Richard Wagner

Wikipedia

Wilhelm Richard Wagner, född 22 maj 1813 i Leipzig, Sachsen, Tyskland, död 13 februari 1883 i Venedig, Italien; tysk tonsättare, dirigent och författare. Son till Friedrich Wagner och Johanna Pätz.

Richard Wagner blev, efter ha deltagit i revolutionsoroligheterna i Dresden 1848, landsförvisad från tysk jord tiden 1848-1861. Större delen av tiden i landsflykt tillbringade han i Schweiz, där han komponerade stora delar av tetralogin Nibelungens ring. 1864 togs han till nåder av den 18-årige Ludwig II von Wittelsbach av Bayern och flyttade till München.

1871 lämnade Wagner München för den lilla staden Bayreuth, där han grundade ett eget operahus, Festspielhaus, huvudsakligen vigt åt uppförandet av de egna verken. Operan invigdes 1876, då Ringen uruppfördes med kejsar Wilhelm som en av de prominenta gästerna.

Efter mastodontarbetet med Ringen skrev Wagner endast en opera till, Parsifal, som fick premiär 1882. Under en vistelse i Venedig i februari 1883, drabbades Wagner av en hjärtattack och avled. Hans stoft fördes till Bayreuth för den sista vilan.

Wagner var gift två gånger - först med skådespelerska Minna Planer, och senare med Cosima, som var dotter till Franz Liszt och som tidigare varit gift med dirigenten Hans von Bülow.

Richard Wagners litterrära verk fyller 10 band - omfattar teaterpjäser, recensioner, kulturanalys, tysk nationalism, framförande- och kompositionsideologi, memoarer, polemik- och debattartiklar etc. Ett betydande inslag är Wagners starka antisemitiska åsikter, speciellt mot judiska musiker och tonsättare (bl.a. Giacomo Meyerbeer), och 50 år efter sin död tillskrevs han under Adolf Hitlers tid vid makten en närmast kultliknande status.

Wagners Festspielhaus har alltsedan Wagners död drivits av hans familj, för närvarande (2005) av hans sonson Wolfgang Wagner. Se Bayreuthfestspelen.

Man kan se tre mognadsperioder i Wagners skapande:

• den tidiga perioden då han använder sig av en samtida och traditionellt tonspråk och dramaform (Die Feen, Das Liebesverbot, Rienzi, Den flygande holländaren)
• mellanperioden där han utvecklar ett eget tonspråk med ledmotiv, egen harmonik och orkesterklang, men använder sig av Grand opéras form (till exempel liknande Meyerbeers operor) (Tannhäuser, Lohengrin)
• den mogna perioden, där hans tonspråk har fulländats till vad man kallar wagnerskt och där han likaså har etablerat en egen dramaestetik (Ringen, Tristan, Mästarsångarna, Parsifal).

Wagner konstruerade wagnertuban (en variant av tuban) och bastrumpeten.

Innehåll 1 Verk (urval) 2 Filmer innehållande Wagner-musik (urval) 3 Litteratur 4 Externa länkar 5 Kuriosa

[redigera] Verk (urval)

Musik:

• Tidiga verk: Operorna: Die Feen (1832), Das Liebesverbot (1835-36), Symfoni C-dur (1832), Uvertyr Faust (1840)
• Rienzi der letzte der Tribunen (1842)
• Den flygande holländaren, Der fliegende Holländer (1843)
• Tannhäuser och sångarstriden på Wartburg, Tannhäuser und der Sängerkrieg auf Wartburg (1845)
• Lohengrin (1850)
• Tristan och Isolde, Tristan und Isolde (1859)
• Mästersångarna i Nürnberg, Die Meistersinger von Nürnberg (1868)
• Nibelungens ring, Der Ring des Nibelungen - en "tetralogi" (egentligen enligt Wagner ett scenspel för tre dagar och en inledande afton) bestående av:
  • Rhenguldet, Das Reingold (1854)
  • Valkyrian, Die Walküre (1856)
  • Siegfried (1871)
  • Ragnarök, Götterdämmerung (1874)
• Parsifal (1882)
• Wesendonck-Lieder, 5 sånger, (publ 1862)
• Siegfried-Idyll (1870)

Litteratur, bl.a.:

• Dramatiska verk, ideer, skisser och fragment (10 stycken)
• Kunst und Revolution (Konst och revolution)
• Das Kunstwerk der Zukunft (Framtidens konstverk)
• Eine Mittleitung an meine Freunde (Meddelande till mina vänner)
• Das Judenthum in der Musik (Judarna i musiken)
• Mein Leben (Mitt liv - självbiografi)

[redigera] Filmer innehållande Wagner-musik (urval)

• 1932 - Fyra farliga friare (Marx - bara brudkören från Lohengrin)
• 1934 - Det hände en natt
• 1939 - En dag på circus (Marx)- förspel till Lohengrin akt 3)
• 1939 - Borta med vinden
• 1940 - Diktatorn - Lohengrin-förspel till akt 1
• 1941 - Citizen Kane
• 1946 - Humoresque
• 1948 - Musik i mörker
• 1961 - Ett, två, tre
• 1963 - 8 ½
• 1965 - Hjälp!
• 1967 - Stimulantia
• 1971 - Livet é Python
• 1975 - Lisztomania
• 1979 - Nosferatu - nattens vampyr
• 1979 - Apocalypse
• 1979 - Stalker
• 1980 - Blues Brothers
• 1981 - Excalibur
• 1987 - Hope and Glory
• 1987 - The Running Man
• 1988 - Bettlejuice
• 1992 - Jönssonligan & den svarta diamanten
• 1996 - Larry Flynt - skandalernas man
• 2000 - Shadow of the Vampire
• 2000 - Jönssonligan spelar högt
• 2002 - Sagan om de två tornen
• 2003 - Sagan om konungens återkomst

[redigera] Litteratur

• Norlind, Tobias, Wagner, Hugo Gebers förlags serie De största märeksmännen nr. XVI, Stockholm, 1923.
• Richard Wagner Mein Leben / My Life (1911)
• Cosima Wagner Dagböckerna 1869-1883 (1976/1983)

Wagners barnbarnbarnens analys och uppgörelse med sin familj:

• Gottfried Wagner He Who Does Not Howl with the Wolf - The Wagner Legacy (1997)
• Nike Wagner The Wagners - The dramas of a Musical Dynasty (1998)

[redigera] Externa länkar

• mp3: Lyssna till historiska inspelningar

[redigera] Kuriosa

• Jim Steinman betraktar Richard Wagner som sin hjälte och skapade sin egen genre, som han kallade Wagnerian Rock.
• Musikaliska fullträffsparodier av Wagner gjorda av andra tonsättare:
  • Peter Schickele, alias PDQ Bach, har komponerat The Last Tango in Bayreuth
  • Gabriel Fauré skojar friskt med sina Souvenirs de Bayreuth
  • Emmanuel Chabrier är lika skojfrisk med Souvenirs de Munich
• Två dirigenter, Felix Mottl (1911) och Joseph Keilberth (1968), dog när de dirigerande Tristan och Isolde, och det skedde på exakt samma ställe i partituren i den tredje akten!