriska styrkorna blev kvar till april 2005, då de lämnade landet efter folklig kritik som följde på mordet på den förre premiärministern Rafiq Hariri.

Hizbollah är en libanesisk shiamuslimsk organisation och ett politiskt parti med representation såväl i parlamentet som i regeringen. Organisationen är terroriststämplat av bl.a. USA och Storbritannien. Hizbollah grundades 1982 för att bekämpa Israels ockupation av södra Libanon. Hizbollah finansieras huvudsakligen genom donationer men får även ekonomiskt stöd av Iran, och, enligt många källor, även av Syrien (vilket Hizbollah dock tillbakavisar).^[5] Hizbollah har fått sin tunga militära utrustning av Iran, som exempelvis raketartilleri och sjömålsrobotar. Denna militärmateriel fraktas genom Syrien till södra Libanon, vilket kräver den syriska regeringens aktiva deltagande.^[6]

Hizbollah har vid upprepade tillfällen försökt kidnappa israeliska soldater – Israel tror sig ha förhindrat minst två sådana försök ^[7] – som hämnd för att Israel vid ett fångutbyte 2004 behöll tre libanesiska fångar. Vid den fångutväxlingen lyckades Hizbollah få 400 palestinska fångar, ungefär 30 arabiska och libanesiska fångar och 59 döda libanesiska militanta utväxlade mot en kidnappad israelisk affärsman och tre döda israeliska soldater.^[8] Den officiella siffran är att tre libaneser nu sitter i israeliska fängelser men fler libaneser sägs saknas och en del har sagt att de sitter i fängelse i Israel.^{[9] [10] [11] [12]}

[redigera] Konfliktens händelseförlopp

[redigera] Inledning på konflikten

Se även: Operation Sommarregn (Israels offensiv Gazaremsan)

Gränsområdet mellan Israel och Libanon.

Omkring klockan 9.00 på morgonen lokal tid den 12 juli 2006 avfyrade Hizbollah granater och Katyusharaketer in i norra Israel, möjligtvis som en avledningsmanöver.^[13] Fem civila israeler skadades. Samtidigt attackerade en beväpnad Hizbollah-grupp två israeliska militärfordon som patrullerade i gränsområdet, och tre israeliska soldater dödades, tre skadades och två togs tillfånga. Det var omtvistat om denna attack skedde på israeliskt eller libanesiskt territorium. Enligt Israel och de flesta nyhetsbyråer inträffade attacken på den israeliska sidan om gränsen, mellan byarna Zarit och Shtula (Shetula). Hizbollah sa i ett uttalande den 12 juli att de israeliska soldaterna tillfångatogs "på gränsen till det ockuperade Palestina".^{[14] [15]} (Med Palestina menar Hizbollah här det historiska området.) Libanesisk polis och Hizbollah har enligt några källor sagt att de israeliska soldaterna tillfångatogs i södra delen av Libanon.^[16], liksom svenska UD ^[17]. En israelisk styrka sändes genast in i Libanon för att förfölja angriparna. En stridsvagn körde då på en mina ungefär 70 meter norr om gränsen och alla fyra i besättningen omkom. Ytterligare en israelisk soldat dödades vid den eldstrid som följde då man försökte återta kropparna. Sammanlagt dödades åtta israeliska soldater, två tillfångatogs och fem skadades.

Hizbollahs ledare, Hassan Nasrallah, sade samma dag att en militär operation inte kommer att få de tillfångatagna israelerna frigivna. Enda möjligheten att få tillbaka dem är genom indirekta förhandlingar och en fångutväxling, enligt Nasrallah.^[18]

Hizbollahs attack kom två veckor efter att Israel startat Operation Sommarregn i Gazaremsan. Hizbollah gav operationen 12 juli namnet Uppfyllt löfte^[19], eftersom Hassan Nasrallah sedan 2004 lovat fånga israeliska soldater för att utväxla dem mot de tre libaneser som sitter i israeliska fängelser. 2004 lyckades nämligen Hizbollah med en sådan fångutväxling (se ovan). Ursprungligen kallade Hizbollah operationen för Freedom for Samir Al-Quntar and his brothers men de döpte om den till Uppfyllt löfte för att det var kortare.^[20] Samir Quntar är den mest kände libanesiske fången.

