Piano
Wikipedia
| Piano | ||||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Fortepiano, Hammarklaver | ||||||||
 |
||||||||
|
Ett piano är ett musikinstrument utvecklat från cembalon. Den stora skillnaden mellan piano och cembalo är att pianots ton åstadkoms av att en hammare slår an strängen. På cembalon åstadkoms tonen genom en knäppning på strängen. Pianots anslagsmekanism är mycket avancerad - när man trycker på en tangent rör sig cirka 30 olika delar. Ett piano har normalt 88 tangenter.
Den som spelar piano kallas för pianist.
Stora liggande pianon kallas för flyglar
[redigera] Historia
År 1709 konstruerade en cembalobyggare i Florens, Bartolomeo Cristofori, en spelmekanik där en läderklädd hammare slog an mot strängen när man tryckte ner tangenten. Genom att slå med varierande hastighet kunde man påverka tonstyrkan. Man kunde få en stark eller svag ton efter önskan. Man kunde nyansera spelet på ett sätt som inte varit möjligt med äldre klaviaturinstrument. Det kom därför att kallas pianoforte i början. Piano är italienska och betyder svagt, forte betyder starkt. Numera används bara den kortare formen förutom i Italien där man har behållt den gamla formen.
Pianot hade under den första hälften av 1700-talet haft en ofta ackompanjerande roll och mindre utpräglad roll som soloinstrument. Men någon kom att ändra på det var inte mindre än W:A Mozart i sina (senare) pianokonserter som faktiskt skrevs inte för hammerklavier utan för just pianoforte.
Intresset för det privata pianoutövandet tog fart i början av 1800-talet, till detta hör till historien att borgerligheten i direkt koppling till franska revolutionen fick en starkare ställning och därmed musicerade mer i hemmen. Vanligt förekommande var mindre pianostycken, inte sällan av enkel karaktär som folk kunde spela och framföra privat. Exempel på detta går att hitta i musik av Brahms, Beethoven.
