Palmemordet
Wikipedia
Sveriges statsminister Olof Palme sköts i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm på fredagskvällen den 28 februari 1986 klockan 23.21. Christer Pettersson dömdes av Stockholms tingsrätt för mordet men frikändes av Svea hovrätt. Resning begärdes av riksåklagaren men denna avslogs av Högsta domstolen den 28 maj 1998. Brottsutredningen kring Palmemordet är Sveriges största och dyraste någonsin och bedrivs fortfarande aktivt.
Innehåll |
[redigera] Händelseförloppet
[redigera] Vid biografen
Foto:Tage Olsin
Biografbesöket bestämdes med mycket kort varsel. Ett biobesök diskuterades av Lisbet Palme på hennes arbetsplats under eftermiddagen. Ett besök på just Grand diskuterade hon med sonens fästmö i telefon vid 17-tiden. Olof Palme fick höra om bioplanerna vid hemkomsten runt 18.30. Palme hade tidigare under eftermiddagen skickat hem sina livvakter. Han talade med sin son i telefon om biobesök på antingen Grand eller Spegeln men inget blev bestämt. Sonen hade då redan köpt biljetter till Grand. Att även makarna Palme skulle besöka Grand bestämdes dem emellan runt klockan 20.00. Polisutredningen har undersökt om Lisbet Palmes arbetsplats, deras hem eller telefon varit avlyssnade utan att kunna finna några sådana spår. Enligt polisen finns det heller inget som tyder på att paret förföljdes från hemmet till biografen.
Vintern hade ännu inte släppt sitt grepp och få människor gick ut. På TV gick en serie om mordet på Gustav III och en uppsättning av Verdis "Maskeradbalen" spelades på stockholmsoperan.
[redigera] Biobesöket och mordet
Foto:Tage Olsin
Fredagen den 28 februari 1986 anlände Olof Palme till sitt hem på Västerlånggatan 31 i Gamla stan ungefär 18.30 efter en helt normal arbetsdag. Han ringde några telefonsamtal och åt middag med sin fru Lisbet Palme. Strax efter 20.30 lämnade paret hemmet och gick till fots till tunnelbanestationen Gamla stan. Med tunnelbanan åkte de till tunnelbanestationen Rådmansgatan och promenerade därifrån till biografen Grand på Sveavägen. Där mötte de sonen Mårten med fästmö. Klockan var då strax före 21.00. Palme köpte själv biljetter i kassan till filmen Bröderna Mozart som började 21.15.
Efter filmens slut dröjde alla fyra kvar något utanför biografen fram till 23.15 när de skildes åt och paret Palme började gå Sveavägen söderut. Vid Adolf Fredriks kyrkogata korsade de Sveavägen och fortsatte på dennas östra sida. När de passerade Tunnelgatan och Dekorima-butiken (som numera heter Kreatima) kom en man upp bakom Palme och sköt honom från nära håll i ryggen ungefär 23.21:30. Skottet var omedelbart dödande. Ett andra skott åsamkade Lisbet Palme en skråma längs ryggen. Därefter avvek gärningsmannen in på Tunnelgatan och uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan. Han fortsatte över gatan och nedför David Bagares gata. Därefter upphör spåren.
Vad som händer efter skotten och minuterna därefter kan i vissa fall avgöras på sekunden när: samtalen med larmcentralen spelas in automatiskt och på bandet finns tidsangivelser från Fröken Ur. Utifrån detta går det att uppskatta när andra händelser inträffade.
- 23.22:20 påbörjas registreringen av ett larmsamtal till larmcentralen. Ett ögonvittne som sitter i en bil på Sveavägen berättar för växeltelefonisten att det är mord på Sveavägen och kopplas vidare till polisen. Efter att ha fått vänta på svar från polisen förgäves i en och en halv minut bryter vittnet samtalet.
- 23.23.40 ringer växeltelefonisten vid Järfälla Taxi till larmcentralen. Växeltelefonisten hos Järfälla Taxi har dessförinnan mottagit ett anrop från ett vittne som är taxichaufför och finns på mordplatsen och som ber taxiväxeln att larma polisen. Växeltelefonisten hos Järfälla Taxi ringer då direkt till polisens sambandscentral. Växeltelefonisten kan bara berätta att någon har blivit skjuten i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Radiooperatören vid sambandscentralen, Ulf, ber växeltelefonisten att ringa tillbaka till vittnet taxichauffören och be denne stanna på platsen tills polis anländer. Hon gör detta och ringer sedan, 23.23:40, till larmcentralen för att förvissa sig om att ambulans är larmad. Samtalet pågår till 23.24.20
- 23.24.40 ringer en operatör på larmcentralen till polisens sambandscentral. Han kommer i kontakt med radiooperatören Jan och frågar denne om sambandscentralen känner till ett larm om skottlossning på Sveavägen. Jan uppger att sambandscentralen inte känner till något sådant larm. Samtalet pågår till 23.25.10.
- Ungefär 23:24 kommer den första polispatrullen till platsen i polisbil. En andra taxichaufför från Järfälla Taxi som hört kollegans larmanrop och befinner sig på Kungsgatan cirka 100 meter från korsningen Kungsgatan/Sveavägen har en polispatrull i närheten och gör dem uppmärksamma på händelsen. Polispatrullen åker genast till mordplatsen och hör under färden sambandscentralens larm. I bilen finns kommissarie Söderström som tar befälet på brottsplatsen.