Israel kallar sin operation i Libanon för Change of Direction (ursprungligen Välförtjänt belöning^[21]). En vecka in på konflikten meddelade israelisk press att flygvapnet skulle fortsätta sin offensiv i 10-14 dagar.^[22]

[redigera] Fortsatt händelseförlopp

Flygbombning av Tyros.

Efter att den israeliska offensiven inletts blockerade Israel Libanons hamnar med sin flotta och bombade upprepade gånger Beiruts internationella flygplats. Det senare fick till följd att all civil passagerartrafik till och från Beirut stoppades. Israel bombade även huvudvägen mellan Beirut och Damaskus, vilket försvårade för civila att fly från Libanon denna väg. Södra Libanon utsattes för den tyngsta israeliska beskjutningen med massiv förstörelse av civil bebyggelse och landets infrastruktur som följd. Folkmajoriteten i detta område är libanesiska shiamuslimer, d.v.s. den folkgrupp från vilken Hizbollah hämtar de flesta av sina anhängare. Shiamuslimerna är även i majoritet i södra Beirut, samt i Bekaadalen, och både södra Beirut och Bekaadalen har också beskjutits intensivt. Samtidigt fortsatte Hizbollahs beskjutning av mål i norra Israel med raketer. Städer så långt ner som Haifa besköts.

Den 14 juli angrep Hizbollah den israeliska korvetten INS Hanit och ett kambojanskt handelsfartyg utanför Libanons kust med sjömålsrobotar av typen C-802 (eller möjligtvis den missil som i väst kallas för "Silkworm"), som är av kinesisk design. Mycket pekar på att C-802-robotarna levererades från Iran.^{[23] [24]} Båda fartygen skadades allvarligt. Handelsfartyget övergavs av sin besättning. Fyra israeliska matroser dödades. Detta var första gången en irreguljär milis av Hizbollahs typ använde så avancerade vapen.^[25]

Den 30 juli förklarade Israel att de skulle upphöra med flygbombningar under 48 timmar. Under perioden minskade flygangreppen markant men upphörde inte helt. Den 1 augusti efter bombstoppet startade Israel en utvidgad markoffensiv i södra Libanon. Målet sades vara att avancera upp till Litanifloden, 20 kilometer norr om gränsen.^[26]

Den 9 augusti evakuerades befolkningen i den israeliska staden Kiryat Shmona efter hot om raketattacker.^[27] Samma dag beslutade det israeliska säkerhetskabinettet att en utökad markoffensiven skulle inledas i södra Libanon. Den 10 augusti intog israeliska soldater staden Marjayoun i en operation som dock inte var en del av den utvidgade markoffensiven. Israel sa att markoffensiven skjuts upp "kanske 24 timmar" eftersom förhandlingar om ett franskt-amerikanskt resolutionsförslag pågick i FN.^[28]

Den 12 augusti utökade Israel sin offensiv, trots att FN:s säkerhetsråd bara några timmar tidigare hade enats om en resolution. Antalet soldater ökades till 30 000, och trupper nådde ända fram till Litanifloden. 25 soldater dödades, vilket var de största förlusterna hittills för den israeliska armén.^[29]

[redigera] Efter eldupphöret

Den 14 augusti inträdde ett eldupphör. Men redan samma dag sköts beväpnade Hizbollah-medlemmar ihjäl sedan de närmat sig israelisk militär.^[30] Den 15 augusti sköt Hizbollah Katyusharaketer som landade i södra Libanon. Vid ytterligare några tillfällen har strider förekommit. En israelisk soldat omkom när han gick in i ett gammalt minfält som Israel hade lagt ut under 1980-talet. Det skedde i augusti 2006. Båda sidor har deklarerat att de segrade.

Den 27 augusti sade Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah i libanesiska TV att han ångrade kidnappningen av de två israeliska soldaterna som ledde till det månadslånga kriget: "Hade vi vetat att kidnappningen av soldaterna hade lett till detta skulle vi definitivt aldrig ha gjort det."^[31]

Den 7 september hävde Israel luftblockaden mot Libanon.^[32] Nästa dag hävdes även sjöblockaden.^[33] Den 5 september hade Kofi Annan krävt att blockaden skulle hävas inom 48 timmar.^[34]

Under september månad drog sig den israeliska armén stegvis tillbaka och ersattes av enheter ur den libanesiska armén.

