Ockupation
Wikipedia
Ockupation, folkrättsligt och militärt uttryck, innebärande att en stat
- militärt besätter annan stats territorium,
- att besättande är mer än helt tillfälligt, och
- att den ockuperande staten övertar alla eller delar av den ockuperade statens funktioner som laglig myndighet.
Ofta sker en ockupation olagligt (d.v.s. stridande mot folkrätten), men den kan också följa av en berättigad självförsvarshandling.
I den mån en militär invasion av en stat sker i lagliga former används i allmänhet uttrycket intervention, till exempel humanitär intervention, vilket enligt FN:s stadga förutsätter beslut i säkerhetsrådet. Huruvida en stat i ett folkrättsligt godtagbart krig kan tillägna sig erövrat territorium permanent eller tillfälligt är i många fall omstritt. FN:s generalförsamling har bl.a. förklarat att Israels krigsvinster från 1967 utgör ockupation.
En ockupation följs i vissa fall av annexion.
[redigera] Några kända fall av ockupation
- Tyskland ockuperade flera stater under andra världskriget.
- Efter andra världskriget hölls Tyskland under ockupation 1945-1949 av de fyra segrarmakterna Frankrike, Sovjetunionen, Storbritannien och USA.
- Israel ockuperar Palestina och har ockuperat hela eller delar av flera andra stater som Egypten (Sinai) och Libanon.
- Marocko ockuperar stora delar av Västsahara sedan 1975.
- USA:s ockupation av Irak 2003 (USA, som angrep Irak, har här inte åberopat till exempel anteciperat nödvärn, utan har förklarat att man i huvudsak angripit och besatt Irak i det internationella samfundets intresse, något som torde anses som stridande mot laglighetskravet)
[redigera] Civil ockupation
Ockupation kan också syfta på att civilpersoner utan tillstånd besätter en byggnad eller annan plats. Detta kan göras för att skaffa en bostad i till exempel kåkstäder eller som politisk manifestation. Se bland annat Reclaim the City och kårhusockupationen.
