Leni Riefenstahl
Wikipedia
Leni Riefenstahl, Berta Helene Amalie Riefenstahl, född 22 augusti 1902 i Wedding, Berlin, Tyskland, död 8 september 2003 i Pöcking, Tyskland, var en tysk dansare, skådespelare, filmregissör och fotograf vida känd för hennes estetik och framsteg i filmteknik. Hennes mest kända verk är dokumentära propagandafilmer för det tyska Nazistpartiet. Hon avvisades från filmindustrin efter andra världskriget, varefter hon blev fotograf och fortsatte att göra filmer om marint liv.
Innehåll |
[redigera] Biografi
[redigera] Dansare och skådespelare
Riefenstahl påbörjade sin karriär som en självstylad och välkänd tolkningsdansare. I en intervju från 2002 sa hon att dans var det som gjorde henne riktigt glad. Efter att ha skadat ett knä såg hon en film om berg och blev fascinerad över mediets möjligheter. Hon spenderade nästan ett år i Alperna och när hon återvände frågade hon självsäkert Arnold Fanck, regissören till filmen hon tidigare sett, om en roll i hans nästa projekt. Riefenstahl skulle komma att agera i flera av Fancks bergfilmer, där hon presenterade sig själv som en atletisk och äventyrsfull ung kvinna med en suggestivt dragningskraft. Riefenstahls karriär som skådespelare i stumfilmer blev profilisk, hon beaktades högt av regissörer och var allmänt populär hos den tyska biopubliken. När hon fick möjligtheten att regissera Das blaue licht 1932 tog hon den. Hennes huvudsakliga intresse låg först i uppdiktade filmer. Hennes sista skådespelarroll innan hon gick över till regissörsyrket var i filmen SOS Eisberg 1933.
[redigera] Dokumentärfilmsskapare
Riefenstahl hörde Adolf Hitler tala vid ett massmöte 1932 och var förtrollad av hans makt som en allmän talare. Efter att ha träffat Riefenstahl såg Hitler chansen att anställa en visionär som kunde skapa bilden av ett stark, stolt Wagnerskt Tyskland som utstrålade skönhet, makt, styrka och trots; en bild han kunde sälja till världen. Under ett personligt möte frågade han Reifenstahl om hon ville göra en dokumentär och 1933 regisserade hon kortfilmen Der Sieg des Glaubens, en timmeslång film om Nazistpartiets massmöte i Nürnberg 1933. Rapporter varierar om hon någonsin hade en nära relation till Hitler men, imponerad av hennes arbete, frågade han henne om hon ville filma det uppkommande partimassmötet i Nürnberg 1934. Efter att tackat nej då hon inte ville göra "en föreskriven film" började Riefenstahl arbeta på en film med titeln Tiefland. Hon anställde Walter Ruttman att regissera dokumentärfilmen i hennes ställe. När hon blev sjuk ställdes Tiefland in och när hon väl återhämtat sig tog hon sig en titt på Ruttmans tidiga bilder av dokumentären och ansåg att det var hemskt. Hon veknade efter ett tag efter Hitlers påtryckningar och gick tillbaka i sin roll som regissör för filmen. Hon fick obegränsade resurser, kameramän, budget, total artistisk kontroll och fick bestämma den sista klippningen av filmen. Viljans triumf var en dokumentär som glorifierade Hitler och anses vara ett mästerligt, episkt och innovativt arbete i dokumentärfilmskapande. Eftersom den beställdes av Nazistpartiet och användes som propaganda har kritiker sagt att det nästan är omöjligt att separera ämnet från personen bakom det. Viljans triumf var en stor succé i Europa men blev bannlyst på många ställen i USA.
Viljans triumf van flera internationella priser som ett banbrytande exempel på filmskapande. Reiefenstahl fortsatte med att göra en film om det tyska Wehrmacht, som släpptes under titeln Tag der Freiheit.
1936 kvalificerades Riefenstahl som en atlet att representera Tyskland i längdskidåkning i OS men bestämde sig för att filma händelsen istället. Materialet blev Olympia, en film som noterades för dess tekniska och estetiska framgångar. Hon var den första att sätta kameran på skenor, en teknik som idag kallas för tracking shot, vilket hon använde både för att filma stadiumpubliken och löparnas rörelser. Riefenstahls framgångar i skapandet av Olympia har visat sig vara en stor influens i moderna sportfotografier. Även idag ser vi hennes inflytande i stora filmer, tv och reklam.
[redigera] Andra världskriget
Under invasionen av Polen 1939 gjorde Leni Reifenstahl, klädd i en Waffen-SSuniform och en postol i bältet, åtfölje med tyska soldater i Polen. Den 12 september var hon i staden Końskie under avrättningen av 30 civila tillföljd av en ospecifierad attack mot tyska soldater av "banditer". Enligt Riefenstahls memoarer fick hon en pistol riktad mot sig då hon försökte gå emellan och blev hotad till att dö på fläcken. Det finns bilder som visar en förtvivlad Leni från den dagen. Resultatet av händelsen gjorde att Leni lämnade sitt arbete och gick direkt för att möta Hitler som vid den tidpunkten befann sig i Zoppot på Östersjön för att bevittna slaget vid Hel. I Zoppot använde sig Leni av sitt personliga inflytande för att begära en audiens hos Hitler. Dock var Reiefenstahl redan tillbaka i det ockuperade Polen den 5 oktober 1939 för att filma Hitlers segerparad i Warszawa, utan att ha sitt samvete och känsla för estetik försämrad av det faktum att alla invånare i Warzsawa var beordrade att stanna inomhus och stänga alla fönster under paraden. För att förhindra ett mordförsök höll tyskarna 412 civila som gisslan. Bland dem fanns de mest betydande professorerna vid Warsawa Universitet och civila auktoriteter i staden med dess president Stefan Starzyński. Polacker som bodde i närheten av paraden fick gå ner i källarna och tillochmed tyskar var förbjudna att stå bredvid fönster.