Den 1 oktober drog sig israeliska soldater tillbaka från större delen av Libanon, men man stannade kvar i den delade gränsbyn Ghajar, där Israel också hade trupper innan konflikten började.^[35]

[redigera] Dödsoffer och flyktingar

Rapporter om antal döda, skadade och flyktingar är ofta osäkra. Kommunikationerna i konfliktområdet är svåra och konfliktens parter kan använda sig av förvanskade fakta som ett led i propagandakriget, något som försvårar en opartisk rapportering. Till exempel fick en libanesisk frilansfotograf sina 920 bilder borttagna ur Reuters arkiv den 7 augusti sedan det visat sig att han hade manipulerat två bilder av israeliska attacker.^[36] Vid två uppmärksammade tillfällen har dödssiffran för israeliska attacker skrivits ned i efterhand. Den första gången var attacken i Qana som nämns nedan. Det andra gången var den 7 augusti, då man först trodde att ett 40-tal dödats vid en attack i gränsbyn Hula. Detta ändrades senare samma dag till att en person dödats.^[37]

[redigera] Libanesiska dödsoffer

Enligt nyhetsbyrån AFP hade fler än 200 libaneser dödats efter fem dagars israelisk offensiv (17 juli), det stora flertalet civila.^[38] Den 19 juli var antalet libanesiska dödsoffer enligt flera källor uppe i över 300 efter den värsta dagen dittills då minst 57 civila dödats.^{[39] [40]} Den 22 juli hade, enligt Dagens Nyheter, fler än 350 människor dödats i Libanon efter tio dagar av israelisk offensiv.^[41]

Den 30 juli anföll Israel ett bostadsområde i Qana och polismyndigheten i Libanon uppgav att minst 54 civila dödades, varav minst 37 barn. Enligt uppgifter till Sky News var flera av offren handikappade barn som sökte skydd i den byggnad som var huvudmålet för attacken.^[42] Enligt libanesiska myndigheter och sjukvårdskällor hade antalet libanesiska dödsoffer därmed passerat 600. Den 3 augusti skrevs dödssiffran ner till 28 personer. De nya uppgifterna kom från sjukhuskällor och bekräftades av människorättsorganisationen Human Rights Watch (HRW).^[43] Engelska The Guardian citerade Libanons premiärminister Fouad Siniora som den 3 augusti meddelade att 900 libaneser har dödats i konflikten.^[44] The Guardian redovisar också siffror från nyhetsbyråer och regeringar. Dessa anger att 683 libaneser har dödats, men tidningen skriver att de verkliga siffrorna sannolikt är högre.

CNN rapporterade den 14 augusti 2006 att runt 530 Hizbollahmedlemmar av deras bevapnade gren hade omkommit. IAF släppte ner flygblad med namn på 180 av de omkomna. 1187 civila libaneser omkom, enligt Libanons officiella siffror från 31 augusti 2006.^[1]

[redigera] Israeliska dödsoffer

I Israel hade 28 personer dödats en vecka in på konflikten, den 19 juli^[45], hälften civila, exempelvis åtta vid raketbeskjutning av Haifa den 16 juli. Hizbollah sköt den 19 juli ett sjuttiotal raketer mot Israel som dödade två barn i Nasaret, båda arabiska israeler.

43 israeliska civila och 119 soldater dödades i konflikten.^[2]

[redigera] Libanesiska flyktingar

Omkring en miljon libaneser tvingades på flykt, varav mer än 200 000 utanför Libanon.^[1]

[redigera] Israeliska flyktingar

Ungefär 300 000 israeler tvingades på flykt.^[1]

[redigera] Evakuering av utländska medborgare i Libanon

Omkring 100 000 utländska medborgare försökte de första veckorna av konflikten att undkomma anfallen. Exempelvis inledde Frankrike, USA och Sverige evakueringsoperationer för sina respektive medborgare. Enligt UD hade närmare 5 000 svenskar lämnat Libanon den 19 juli och 3 700 hade anlänt till Sverige i plan som UD har chartrat.^[46] Evakueringen av utländska medborgare skedde med buss till Syrien eller med fartyg över Medelhavet till bland annat Cypern.