- 23.25:30 är den senaste tidpunkt som polispiketen från Södermalm kan ha dykt upp på platsen men det är möjligt att den anlänt redan 23.23. Patrullen har precis passerat på Malmskillnadsgatan vid trappavsatsen ovanför Tunnelgatan när de får larm från radiooperatören Ulf vid sambandscentralen. Patrullen anländer till mordplatsen efter, men i stort sett samtidigt som, den första polispatrullen. Kommissarie Söderström beordrar patrullen att ta upp förföljandet uppför trapporna men ger inte patrullen något signalement.
- Mellan 30 och 60 sekunder efter polispiketen från Södermalm stannar en ambulans från Sollentuna vid mordplatsen. Den befinner sig där av en slump och är ej på utryckning.
- 23.26:00 ringer radiooperatören Jan till larmcentralen och meddelar att polisens sambandscentral känner till larmet. Samtalet pågår till 23.26:20.
- Därefter anländer en polispiket från Norrmalm till platsen. Patrullen befann sig vid Norra Bantorget och tankade när radiooperatören Ulf larmar dem. De kör till mordplatsen med blåljus påslaget.
- Därefter anländer en ambulans direkt från Sabbatsbergs sjukhus. Ambulanspersonalen i den går ut och hjälper sina ambulanskollegor i den första ambulansen.
- 23.28:00 rapporterar ambulanspersonalen till larmcentralen att ambulansen med Olof Palme lämnat mordplatsen och är på väg mot Sabbatsbergs sjukhus.
- 23.31:40 rapporterar ambulanspersonalen till larmcentralen att ambulansen anlänt till sjukhuset.
[redigera] Timmarna efter mordet
- 23.30 meddelar kommissarie Söderström sambandscentralen att det är statsministern som skjutits
- 23.40 ringer en tipsare till Tidningarnas Telegrambyrå (TT) och berättar att statsministern har skjutits på Sveavägen
- 00.06 dödförklaras Olof Palme på Sabbatsbergs sjukhus
- 00.15 får TT bekräftat från sambandscentralen att Palme är mördad
- 00.20 skickar TT ut ett flashtelegram om att Palme är död
- 00.45 anländer vice statsminister Ingvar Carlsson till Rosenbad
- 01.10 riksradion bryter programmet och meddelar att Palme har mördats (se nedan)
- 02.05 går rikslarm ut
- 04.00 Extra nyhetssändning från Rapport
- 05.15 Regeringen håller presskonferens på Rosenbad
- 08.00 Extra nyhetssändning från Aktuellt
1986 sändes ej nyheter i Sveriges radio nattetid. En stund innan 01.00 den 1 mars började P3 sända musik utan mellansnack. 01.10 läste inrikesreportern Jan Ström upp följande:
- Sveriges statsminister Olof Palme är död. Han sköts i kväll i centrala Stockholm. Olof Palme sköts ned vid korsningen Tunnelgatan - Sveavägen och han dog senare på Sabbatsbergs sjukhus. Regeringen är informerad. Finansminister Kjell-Olof Feldt och vice statsminister Ingvar Carlsson är informerade och bekräftar båda att Olof Palme har avlidit.
- Polisen söker en man i 35-40-årsåldern med mörkt hår och lång mörk rock. Polisen söker alltså mördaren och ett stort sökpådrag pågår i Stockholm. Taxiväxeln i Stockholm har skickat ut signalementet. Enligt polisens ledningscentral var det en taxichaufför från Järfälla taxi som uppmärksammade att en person skjutits ned. Chauffören larmade sin taxiväxel som i sin tur larmade polisen. Ledningscentralen sände en polispiket till platsen. Olof Palme sköts ned kl. 23.30, alltså halv tolv, för en och en halv timme sedan.
- Regeringen har samlats till ett extra sammanträde. Ingvar Carlsson, vice statsministern, leder mötet. Han lämnade kommentaren när han kom till Rosenbad i kväll att det är fruktansvärt, sa han till TT, när han kom till Rosenbad. Olof Palme skulle inom några månader ha fyllt 59 år. Han har varit ordförande i socialdemokratiska partiet sedan 1969 och statsminister perioden 1969-1976 och från år 1982.
- Med anledning av det inträffade kommer vi naturligtvis att lägga om nattens program i nattradion. Och ekoredaktionen återkommer naturligtvis med mera nyheter när vi har sådana att komma med. (citerat från SOU 1987:14)
Regeringens extra sammanträde måste tidigt inhämtat kunskapen att det inte rörde sig om en statskupp trots att ÖB Lennart Ljung inte var anträffbar, han var på middag. Det var faktiskt få makthavare i stockholm detta veckoslut. Under lördag förmiddag återkommer riksdagens talman Ingemund Bengtsson från Spanien, kung Carl XVI Gustaf återvänder till Stockholm från Storlien och länspolischef Hans Holmér återvänder från Borlänge. Talmannen entledigar samtliga statsråd men ber dem sitta kvar som expeditionsministär. Vid ett möte 09.00 väljer den socialdemokratiska partistyrelsen Ingvar Carlsson till tillförordnad partiledare.
Under lördag och söndag ställer Sveriges Television in alla underhållningsprogram, exempelvis Gomorron Sverige, Jubel i busken och Razzel.
