Periodiska systemet

Wikipedia

Periodiska systemet kallas den tabell över atomslag och grundämnen/element som är uppställd efter deras kemiska och fysikaliska egenskaper, vilka varierar periodiskt med atomvikten och styrs av elektronkonfigurationen. Den första versionen av Periodiska systemet uppställdes 1869 av ryssen Dmitrij Mendelejev och tysken Lothar Meyer, men allteftersom nya grundämnen upptäckts har systemet fått en annan utformning.

[redigera] Periodiska systemet

[redigera] Färg- och teckenförklaring

Periodiska systemet i Kalzium

I tabellen anges följande per grundämne:

• Atomnummer. Dess färg anger ämnets tillstånd vid rumstemperatur och normalt tryck:
  • orange=gasformigt,
  • blå=flytande,
  • svart=fast, om ämnet förekommer naturligt
  • röd=fast, om ämnet bara förekommer på konstgjord väg
• Kemiskt tecken
• Bakgrundsfärger betecknar kemisk serie:

• Ljusgrå/ljusgul bakgrund betyder att ämnet ännu ej upptäckts men har en plats i tabellen.
• Rutans ram betecknar metaller / halvmetaller / icke-metaller:

John Alexander Reina Newlands periodiska system från 1866

Dmitrij Mendelejevs periodiska system från 1871 med luckor (-) för ytterligare ämnen

Periodiska systemet 1909

Periodiska systemet 1924

[redigera] Historik

De tidigaste försöken att ordna och gruppera grundämnena gjordes utan någon kunskap om atomernas struktur och uppbyggnad. Den tyske kemisten Johann Wolfgang Döbereiner försökte hitta samband mellan olika ämnens atomvikt och deras kemiska egenskaper, och på 1820-talet fann han flera grupper av tre likartade ämnen där ett av ämnena kemiskt var en blandning av de båda andra och hade en atomvikt som låg mitt emellan de båda andras. Han kallade dem för triader.

Under flera decennier betraktas Döbereiners upptäckt som en oväsentlig kuriositet, vad vetenskapshistorikern Stephen Toulmin kallar för ett "naket faktum", men när nya och riktigare uppgifter om olika ämnens atomvikter kommit fram på 1860-talet intresserade sig flera olika forskare för nya samband mellan atomvikt och kemiska egenskaper. 1866 uppställde den brittiske kemisten John Alexander Reina Newlands en tabell med 62 av de då 63 kända grundämnena ordnade efter stigande atomvikt. Tabellen visade att ämnen med liknande egenskaper återkom med en periodicitet 7 eller 14 ämnen, ungefär som oktaver i musiken.

Slutligen sammanställde 1869 ryssen Dmitrij Mendelejev och tysken Lothar Meyer oberoende av varandra tabeller med horisontella perioder och vertikala grupper på samma sätt som vi nu är vana att visa systemet. Meyer publicerade sina resultat dock först 1870. Mendelejevs tabell hade luckor för ytterligare 31 ämnen där inga av de då kända ämnena passade in. Hans idéer fick därför stor uppmärksamhet när det 1875 upptäckta ämnet gallium passade in i en av dessa luckor. När även ämnena strontium, som upptäcktes 1879, och germanium,upptäckt 1886, passade in i mönstret fick systemet stor acceptans bland övriga vetenskapsmän.

[redigera] Se även

• Periodiska systemets grupper
• Periodiska systemets perioder
• Lista över grundämnen efter atomnummer
• Lista över grundämnen efter kemiskt tecken
• Lista över grundämnen efter namn