Antal utländska medborgare kvar i Libanon 19/7 2006

[redigera] FN:s roll och beskjutning av FN-personal

Den israeliska offensiv som inleddes den 12 juli har fördömts i skarpa ordalag av en mängd länder, inklusive en majoritet av medlemmarna i FN:s säkerhetsråd. Denna kritik har framförallt gått ut på att Israel använder "oproportionerligt våld" samt att man ödelägger civil infrastruktur och beskjuter civila. Bland medlemmarna i säkerhetsrådet har Frankrike och Ryssland varit hårdast i denna kritik av Israels handlande. USA har däremot understrukit Israels "rätt till självförsvar". På grund av USA:s veto kunde säkerhetsrådet i slutet av juli inte anta ett förslag till en FN-resolution som fördömde Israels agerande.

Under ett besök i Haret Hreik, en förort till Beirut där Hizbollah haft sitt högkvarter och som bombats av israeliskt stridsflyg, kallade FN:s nödhjälpssamordnare Jan Egeland bombningarna för "ett brott mot internationell humanitär lagstiftning".^[48]

Det finns sedan tidigare en FN-resolution, nr 1559, som kräver att Hizbollahs väpnade gren i Libanon ska avväpnas. Efter den 12 juli har FN även krävt att Hizbollahs beskjutningar av norra Israel ska upphöra och att Hizbollah ska frige de tillfångatagna israeliska soldaterna.

[redigera] Beskjutning av FN-personal

Den 25 juli bombades basen för FN:s observatörsgrupp Untso (United Nations Truce Supervision Organization) i Khiam i södra Libanon av israeliskt stridsflyg. Fyra FN-observatörer dödades. Enligt FN-personal kontaktade man den israeliska militären tio gånger för att få slut på beskjutningen utan att få detta till stånd. Efter sex timmars beskjutning träffades Untfo-basen. Untfo uppger också att beskjutningen fortsatte under den räddningsinsats som Untfo genomförde. De dödade FN-observatörerna kom från Finland, Österrike, Kanada och Kina. FN-personal har beskjutits flera gånger under konflikten av såväl israeliska styrkor som av Hizbollah.^[49] Enligt en intervju i DN ^[50] framförs att Israel har uppträtt aggressivt och beskjutit FN-posteringar vid tidigare tillfällen.

Anklagelser har också riktats mot Hizbollah om att dessa skulle ha placerat vapen i närheten av FNs posteringar. ^[51]

FN:s generalsekreterare Kofi Annan kallade bombningen för avsiktlig och krävde att den israeliska försvarsmakten skulle utreda händelsen. FN:s säkerhetsråd misslyckades först med att enas om ett fördömande av attacken, då USA var emot att bombningarna beskrevs som "avsiktliga".^[52] Senare kom säkerhetsrådet överens om en mildare formulering som uttrycker chock och bestörtning över bombningarna men inte fördömer dem.^[53]

FN flyttade sin observatörsstyrka Untso från gränsområdet efter händelsen.^[54] Fredagen den 28 juli 2006 kom ordern om evakuering.

Den 29 juli 2006 rapporterades två FN-soldater ha skadats lindrigt då israeliskt flyg släppt bomber nära deras postering.^[55]

[redigera] Internationella reaktioner

En överväldigande majoritet av världens regeringar har fördömt Israels offensiv i skarpa ordalag. USA har däremot uttryckt förståelse för "Israels rätt till självförsvar". Den kritik som har framförts mot Bushs och Blairs linje är att man inte lägger mer ansvar på det militärt överlägsna Israel. Men vid en presskonferens den 28 juli höll Bush fast vid att Hizbollah är problemet som måste neutraliseras. Citat av Bush (från samma tillfälle): "Vad är det för slags stat, som har ett politiskt parti som har en beväpnad milis? Det är en stat som behöver hjälp, det är vad det är."^[56]

Den israeliska bombningen av ett bostadsområde i Qana den 30 juli fördömdes unisont runt om i världen.