[redigera] Spår
De enda spår som gärningsmannen lämnade efter sig är två kulor av typen Winchester-Western .357 Magnum. Men äktheten på kulorna har diskuterats av bland annat Wincent Lange vid tekniska roteln. Kulornas blyisotop överensstämmer dock med blyfragment som hittats på makarnas Palmes kläder. Det överlägset vanligaste vapnet för denna ammunition är Smith & Wesson .357 och därför har polisen visat stor intresse för illegala vapen av denna typ.
[redigera] Vapen som florerat i utredningen
Tio enstaka revolvrar av den förmodade typen var anmälda som stulna vid mordet. Polisen har lyckats spåra alla utom ett; "Sucksdorffrevolvern".
DN. 2006-03-06 Frilansjournalisten Nuri Kino lämnar för annan persons räkning in en revolverpipa för provskjutning. Polisen meddelar senare att denna inte är intressant för utredningen.
Se även Mockfjärdsrevolvern
[redigera] Gärningsmannen
Genom att väga samman vittnesuppgifterna går det att få fram följande: mordet begicks av en man som var 175-190 cm, bar en mörk jacka eller rock, hade ett rörelsemönster som vissa vittnen beskrivit som klumpigt, haltande, rullande, andra som smidigt, och som var mellan 30 och 50 år. Inget vittne förutom Lisbet Palme har kunnat beskriva gärningsmannens ansikte. Hennes beskrivning är dock starkt ifrågasatt, mycket beroende av hur vittneskonfrontationen genomfördes.
Den gärningsmannabeskrivning som presenterades 1994 drar slutsatsen att mordet genomfördes av en ensamagerande gärningsman som träffade Palme vid biografen Grand. Gärningsmannen är en personlighetsstörd man som drivs av sitt Palmehat. Han har sannolikt haft relationssvårigheter hela livet, särskilt med auktoriteter av olika slag. Han är inåtvänd, ensam och personlighetsstörd men inte psykotisk. Hans tillstånd är nära kopplat till att han har "misslyckats" i livet. Motgångarna gör honom deprimerad och depressionen fördjupas till paranoia. När/om personer av detta slag börjar begå våldsbrott är de i regel 35-45 år gamla.
Det har ifrågasatts om denna gärningsmannabeskrivning alls är relevant, eftersom en sådan vanligtvis görs för gärningsmän som upprepar sina brott, till exempel seriemördare, där det går att se mönster mellan de olika gärningarna.
[redigera] Fantombilderna
Med hjälp av en signalementmaskin lånad från Bundeskriminalamt i Wiesbaden i Västtyskland framställde polisen med hjälp av ett vittne en så kallad fantombild av gärningsmannen. Bilden publicerades den 6 mars 1986 och resulterade i en mycket stor mängd tips, cirka 6 000-7 000, till polisen om personer som liknar bilden.
Vittnet ifråga har mellan 23.30 och 23.40 "nästan stött ihop med" en man i Smala gränd utanför restaurang Alexandra. När mannen fick syn på vittnet hade han sett förskräckt ut, vänt sig om och skyndat vidare. Vid Snickarbacken har han tagit av åt höger mot Birger Jarlsgatan.
Fram till 1987 får polisen in sex tips om en viss man som är bosatt i närheten av mordplatsen. Mannen var psykiskt sjuk och har på olika sätt varit fixerad av Olof Palme. Han har beskrivit sig själv som "Palmes kronprins" eller "Palmes högra hand". Vittnet från Smala gränd har vid förhör pekat ut den psykiskt sjuke mannen som den som var mest lik den man hon mötte på mordkvällen.
Den psykiskt sjuke mannen har för polisen uppgett att han på mordkvällen befann sig på ett visst nöjesställe från cirka 21.00 till 02.00. Något alibi har han inte kunnat presentera. Det har aldrig funnits några särskilt starka skäl att tro att denne man är gärningsmannen.
En andra fantombild publicerades den 24 mars 1986. Bilden bygger på uppgifter från ett vittne som sett en man följa efter Olof Palme på Sergels torg den 27 februari 1986. Polisutredningens nuvarande ståndpunkt är att vittnet medvetet lämnat falska uppgifter - att den förföljande mannen aldrig har funnits.
[redigera] Utredningen
Personer som sysslat med utredningen eller domstolsförhandlingarna:
- Ragnar Edenman, landshövding, ordförande i Palmekommissionen
- Solvig Riberdahl, åklagare, förundersökningsledare
- Jan Danielsson, åklagare, förundersökningsledare
- Axel Murat, åklagare, förundersökningsledare
- Jörgen Almblad, åklagare, förundersökningsledare
- Hans Holmér, länspolismästare, spaningschef 1986–1987
- Gösta Welander, biträdande länspolismästare
- Hans Wranghult, biträdande länspolismästare
- Ulf Karlsson, spaningschef år 1987
- Hans Ölvebro, spaningsledare 1988–1997
- Stig Edqvist, spaningsledare 1997–
- Tommy Lindström, chef för Rikskriminalen
- Per-Göran Näss, byråchef vid SÄPO
- K-G Svensson, överåklagare, förundersökningsledare
- Claes Zeime, överåklagare, förundersökningsledare
- Anders Helin, chefsåklagare
- Agneta Blidberg, förundersökningsledare år 2000
- Arne Liljeros, Christer Petterssons försvarsadvokat
Fram till 2006 hade utredningen kostat 350 miljoner kronor.
