Katarina II
Wikipedia
Katarina II (ryska: Екaтeринa Алексе́евна, Jekaterina Aleksejevna), kallad Katarina den stora, född 21 april 1729 som Sophie Friederike Auguste av Anhalt-Zerbst, död 6 november 1796, var rysk kejsarinna från 1762. Hon var dotter till Kristian August av Anhalt-Zerbst och Johanna Elisabeth av Holstein-Gottorp och kusin till Gustav III och Karl XIII. Hon förmäldes 1745 med den ryske tronföljaren Karl Peter Ulrik av Holstein-Gottorp, sedermera Peter III av Ryssland (1728-1762).
Innehåll |
[redigera] Biografi
[redigera] Tiden fram till makten
Katarina uppfostrades under småborgerliga förhållanden. Vid 15 års ålder sändes hon till Sankt Petersburg för att giftas bort till den ryske tsarevitjen Karl Peter Ulrik. Vid sin konvertering till den ortodoxa tron bytte hon namn till Jekaterina Aleksejevna. Äktenskapet var mycket olyckligt då de båda makarna stod mycket långt ifrån varandra. Karl Peter Ulrik var på det intellektuella planet underlägsen sin maka och hans behandling av henne fick ryktena om skilsmässa att florera.
Katarina hade tidigt upptäckt, och fallit för, upplysningens idéer, men till skillnad från sin make var hon försiktig och höll sig väl med prästerskapet. Hon visade också stor respekt för rysk kultur och lärde sig även ryska. I januari 1762 besteg Karl Peter Ulrik tronen under namnet Peter III. Han gjorde sig snabbt impopulär genom ett flertal reformer vilka missgynnade de högre stånden. I juli samma år avsattes han för att senare mördas. Detta på anstiftan av Katarina.
[redigera] Tiden på tronen
Katarinas första åtgärd var att riva upp de reformer som Peter III hade genomfört. Främst då indragandet av klosterjordarna. Därefter genomförde hon en försiktig förändring av Ryssland. De mest betydande förändringarna var att hon fastställde att bojarerna hade rätt att sälja sina livegna utan att behöva sälja jorden de bearbetade samt att hon genomdrev en ökad centralisering av förvaltningen. Dessa reformer väckte missnöje och 1773 startades ett uppror i de sydöstra delarna av Ryssland. Upproret leddes av kosacken Pugatjov och krossades först på hösten 1774.
På det utrikespolitiska området var Katarina både aggressiv och framgångsrik. Hon deltog i alla Polens delningar (1772, 1793 och 1795) varvid stora landområden förvärvades. 1768-1774 och 1787-1792 låg hon i krig mot Osmanska riket och i de freder som följde utvidgades Ryssland avsevärt. Den 6 november 1796 dog Katarina den stora.
[redigera] Barn
- Paul I av Ryssland (1754-1801)
- Anna, kallad Anna Petrovna, född 9 december 1757, död 9 mars 1759 (med Stanisław Poniatowski)
- Aleksej Grigorjevitj Bobrinskij, född 11 april 1762 (med Grigorij Orlov)
[redigera] Katarinas favoriter
- Sergej Saltykov
- Stanisław Poniatowski, sedermera kung Stanisław II August av Polen
- Grigorij Orlov
- Aleksandr Vassiltjikov
- Grigorij Potemkin (med vilken kejsarinnan sannolikt var hemligt gift)
- Aleksandr Zavadovskij
- Platon Zubov
- m.fl.
[redigera] Litteratur
- Zoé Oldenbourg, Katarina den Stora, 1967.
- Henri Troyat, Catherine la Grande, 1984.
- Simon Sebag Montefiore, Prince of Princes: The Life of Potemkin, 2000, på svenska som Potemkin och Katarina den stora: En kejserlig förbindelse, 2005.
| Företrädare: Peter III |
Rysslands regenter |
Efterträdare: Paul I |