Den iranske presidenten Ahmedinejad sade vid ett islamiskt toppmöte i Malaysia den 3 augusti att "även om det riktiga botemedlet är att eliminera den sionistiska regimen, så bör en omedelbar vapenvila genomdrivas i det här skedet".^{[57] [58]}

Venezuelas president Hugo Chavez kallade hem sin ambassadör i Israel den 3 augusti i protest mot Israels handlande.^[59]

[redigera] Fredssträvanden

Condoleezza Rice på sin diplomatiska rundresa i slutet av juli. Här i Cypern.

Den amerikanska utrikesministern Condoleezza Rice har vid flera tillfällen motsatt sig ett omedelbart eldupphör, eftersom USA vill ha en "varaktig" fred och inte vill se en återgång till "status quo ante" (tillståndet man var i före kriget).^{[60] [61]} Rice har också vid presskonferenser 21 och 25 juli sagt att det är dags för ett "nytt mellanöstern".^{[62] [63]}

Condoleezza Rice anlände igen till Mellanöstern den 29 juli för att få till stånd en FN-resolution som stoppar kriget. Den amerikanska presidenten George Bush sa vid en presskonferens 28 juli att målet är ett Libanon "fritt från miliser och utländsk inblandning".^[56]

FN:s generalsekreterare Kofi Annan har frågat ett flertal länder, bland annat Sverige, om dessa kan tänka sig att bistå med trupper i Libanon. Sverige har tackat ja till att bidra till en FN-styrka i södra Libanon. Hur stor den svenska insatsen blir är ännu oklart.^[64]

Efter händelsen i Qana den 30 juli ville den libanesiske premiärministern Fouad Siniora inte möta Rice.^[65] Israel proklamerade ett 48 timmar långt uppehåll i flygangrepp, men man reserverade sig för rätten att ge understöd åt marktrupper om de attackerades, vilket också skedde.^{[66] [67]}

EUs utrikesministrar enades 1 augusti om en gemensam linje: "Vi kräver ett omedelbart upphörande av fientligheterna – vilket ska leda till ett hållbart eldupphör", sa Eliasson. I ministrarnas uttalande fördömde EU både Hizbollahs raketattacker och Israels dödande av civila i samhället Qana, samt krävde att humanitär hjälp skulle släppas fram på säkert sätt, att hjälpa upp Libanon att återuppbygga ekonomi efter kriget.^{[68] [69]}

Israels premiärminister Ehud Olmert uttryckte i en intervju den 3 augusti att Israel vill ha omkring 15 000 utländska soldater utplacerade i södra Libanon för att få slut på striderna med Hizbollah och att konflikten kan vara över så fort som FN:s säkerhetsråd godkänt en sådan styrka.^[70]

Den 5 augusti kom USA och Frankrike överens om ett förslag till FN-resolution för att stoppa konflikten. Resolutionsförslaget krävde "fullständigt upphörande av fientliga handlingar", "omedelbart stopp på Hizbollahs attacker" och "omedelbart stopp på Israels offensiva militära operationer". Libanon sade nästa dag nej till förslaget eftersom det skulle tillåta israeliska soldater att stanna kvar i Libanon.^[71]

Manifestation vid Raoul Wallenbergs Torg i Stockholm, till stöd för Israel och fred i Mellanöstern, 20 augusti 2006.

Den 11 augusti lokal tid antog FN:s säkerhetsråd enhälligt en resolution för att få slut på striderna. Resolutionen fick beteckningen 1701 och var en omarbetning av det förslag som Frankrike och USA tidigare lagt fram. Till skillnad från det tidigare resolutionsförslaget kräver resolution 1701 att Israel "drar tillbaka alla sina styrkor från södra Libanon" parallellt med att de ersätts med styrkor från FN:s Unifil och Libanons armé. Unifil:s styrka ska få ökas från dagens ca 2 000 till 15 000. Libanon planerar att skicka 15 000 av sina egna soldater till området. Fortfarande krävs bara att Israel upphör med "offensiva" operationer, dvs defensiva operationer är tillåtna enligt resolutionen, något som arabiska diplomater fruktade att Israel kommer att göra en bred tolkning av. Israel fick inte sin önskan om en helt ny multinationell styrka, skild från FN-trupperna, i södra Libanon uppfylld. FN:s generalsekreterare Kofi Annan var "djupt besviken" över att säkerhetsrådet inte tidigare hade nått så här långt.^{[72] [73]}

Ett eldupphör började klockan åtta lokal tid på morgonen den 14 augusti, efter att FN:s resolution godkänts av Libanons regering och Hizbollah den 12 augusti och av Israels regering den 13 augusti.