[redigera] Domstolsbehandlingen
Christer Pettersson förhördes upplysningsvis första gången den 28 maj 1986 om sina förehavanden på mordkvällen. Från oktober 1988 har polisen börjat intressera sig särskilt för Pettersson och från den 16 november 1988 började hans telefon att avlyssnas. Den 14 december 1988 hämtades han till förhör igen och Lisbet Palme pekade ut Pettersson vid en videokonfrontation som gärningsman. Pettersson greps och häktades. Åtal väcktes vid Stockholms tingsrätt den 29 maj 1989.
Åklagarna formulerade gärningsbeskrivningen sålunda:
- Pettersson har den 28 februari 1986 i korsningen Sveavägen/dåvarande Tunnelgatan i Stockholm uppsåtligen berövat statsminister Olof Palme livet genom att med en revolver skjuta Olof Palme i ryggen. Olof Palme har omedelbart avlidit till följd av yttre och inre blödningar efter sönderslitning av kroppspulsådern och luftstrupen.
- Vidare har Pettersson vid samma tillfälle försökt beröva Lisbet Palme livet genom att avlossa ett revolverskott mot henne. Skottet, som utsatt Lisbet Palme för livsfara, har träffat Lisbet Palme så att hon fick en ytlig sårskada på ryggen. I andra hand görs gällande att Pettersson genom att avlossa skottet mot Lisbet Palme av grov oaktsamhet utsatt Lisbet Palme för livsfara.
Kärnan i brottsmisstankarna mot Pettersson kan sammanfattas så här:
- Pettersson har utpekats som gärningsman av Lisbet Palme, ett utpekande som dock inte anses så tillförlitligt att det ensamt kan utgöra bevis för hans skuld.
- Gärningsmannen har enligt vittnen rört sig på ett sätt som överensstämmer med Petterssons sätt att röra sig. Andra vittnen menade dock att mördaren rörde sig smidigt.
- Pettersson har av ett vittne utpekats ha befunnit sig utanför biografen Grand omkring. klockan 23.00 på mordkvällen.
- Pettersson har själv erkänt och polisutredningen har på annat sätt visat att han har befunnit sig i området under mordkvällen.
- Pettersson har inte alibi för mordet men han har försökt få andra att ge honom ett.
Pettersson har redan från början hävdat att han efter ett besök på en spelklubb på Oxtorgsgränd nära Sveavägen lämnat denna vid cirka 22.30 och tagit pendeltåget till bostaden i Rotebro med avgångstid antingen 22.45 eller 23.15, att han somnade på tåget och vaknade först i Märsta och att han tog vändande tåg tillbaka till Rotebro. Han kom till sin bostad strax före midnatt, något som enligt Pettersson skulle kunna intygas av en kamrat som befann sig i hans lägenhet. Detta vittne har i förhör uppgett att Pettersson sannolikt kom hem mellan 00.15 och 01.00, men att han å andra sidan tidigare under kvällen lämnat lägenheten vid en så pass sen tidpunkt att han inte kan ha haft möjlighet att se makarna Palme bege sig in på Grand. Diskrepanserna härvidlag beror möjligtvis på att förhören gjordes flera år senare.
Bland de vittnesuppgifter åtalet stödde sig på fanns:
- Ett vittne satt i sin bil utanför biografen Grand och väntade. Han kunde strax före 23.00 iaktta en man som stod utanför biografen. Under minst tio minuter har han iakttagit mannen som gick fram och tillbaka. Vittnet fann mannen obehaglig och låste bildörren. För tingsrätten uppgav vittnet att han var mycket säker, "otroligt likt", på att Pettersson var identisk med mannen utanför Grand.
- Ett andra vittne har suttit i en parkerad bil på Sveavägen på motsatt sida av Dekorima-butiken och iakttagit gärningsmannen när denne stått och väntat. När paret Palme gick förbi har gärningsmannen kommit upp bakom dem, rört armen mot paret och därefter har två smällar hörts.
- Lisbet Palme har redan från början kunnat ge ett signalement på gärningsmannen. I månadsskiftet april/maj 1986 har hon lämnat ett detaljerat signalement som mycket väl stämmer in på Pettersson. Efter häktningen av Pettersson medverkade hon i en videokonfrontation där hon pekade ut Pettersson som gärningsmannen.
- Åklagaren hade svårt att visa att Pettersson hade motiv att döda Palme. Några vittnen hade hört Pettersson i vaga termer uttala missnöje mot myndigheterna. I tingsrätten uttalade Pettersson sin beundran för Palme som "Sveriges ende statsman".
Några punkter som kan tala emot teorin om Petterssons skuld:
- Bristen på motiv
- Att Pettersson aldrig i övrigt använt handeldvapen i sin brottsliga verksamhet
- Att ett av mordplatsvittnena, som kände Pettersson till utseendet, inte associerade den flyende mördaren till honom
- Att Pettersson en del år senare genomgick ett lögndetektortest och då uppvisade karaktäristiska drag för en oskyldig (dock har lögndetektortester inget juridiskt bevisvärde i Sverige)
Rättegången pågick 5 juni 1989 - 10 juli 1989. I dom den 27 juli 1989 dömde tingsrätten Pettersson till livstids fängelse för mord på Olof Palme och framkallande av fara för annan avseende skottet mot Lisbet Palme. Tingsrättens ledamöter var oeniga, de två juristdomarna ansåg att åtalet skulle ogillas och Pettersson frikännas.