[redigera] Efter andra världskriget
Efter andra världskriget spenderade Riefenstahl fyra år i ett franskt koncentrationsläger. Det fanns anklagelser om att hon hade använt fångar i koncentrationsläger på sina filminspelningar, men dessa påståenden blev aldrig bevisade i rätt. Eftersom rätten inte kunde bevisa någon klandervärt stöd av nazisterna kallade de hennes för en sympatisör. I senare intervjuer höll Riefenstahl fast vid, med liten framgång, att hon var fascinerad av nazisterna men var politisk naive och ignorant till de krigsförbrytelser de begick.
För att förstå meningen av rättens bedömning är det viktigt att veta att alla tyskar efter kriget skulle bli "avnazifierade". På grund av deta blev varje persons mål undersökt och hans eller hennes länkar med nazistregimen fick en grad av länkning från 1 (för krigsförbrytare som Hermann Göring) till 5 (vilket betydde att man var totalt oskyldig till någon länk). Leni Riefenstahl tillhörde grupp 4, inte helt oskyldiga men den lägsta graden av relation till regimen. Några andra regissörer som Veit Harlan (som gjorde filmen Jud Süss 1940) ansågs tillhöra den femte kategorin.
History Channel släppte en dokumentär på dess systerkanal, History International, med titeln Hitler's Women: Leni Riefenstahl[1]. I den anklagas Riefenstahl för att ha vetat att hennes filmer var propaganda. Den pekar på bevis som det faktum att Hitler hade en diskussion mellan Riefenstahl och hans propagandaminister Joseph Goebbels i hennes personliga tyska villa[2] för att lösa upp konflikter mellan dem som skapade svårigheter i Hitlers tidiga regim. Än mer utdömande är de filmklipp på Riefenstahl som dinerar med Goebbels och Heinrich Himmler och andra toppmän från Sturmabteilung- och SS-grenarna av Nazistpartiet, inklippt med intervjuer med tyska historiker och andra världskriget-forskare som ifrågasätter hur någon kan vara vid statsmiddagar med toppnazister och vara helt ovetande om den politik de stöder. För att stödja länken ännu mer citerar dokumentären faktumet att Reifenstahl skickade ett hyllningstelegram till Hitler efter hans invasion av Frankrike som läser "Dina verk överskrider människans tankeförmåga. De är utan like i människans historia. Hur kan vi någonsin tacka dig?"
Tillsist detaljerar den intervjuder med romer som överlevt förintelsen, som motsäger Riefenstahls påståenden om att koncentrationslägersoffren hon använde för att filma inte dog.
Dokumentären drar slutsatsen att Riefenstahl led av en djup förnekelse av sin medverkan till det stadie då hon själv började tro sina egna lögner om hennes oskuld.
[redigera] Karriär efter kriget, arv och privatliv
Riefenstahl försökte göra filmer efter kirget men varje försök mötte smed motstånd, protester, skarp kritik och oförmågan att få finansiering. 1944 gifte hon sig med Peter Jacob, som hon senare skiljde sig från och under 1960-talet blev hon tillsammans med en man, Horst Kettner, som var fyrtio år yngre än henne. Han fortsatte att vara hennes trogna vän till hennes död. Hon blev fotograf och var senare den första att fotografera rockstjärnan Mick Jagger och hans fru Bianca som ett par hållandes varandras händer, då de båda var beundrare av Reiefenstahls arbete. Jagger ska ha berättat för Reiefenstahl att han sett Viljans triumf minst 15 gånger.
Senare blev hon intresserad av Nubastammen i Sudan. Hennes böcker med fotografier av stammen publicerades 1974 och 1976. Hon skulle senare överleva en helikopterkrasch i Sudan 2000.
När hon var nära åttio år gammal ljög hon om sin ålder för att få certifikat i dykning och startade en karriär i undervattensfotografi. Hon släppte en ny film med titeln Impressionen unter Wasser, en idealdokumentär om livet i havet, på sin 100-årsdag (22 augusti 2002).
I October 2002 bestämde sig tyska myndigheter för att släppa fallet mot henne för förintelseförnekelse på grund av hennes ålder och möjlig demens. Hon hade falskt påstått att varenda romer som hade tagits från koncentrationsläger för att medverka i hennes film Tiefland hade överlevt kriget. En romergrupp hade tagit upp fallet med påståenden om att hon använt dem för filmen och sedan skickat tillbaka dem när hon inte längre behövde dem.
Leni Riefenstahl dog i sömnen den 8 september 2003 i sitt hem i Pöcking, Tyskland några veckor efter hennes 101-årsdag. Hon hade lidit av cancer. I hennes dödsannons sas det att Reifenstahl var den sista berömda personen från den tyska nazisteran att dö.
Riefenstahl är ryktbar i filmhistorien för att utveckla ny estetik i film, speciellt i relation till nakna kroppar. Medan propagandavärdet i hennes tidigare filmer stöter bort många, anses deras estetik vara utomordentlig av många filmskapare.
[redigera] Filmografi (i urval)
- 1932 - Das blaue licht
- 1934 - Viljans triumf (Triumph des Willens)
- 1938 - Den stora olympiaden (Olympia)
- 1954 - Tiefland
- 2002 - Impressionen unter Wasser
[redigera] Källor
- Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
[redigera] Litteratur
- Trimborn, Jürgen: Leni Riefenstahl - filmskapare i Tredje Rikets tjänst (2005) ISBN 91-85057-71-1