[redigera] Se även

• Operation Sommarregn – Israels pågående offensiv i Gazaremsan.

[redigera] Referenser

1. ^ [a b c d] Lebanon - UNIFIL - Background, un.org, 2006.
2. ^ [a b] Israel-Hizbullah conflict: Victims of rocket attacks and IDF casualties, Israel Ministry Foreign Affairs.
3. ^ Ahron Bregman och Jihan El-Tahri. (red.). (1998). The Fifty Years War. . Översättning: . London: BBC Books. sid. . ISBN 014026827-8.
4. ^ Engelska Wikipedias artikel Shebaa farms, läst 30 oktober 2006.
5. ^ ”LEBANON: The many hands and faces of Hezbollah”. IRIN, 2006-03-29.
6. ^ Svenska Dagbladet, 13 juli 2006
7. ^ Lisa Beyer, "The way out: What was he thinking?", TIME, 31 juli 2006.
8. ^ BBC News: Mid-East prisoners welcomed home, 29 januari 2004.
9. ^ Noam Chomsky, Democracy Now!, 14 juli 2006. Citat: "Officially, there are three Lebanese prisoners in Israel. There's allegedly a couple hundred people missing. Who knows where they are?"
10. ^ BBC News: Who are the Mid-East prisoners?, 26 juli 2006.
11. ^ svt.se: Lång rad av konflikter Israel-Libanon, 28 juli 2006.
12. ^ Baltimore Sun: Israel pushes into Lebanon, 13 juli 2006.
13. ^ Haaretz.com - IDF retrieves bodies of four tank soldiers killed in south Lebanon, 14 juli 2006.
14. ^ sr.se: Libanon attackerat av Israeliska trupper, 12 juli 2006.
15. ^ BBC News: Hezbollah seizes Israel soldiers, 12 juli 2006.
16. ^ Engelska Wikipedias artikel Zar'it-Shtula incident, 25 augusti 2006
17. ^ Sydsvenska Dagbladet Ska statenn betala när svenskar måste fly? , 10 november 2006.
18. ^ Al Bawaba: Hizbullah leader calls for prisoner exchange, 12 juli 2006.
19. ^ Engelska: Truthful Promise, arabiska: عملية الوعد الصادق.
20. ^ Press Conference with Hasan Nasrallah, UNDERSTANDING THE PRESENT CRISIS, upc.org.uk, 12 juli 2006.
21. ^ Engelska: Just Reward, hebreiska: שכר הולם.
22. ^ Sydsvenskan, torsdagen 20 juli 2006, den tryckta upplagan)
23. ^ Ze'ev Schiff, "The Lessons of War / Navy was warned", Haaretz webbsajt, 31 augusti 2006.
24. ^ Artikeln INS Hanit i engelska Wikipedia, 22 augusti 2006.
25. ^ BBC, den 16 juli 2006.
26. ^ svt.se: Ja till utvidgad offensiv i Libanon, 1 augusti 2006.
27. ^ svt.se: Utvidgad israelisk markoffensiv, 9 augusti 2006.
28. ^ SVD: Israelisk markoffensiv skjuts upp, 10 augusti 2006.
29. ^ ABC/AP: Israel suffers highest 1-day toll of war, 13 augusti 2006.
30. ^ DN: Spänd vapenvila i Libanon, 15 augusti 2006.
31. ^ BBC News: Nasrallah sorry for scale of war, 27 augusti 2006.
32. ^ ABC/AP:Lebanon Air Blockade Lifted; Naval Stays, 7 september 2006.
33. ^ http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=655583
34. ^ http://www.svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22584&a=654194
35. ^ BBC News: UN hails Israel's Lebanon pullout, 1 oktober 2006.
36. ^ Reuters: Reuters withdraws all photos by freelancer, 7 augusti 2006.
37. ^ svt.se: Libanon: Fel uppgifter om döda, 7 augusti 2006