Domen överklagades till Svea hovrätt som höll rättegång 12 september 1989 - 9 oktober 1989. Några dagar efter rättegångens slut försattes Pettersson på fri fot. I dom av den 2 november 1989 friar hovrätten enhälligt Pettersson från ansvar. Hovrätten pekade på att inga andra vittnen än Lisbet Palme kunnat peka ut Pettersson vid brottsplatsen, avsaknaden av teknisk bevisning (krutstänk, mordvapen) och att utredningen inte kunnat visa att Pettersson haft motiv att döda Olof Palme. Lisbet Palmes minnesbild av den flyende gärningsmannen ifrågasattes eftersom hon säkerligen måste ha varit upprörd och koncentrerat uppmärksamheten på sin make. Ett skott avlossades mot Lisbet Palme som gav sårbildning kring skulderbladen. Detta är inte rättsmedecinsk redovisat men borde rimligen bidragit till förvirringen.
Riksåklagaren valde då att inte föra målet vidare till Högsta domstolen. Pettersson tillerkändes 300 000 kronor i skadestånd för den tid han varit frihetsberövad.
Den 5 december 1997 ingav riksåklagaren en resningsansökan till Högsta domstolen.
Några exempel på de nya vittnesmålen som lämnades in vid resningsansökan visar hur svaga dessa är:
- Ett vittne uppgav att hon hade mött en man med otäckt utseende utanför Konsum på Sveavägen vid 23-tiden. Denne man hade frågat efter en gemensam bekant, Sigge Cedergren. Hon trodde att Cedergren hade gått på bio. Mannen hade då sprungit över Sveavägen och ställt sig utanför biografen Grand där det då var mycket folk. Kvinnan kopplade flera år senare ihop den otäcke mannen med Pettersson. Hon delgav utredningen sitt vittnesmål först år 1997.
- Ett annat vittne som sade sig väl känna Pettersson till utseendet hade sett Pettersson utanför Grand vid 23-tiden och en stund senare utanför Dekorima precis innan han hörde två smällar. Vittnet har precis efter skotten sett någon ligga på trottoaren och Pettersson stående strax bakom. Vittnet har periodvis varit intagen för psykiatrisk vård och var känd för att brodera ut sina berättelser. Enligt egna uppgifter var han drogpåverkad denna kväll. Vid förhör i februari 1989 uppger han sig inte veta vem Pettersson är, vid förhör i november 1989 ger han den ovanstående versionen.
- Ett tredje vittne hade kommit körande på Malmskillnadsgatan mellan 23.00 och midnatt när han hade tvingats bromsa in hastigt för en man som sprang ut i gatan framför honom. Vittnet hade ögonkontakt med mannen under några sekunder och uppfattade också att mannen höll i ett pistolliknande föremål. Vittnet kontaktade polisen först år 1997, 11 år efter mordet.
Den 28 maj 1998 avslog Högsta domstolen resningsansökan. Det ansågs inte sannolikt att den nya uppgifterna skulle ha lett till en fällande dom i hovrätten (sannolikhetsrekvisitet).
Den 29 september 2004 avled Christer Pettersson. Överåklagare Agneta Blidberg anser att hans död inte påverkar utgången av utredningen om Olof Palmes död.
[redigera] Övriga spaningsuppslag
[redigera] 33-åringen
Redan dagen efter mordet kom det in ett tips från en kvinna som berättade att hon föregående kväll varit på kafé Mon Chéri på Kungsgatan och där kommit i samspråk med en man som uttalat sitt hat mot Olof Palme. Mannen hade lämnat över ett visitkort med namnet Vic G och telefonnummer. Andra tipsare hörde av sig med upplysningar om palmehatiska uttalanden och att mannen ägde ett sådant vapen som polisen trodde hade använts vid mordet.
Den 8 mars 1986 hämtades Victor Gunnarsson till förhör men släpptes samma kväll. Den 12 mars hämtades han till förhör igen och delgavs misstanke om delaktighet i mord på Olof Palme. Han anhölls samma kväll. Vid husrannsakningar i hans bostad hittades palmefientliga skrifter samt en parkas som Gunnarsson bar på mordkvällen. En kriminalteknisk undersökning av parkasen hittade spår som eventuellt kunde komma från ett skjutvapen men inte av den typ polisutredningen sökte efter.
I förhör uppgav Gunnarsson att han besökt Mon Chéri och där pratat med tre kvinnor. Efter att de gått har han pratat med två ynglingar. Därefter gick han till biografen Rigoletto för att se en film och gick därefter till McDonald's på Kungsgatan. Ynglingarna har förhörts av polisen och de säger att Gunnarsson lämnade kaféet mellan 23.00 och 23.30. Andra vittnen har sett honom på McDonald's.
Inget av vittnena vid brottsplatsen kunde med säkerhet peka ut Gunnarsson och Lisbet Palmes uppgifter om gärningsmannens klädsel stämmer inte med den klädsel Gunnarsson bar.
