Svärd
Wikipedia
Svärd, ett handvapen avsett för att sticka och/eller hugga med.
Svärdens utformning skiljer sig åt, och är anpassade till den tid och tekniska och kulturella utveckling som de härstammar från. I Europa kan man under medeltiden se en förändring av klingorna från främst huggvapen, till att mer bli stickvapen. Detta skedde i takt med att rustningarna blev så kraftiga under senmedeltiden att de inte kunde penetreras av hugg utan man var tvungen att istället sticka motståndaren i glipor eller svaga punkter i rustningen. I Japan ledde samma utveckling till att spjutet blev den japanske riddarens (samurajen) främsta vapen vid rustad strid. De japanska svärden fick böjda klingor som var ännu bättre lämpade för hugg och användes främst i strid utan rustning. Under hela perioden har det dock funnits stora variationer i klinglängder och utformning.
Efter att krutvapnens intåg på slagfältet genom bajonetten gav infanteriet ett kombinerat skjut- och närstridsvapen var svärdet främst ett vapen för kavalleriet vars svanesång inleddes i och med första världskriget. Som ett polisvapen fanns svärdet kvar i Sverige (i form av sabeln) in på 1960-talet då det ersattes helt av batongen.
Svärdens symboliska värde har alltid varit starkt, och de har i både västerländsk och exemplevis japansk kultur fungerat som kännetecken för ridderlighet, religiositet och status. Även under 1900-talet har olika militära enheter delat ut svärd till officerare och som förtjänsttecken, trots att de inte längre används på slagfälten.
[redigera] Externa Länkar
Wikimedia Commons har media som rör Svärd