38. ^ Yahoo/AFP: Lebanon shudders under deadly strikes as toll soars
39. ^ Sky News: Israeli Soldiers Killed
40. ^ svt.se: Mer än 300 civila dödsoffer i Libanon
41. ^ Dagens Nyheter: Israel hållit libanesiskt territorium i dagar, 22 juli 2006.
42. ^ Aftonbladet: Över 50 döda i bombanfall
43. ^ svt.se: Dödssiffran i Qana skrivs ned, 3 augusti 2006.
44. ^ The Guardian: Lebanon counts human cost of 23 days in firing line, 4 augusti 2006.
45. ^ BBC News: Dozens die in fresh Lebanon raids
46. ^ Evakuering från Libanon
47. ^ Mexicanos en zona de conflicto
48. ^ Reuters: Israel bombing breaks humanitarian law - UN official, 23 juli 2006.
49. ^ DN: FN-observatörer dödade i israeliskt flyganfall, 26 juli 2006.
50. ^ DN: "FN har hotats i åratal"
51. ^ ”Bombs Rain on Bunker in Beirut”. Los Angeles Times, 2006-07-20.
52. ^ Yahoo/AFP: Lebanon battles rage as world powers disagree, 27 juli 2006.
53. ^ svt.se: Enig FN-reaktion efter Israels attack, 27 juli 2006.
54. ^ svt.se: FN evakuerar av säkerhetsskäl, 28 juli 2006.
55. ^ svt.se: Israeliskt anfall skadade FN-soldater, 29 juli 2006.
56. ^ [a b] Svenska Dagbladet:Fredsstyrka ska skickas till Libanon, 28 juli 2006.
57. ^ SVD: Muslimska länder i fredsstyrka, 3 augusti 2006
58. ^ Yahoo/AFP: Muslim nations demand Israeli ceasefire, 3 augusti 2006
59. ^ Yahoo/Reuters:Chavez withdraws Venezuela ambassador in Israel, 4 augusti 2006.
60. ^ ABC/AP: No consensus in Lebanon cease-fire talks, 27 juli 2006.
61. ^ Svenska Dagbladet: Snabb vapenvila avfärdas av USA, 22 juli 2006.
62. ^ U.S. Department of State: Special Briefing on Travel to the Middle East and Europe, 21 juli 2006.
63. ^ svt.se: Olmert: Offensiven fortsätter, 25 juli 2006.
64. ^ tv4.se: Sverige redo att delta i Libanonstyrka, 25 juli 2006.
65. ^ Yahoo/AFP: Rice hopeful after Mideast trial by fire, 31 juli 2006.
66. ^ svt.se: Israel: Offensiven ska utvidgas, 31 juli 2006.
67. ^ CNN:Israel halts airstrikes for 48 hours, 30 juli 2006.
68. ^ Metro: EU enas kring linje om Libanon, 2006-08-01
69. ^ SSvD: EU enas kring linje om Libanon, 2006-08-01
70. ^ Metro: Olmert om FN:s fredsstyrka, 2006-08-03
71. ^ Reuters: Lebanon rejects draft U.N. resolution, 6 augusti 2006
72. ^ ABC/AP: Security Council OKs Mideast peace deal, 12 augusti 2006.
73. ^ BBC News: Text: UN Lebanon resolution, 12 augusti 2006. Texten i resolution 1701.

[redigera] Övriga källor

• Engelska Wikipedias artikel 2006 Israel-Lebanon conflict.

[redigera] Externa länkar

• "Kolonialmakternas skötebarn", en artikel om den historiska bakgrunden till konflikten i Dagens Nyheter, skriven av Nathan Shachar.
• "United States to Israel: you have one more week to blast Hizbullah", The Guardian 19 juli 2006. USA ger Israel ungefär en vecka till att bomba Libanon. Kommentar i svt.se.
• "Israel Defence Forces Hompage", Israels försvarsmakts engelskspråkiga sida.
• "Al-Manar", Hizbollahs TV-station (Hizbollahs egen hemsida ligger nere den 4 augusti 2006)