Gunnarsson häktades den 17 mars 1986 och försattes på fri fot den 11 april 1986. Han var dock föremål för telefonavlyssning maj 1987 - juni 1987, augusti 1987 - november 1987 och januari 1988. Efter tingsrättens dom mot Pettersson lades förundersökningen mot Gunnarsson ned.
Den bild som polisutredningen ger är av en person som är uppvuxen i Jämjö Blekinge, utåtriktad, som har rest mycket och försörjt sig på tillfälliga arbeten, hatar Palme, gillar vapen, intresserad av politik och samhällsfrågor och är anhängare av extrema rörelser, däribland EAP. För vittnen har han uppgivit att han stridit för USA i Vietnamkriget (ett orimligt påstående med tanke på hans ålder), att han är utbildad av FBI och CIA och att han var CIA-agent men en kontroll kunde endast visa att han gjorde vapenfri tjänst under värnpliktstiden. Personer i hans omgivning beskrev honom som "ofarlig", "lättledd", "fantiserande", "lögnaktig" och "lever i sin egen värld". Det har framkommit från polisen att Gunnarson, efter en lång utredning, hade tillräckligt med alibi-vittnen som gör att han inte betraktas som intressant i samband med Palmemordet längre. Efter frisläppandet blev Gunnarsson utslagen från svensk arbetsmarknad och gav sig till USA.
I januari 1994 påträffades Gunnarsson mördad i North Carolina i USA. En före detta polisman har dömts för mordet med svartsjuka som motiv, men han vidhåller att han är oskyldig. Det har därför spekulerats i att Gunnarsson skulle ha röjts ur vägen.
[redigera] Polisspåret
I vardagligt språkbruk menas med "polisspåret" att det skulle ha funnits en sammansvärjning med ett flertal poliser i Stockholm. I polisutredningen finns inte ett enskilt spaningsuppslag som kan kallas "polisspår", men däremot ett stort antal tips som gäller vissa poliser som har betett sig misstänkt vid tiden före, under eller efter mordet.
Under mordkvällen gäller det främst vittnesobservationer av män med walkie-talkies på platser som i tid och rum tangerat makarna Palmes promenad till och från biografen Grand, medveten förhalning på Stockholmspolisens sambandscentral, fördröjning av larm mm, vilket i kombination med vissa utpekade polispatrullers aktiviteter - eller brist därpå - skall ha lett till att gärningsmannen kom undan.
Det enda polisutredningen har kunnat komma fram till är att det fanns poliser i Stockholm som hade högerextrema åsikter och vapenintresse, men inget som tyder på inblandning i Palmemordet. SOU 1999:88 menar dock att polisspåret borde ha utretts djupare för att bl.a. förebygga den misstro mot polisen som privata kritiker av utredningen har kunnat utnyttja.
Kända förespråkare för polisspåret är journalisten Sven Anér och tidigare även TV-producenten Lars Krantz. Krantz säger sig sedan en tid ha ändrat uppfattning i frågan.
Andra så kallade privatspanare har inte påstått att en sammansvärjning av poliser ligger bakom mordet, men däremot ansett sig kunna visa att polisen misskött mordutredningen under mordnatten och därefter på ett uppseendeväckande sätt. Detta i kombination med de återkommande politiska skandalerna i utredningen behöver inte betyda att polisen eller statsledningen skyddar mördaren, men att det finns saker med anknytning till mordet som inte får komma fram. Mordutredningen och de politiska turerna runt den har beskrivit av bröderna Kari och Pertti Poutiainen och av Gunnar Wall.
[redigera] PKK-spåret
Redan den första veckan efter mordet blev polisutredningen intresserad av den kurdiska organisationen PKK som eventuellt inblandad i mordet. Under 1984 och 1985 hade avhoppade PKK:are mördats i Uppsala och Stockholm. Runtom Europa hade PKK varit inblandat i grova våldsbrott. Regeringen hade förklarat PKK som terrororganisation och medlemmar av PKK hade dömts till kommunarrest. PKK kunde därför tänkas ha både motiv och förmåga att slå tillbaka mot svenska intressen.
Den 14 mars 1986 genomfördes en razzia mot den svensk-kurdiska föreningen.
Under hösten och vintern 1986 förberedde polisen en större razzia där 22 personer skulle hämtas till förhör. Tanken bakom en stor razzia var att ett tillslag skulle röra om så mycket att personer började berätta vad de visste om PKK:s inblandning i mordet på Palme. Slutresultatet blev att tre personer satt häktade i en vecka. Polisutredningen fördes inte framåt.
Svagheten med PKK-spåret har alltid varit att även om PKK har haft motiv och förmåga att mörda Olof Palme har det aldrig gått att fram någon "PKK:are på Sveavägen".
I förlängningen ledde PKK-spåret till den s.k. Ebbe Carlsson-affären där justitieminister Anna-Greta Leijon avgick efter att det avslöjades att hon skrivit ett rekommendationsbrev till förläggaren Ebbe Carlsson för att bedriva privatspaning, där höga polischefer (till exempel Hans Holmér och P-G Näss) dömdes för att ha bedrivit avlyssning olagligt och där Ebbe Carlsson och några polismän dömdes för att ha smugglat in avlyssningsutrustning i landet.
