Christer Pettersson

Wikipedia

För andra betydelser, se Christer Pettersson (olika betydelser).

Christer Pettersson på polisens video efter Palmemordet.

Carl Gustaf Christer Pettersson (född 23 april 1947 i Solna, Stockholms län, död 29 september 2004 i Solna, Stockholms län) var länge huvudmisstänkt i utredningen som följde på mordet på Olof Palme och var därefter fram till sin död Sveriges kanske mest kända brottsling. Han var dessförinnan dömd för dråp och en lång rad andra brott.

[redigera] Biografi

Pettersson föddes 1947 i Solna församling, son till tjänstemannen Karl Gustaf Roland Pettersson och dennes hustru Inga Maria Hansson. Pettersson arbetade som kameraassistent, och var under lång tid bosatt i Sollentuna och Rotebro. Vän med Gert Fylking.

Den 22 december 1970 knivhögg Pettersson en för honom okänd person med en bajonett. Offret avled och Pettersson dömdes 1974 till fängelse för dråp.

Pettersson anhölls och häktades 14 december 1988 för mordet på Olof Palme och blev för allmänheten känd som "41-åringen" och "42-åringen". Han fälldes året därpå av en oenig (juristerna friade honom) tingsrätt. Senare friades han av en enig hovrätt på grund av för svag bevisning samt misstag som begicks vid Lisbet Palmes vittneskonfrontation. Petterson identifierades av bland andra Olof Palmes hustru Lisbet Palme, och hans utseende stämmer överens med vissa signalement på gärningsmannen. De båda rättsinstanserna fann det vara obestridligt att Pettersson befunnit sig utanför biografen Grand under mordkvällen, något han själv bestämt förnekade.

I sin bok Hinsehäxan skriver Lillemor Östlin att en grupp bestående av en polis, knarklangaren Sigge Cedergren och andra missbrukare och kriminella kom överens om att sätta dit Christer Pettersson för Palmemordet. Syftet skulle vara belöningen, äran och att Sigge Cedergren ville bli av med Pettersson, som tvingade till sig knark utan att betala. Enligt Östlin, som utgår från andrahandsuppgifter, befann sig Pettersson på mordplatsen utan att vara inblandad.

Den 2 maj 1990 beslutade justitiekansler Hans Stark att Pettersson skulle ersättas med 300 000 kronor för sin tid i fängelse. Pettersson hade krävt 2 miljoner kronor i skadestånd.

År 1997 lämnade riksåklagaren in en resningsansökan till Högsta domstolen, men domstolen valde, p.g.a. bristande bevisning, att inte ta upp målet på nytt. Resningsansökan byggde bland annat på advokaten Pelle Svenssons påståenden om att Christer Pettersson skulle ha mördat Palme på uppdrag av den så kallade bombmannen, Lars Tingström.

Palmeutredningens utredare håller ännu Christer Pettersson för den troligaste gärningsmannen, främst på grund av Lisbet Palmes utpekande, men polisens utredningsgrupp arbetar idag officiellt med andra spår. Palmemordet preskriberas 2011.

[redigera] Petterssons död

Gatukonst i Stockholm föreställande Christer Petterson

Den 15 september 2004 grips Christer Pettersson i Sollentuna centrum. Polisen går hårt fram och han skadas i ena armen. På Karolinska sjukhuset konstateras en fraktur, en spricka i vänster överarm. Läkarna bedömer att det räcker med bandagering - inte gips.

Efter detta skickas Pettersson till beroendeakuten, tidigare tillnyktringsenheten, på S:t Görans sjukhusområde. Journalister från TV4 beger sig till platsen, men personalen kallar på väktare och kör bort dessa.[1]

Pettersson stannar på beroendeakuten över natten. Dagen efter, den 16 september, skrivs han ut. Strax utanför entrén till beroendeakuten faller han och slår bakhuvudet i asfalten, troligen p.g.a. ett epileptiskt anfall. [2] Han tas in till St. Görans kirurgakut. Läkarna konstaterar att Pettersson befinner sig i ett krampaktigt tillstånd med sänkt medvetandegrad. Efter röntgen placeras han på en intensivvårdsavdelning, med en fraktur i skallen och allvarliga blödningar i hjärnan. Man bedömer att han måste opereras för att tömma hjärnan på vätska.

Han förs till Karolinska universitetssjukhusets neurokirurgiska klinik där operationen genomförs. Christer Pettersson återfår aldrig medvetandet utan avlider på Karolinska sjukhuset 12.55 den 29 september 2004 till följd av hjärnblödning och organsvikt i samband med skallskadan. Statsminister Göran Persson kommenterar Christers död med orden "Det är ett tragiskt liv som nu har kommit till sin ände." [3]