[redigera] Sydafrika-spåret
Sydafrika-spåret går ut på att det var den sydafrikanska underrättelsetjänsten BOSS som mördade Palme. Palme var internationellt känd för sin kamp mot apartheid. Själva spåret låter sig knappast sammanfattas kort, SOU 1999:88 ägnar 35 sidor åt att sammanfatta spaningsläget. I korthet handlar det om anklagelser och motanklagelser från personer som har haft samröre med Sydafrikas underrättelsetjänst. Uppgifterna är motstridiga, har karaktären av andrahandsinformation och uppgiftslämnarnas trovärdighet kan ifrågasättas. Spaningsledningen (Helin) har emellertid bekräftat att den sydafrikanska agenten Craig Williamson befann sig i Stockholm när mordet inträffade.
[redigera] Övriga teorier
[redigera] Mer kända teorier
- I Leif GW Perssons roman Mellan sommarens längtan och vinterns köld (2002) presenteras en lösning på frågan om vem som mördade Palme: en chef på Säpo.
- Journalisten Sven Anér menar att länspolismästare Hans Holmér är inblandad på något sätt i mordet. Anér menar att Holmér alls inte var i Borlänge mordnatten utan blev körd till olika adresser i Stockholm av sin chaufför, bland annat passerade de mordplatsen några få minuter efter mordet utan att Holmér gav sig till känna. Sven Anér tror inte att ambassadör Carl Lidbom och Ebbe Carlsson befann sig på residenset i Paris mordkvällen för att fira Lidboms 60-års dag såsom Lidbom påstår.
- Boken Kontraktet av John W. Grow (filmad som Sista kontraktet med bl.a. Mikael Persbrandt) menar att mördaren var en sydafrikansk lönnmördare som lejts av personer inom svenska staten.
- Gunnar Wall lanserar i sin bok Mörkläggning teorin att Palme blev lurad till brottsplatsen av mördaren. Wall menar att alla de vittnen som finns till skeendet före skotten - utom Lisbet Palme - har gjort iakttagelser som talar för att Palme och mördaren inledde ett möte cirka en halvminut före mordet.
[redigera] Hylins intervjuer och teori
I februari 2006 presenterade filmaren Mikael Hylin i SVT-dokumentären Jag såg mordet på Palme [1] teorin om att Christer Pettersson verkligen begick mordet men i tron att Palme var Sigge Cedergren, en knark-distributör. Teorin bygger på intervjuer med personer i den undre världen, och kommer i själva verket från tidigt i spaningsarbetet, men i och med att vissa poliser ville dölja sina kontakter med bl.a. Cedergren lyckades de få avgörande bevismaterial förstört och teorin diskrediterad.
Dokumentären beskriver hur några av Christer Pettersons gamla bekanta har talat om mer och mer om vad de vet, allteftersom de närmar sig döden själva. En person som stod Pettersson nära berättade att Pettersson (som på den tiden ibland arbetade som torped) hade fått i uppdrag att skrämma Cedergren. Andra säger att Cedergren hade beställt ett mord på Pettersson, som blev väldigt arg när han fick höra det och han började leta efter Cedergren för att döda eller misshandla honom. Hur som helst så var Pettersson ute efter Cedergren och hade en laddad pistol med sig. Cedergren bodde i närheten av biografen Grand, på Tegnérgatan 16, och Pettersson väntade därför på denne utanför Grand. Pettersson var emellertid drogpåverkad, och när biobesökarna kom ut och passerade Decorima, fick han syn på Palme och hans fru, som såg ut som Cedergren och dennes flickvän bakifrån, följde efter dem och dödade Palme bakifrån - en metod som han använt flera gånger tidigare.
Den här versionen stöddes av flera personer som kände eller intervjuade Petterson och hans närmaste bekanta under många år efter mordet. Petterson ska ha erkänt för de närmaste vännerna att han sköt Palme av misstag. Hans bekanta har dessutom givit tillräckligt med fakta för att det ska stå klart att Petterson var inblandad i en konflikt i Stockholms undre värld. Cedergren hotade Pettersons liv, Petterson var ute efter Cedergren just den kvällen, och hade ett laddat vapen med sig. Enligt programmet ledde denna konflikt till att Pettersson dödade Palme av misstag.
Filmen vill också visa att polisens agerande på mordkvällen var direkt kopplat till ett planerat mord på Cedergren. Ett mord beordrat av en Mr X som sägs vara den som leverade knark till Cedergren och något av Sveriges knarkkung. Enligt de intervjuade fanns bland annat poliser på plats som bryskt avvisade Östlund när han skulle besöka Cedergrens lägenhet. En kort stund innan mordet försvann poliserna från området. Filmen indikerar att polisen var medveten om att mordet på Cedergren skulle äga rum och att den medvetet lämnade området fritt för Cedergrens mördare. Då det finns motsägelsefulla utskrifter av Cedergrens avlyssnade telefon indikerar Hylin att det kan vara så att polisen medvetet lämnade platsen, men att den i efterhand försökte sopa igen spåren. Det skulle absolut inte få komma till allmän kännedom att polisen skapade en möjlighet för mordet genom att lämna fältet fritt för Pettersson att söka mörda Cedergren. Filmen indikerar också att detta är anledningen till polisens relativt långsamma reaktion efter skottlossningen. Polisen reagerade långsamt eftersom den visste att den undre världen skulle mörda Cedergren.
Den 28 februari samma år publicerades i Dagens Nyheter en debattartikel av Lars Borgnäs och Tomas Bresky som ifrågasätter riktigheten i uppgifterna i filmen. Det påstås att Mikael Hylén har ignorerat de källor som talar emot hans teori och att filmen inte kan tas på allvar. [2]. Det vittne som påstår sig ha varit vittne till hur Pettersson sköt Palme befann sig 23.15 - 23.21 i Grands foajé och ringde Cedergren och kan därmed inte bevittnat mordet. Vittnet var känt av polisen före rättegångarna och det framkom inte heller varför denne hållit tyst trots belöningen på 50 miljoner kronor. Borgnäs och Bresky har tidigare gjort flera undersökningar av materialet.
[redigera] Framtiden
Det förefaller orimligt att tänka sig att en ny person skulle åtalas för mordet på Olof Palme med tanke på att Lisbet Palme har utpekat Christer Pettersson som gärningsmannen. En lärdom från hovrättens friande dom är att det inte räcker med vittnesbevisning i just detta fall utan det krävs även teknisk bevisning. Det skulle exempelvis kunna vara ett mordvapen som kan knytas till en viss person och att denne person kan knytas till brottsplatsen. Att göra detta två decennier efter brottet är naturligtvis förenat med stora svårigheter.
För tips som kan leda till att en gärningsman fälls för mordet på Olof Palme är utlyst en belöning på upp till 50 miljoner kronor. Brottet preskriberas enligt nuvarande lagstiftning år 2011. Den stora belöningssumman för den som kommer med avgörande bevis kan i viss mån verka hämmande på vittnes trovärdighet.
[redigera] Referenser
- SOU 1999:88 Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme
- SOU 1987:14 Juristkommissionens rapport om händelserna efter mordet på statsminister Olof Palme
- Borgström, Claes. (red.). (1991). Rättegången om mordet på Olof Palme : en advokats analys. . Översättning: . Stockholm: Rabén & Sjögren. sid. . ISBN 9129615518.
[redigera] Litteratur
- Åsheden, Ann-Marie. (red.). (1987). Jakten på Olof Palmes mördare : de tre första månaderna. . Översättning: . Stockholm: Bonnier. sid. . ISBN 9134509615.
- Hermansson, Håkan & Wenander, Lars. (red.). (1987). Uppdrag: Olof Palme : hatet, jakten, kampanjerna. . Översättning: . Stockholm: Tiden. sid. . ISBN 9155033407.
- Kanger, Thomas. (red.). (1987). Mordet på Olof Palme : utredning på villospår. . Översättning: . Stockholm: Ordfront. sid. . ISBN 9173242985.
- Krantz, Lars. (red.). (1987). Mordet på Olof Palme : ett verkligt drama. . Översättning: . Hagfors: Krelib. sid. . ISBN 9186876031.
- Holmér, Hans. (red.). (1988). Olof Palme är skjuten!. . Översättning: . Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. . ISBN 9146156828.
- . Magnusson, Erik (red.). (1989). Palmerapporten : förhören och dokumenten kring mordet på statsministern. . Översättning: . Höganäs: Wiken. sid. . ISBN 9170245371.
- Mosey, Chris. (red.). (1989). Sverige och mordet på Olof Palme. . Översättning: Sven Erik Täckmark. Stockholm: B. Wahlström. sid. . ISBN 9132314973.
- Linde, Per. (red.). (1994). Det kurdiska spåret : dokument om kommunarrest och terroriststämpel. . Översättning: . Västerhaninge: Kurdernas vänner. sid. . ISBN 9163026171.
- Poutiainen, Kari & Poutiainen, Pertti. (red.). (1995). Inuti labyrinten : om mordet på Olof Palme. . Översättning: . Stockholm: Grimur. sid. . ISBN 9163031604.
- Wall, Gunnar. (red.). (1997). Mörkläggning : statsmakten och Palmemordet. . Översättning: . Göteborg: Kärret. sid. . ISBN 9197280518.
- Svensson, Pelle. (red.). (1998). Sanningen om mordet på Olof Palme. . Översättning: . Njurunda: United Books. sid. . ISBN 916306670X.
- Krusell, Ingemar. (red.). (1998). Palmemordets nakna fakta : mordutredningen och brottsmisstankarna mot Christer Pettersson i 10-årigt perspektiv. . Översättning: . Stockholm: Fischer. sid. . ISBN 9170548587.
- Nilsson, Karl N. Alvar. (red.). (2002). Ondskan, hatet, mordet : utrett och outrett - mordet i ett politiskt sammanhang. . Översättning: . Stockholm: Hjalmarson & Högberg. sid. . ISBN 9189080750.
- Bondeson, Jan. (red.). (2005). Blood on the snow : the killing of Olof Palme. . Översättning: . Ithaca: Cornell University Press. sid. . ISBN 0801442117.
- Borgnäs, Lars. (red.). (2006). En iskall vind drog genom Sverige : mordet på Olof Palme. . Översättning: . Stockholm: Norstedt. sid. . ISBN 9113014633.
- Åsard, Erik. (red.). (2006). Det dunkelt tänkta : konspirationsteorier om morden på John F. Kennedy och Olof Palme. . Översättning: . Stockholm: Ordfront. sid. . ISBN 9170370737.
