Ludwig Wittgenstein

Wikipedia

Ludwig Wittgenstein, född 26 april 1889 i Wien, Österrike, död 29 april 1951 (i cancer), var en österrikisk-brittisk filosof. Professor i Cambridge (han efterträddes av Georg Henrik von Wright) 1939-1947. Han härstammade från en mycket välbärgad familj (fadern var stålindustrimagnaten Karl Wittgenstein). Vad Ludwig Wittgenstein ärvde skänkte han dock bort och levde ett tämligen asketiskt liv.

Han började sin akademiska bana som ingenjör vilket ledde vidare till matematikstudier och studier av matematikens grundvalar varifrån steget inte var långt till logiken vilken han studerade en kort tid under Gottlob Frege och senare Bertrand Russell.

[redigera] Den tidige Wittgenstein

Wittgensteins liv och verk brukar delas i två delar - en tidig och en sen. Den tidiga delen består av Tractatus Logico-philosophicus (1922). Boken består av sju aforismer och kommentarer till dessa och kommentarer till kommentarerna, osv. (tydligt åskådliggjort i numreringen av satserna). I yttersta korthet rör sig aforismerna från världen till världens beståndsdelar till medvetandet till språket till språkets delar till språkets form och slutligen om vad vi inte kan tala om.

Centralt i Tractatus är dess bildteori som Wittgenstein senare kom att ta avstånd från. I korthet handlar teorin om att satser och bilder är analoga; satsen är en bild av verkligheten (4.01, paragrafnummer i Tractatus). Faktas logiska bild är tanken (3), där tanken ska förstås som innehåll eller mening. Bilden är ett faktum (2.141) i sig själv men är också en modell av verkligheten (2.12). I bilden finns element svarande mot föremål (2.13) analogt med hur det i satsen finns namn svarande mot ting (4.0311). Och analogt med hur en bild (tänk tavla) inte bara består av färgklickar utan inbördes struktur består inte heller satsen av namn utan inbördes struktur; satsen är alltså artikulerad (3.141). Detta innebär bland annat att satsen visar sin mening (4.022); man måste förstå en sats innan man kan avgöra dess sanningsvärde.

Vad Wittgenstein söker uppnå är att dra en gräns för tankarnas uttryck, en språklig demarkationslinje mellan det meningsfulla och det icke meningsfulla; att visa att de filosofiska problemen är skenproblem vilka inte kan lösas, men väl upplösas ("Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.", som han avslutar Tractatus). Han finner läsare och medhåll hos Wienkretsen. Efter ett flerårigt uppehåll från filosofin är det också en medlem av Wienkretsen som återuppväcker filosofilusten hos Wittgenstein.

[redigera] Den sene Wittgenstein

I Tractatus kunde man finna influenser från Russell och Frege, i den sene Wittgensteins verk (främst Philosophische Untersuchungen, Filosofiska undersökningar) distanserar han sig från dessa (och Tractatus). Vad som skrevs under denna tid publicerades inte under hans levnadstid (vilket dock inte innebar att verken inte lästes; vad som idag är känt som "Blå boken" och "Bruna boken" cirkulerade bland studenter).

Om den tidige Wittgenstein avhandlade vetenskapliga och logiska frågor ligger vardagsspråkliga frågor den sene Wittgenstein närmare hjärtat; den tidige Wittgenstein hade varit russellsk, den sene var mooresk. Utgångspunkten är nu inte en ideal logik utan en fallerande människa. Centrala begrepp är nu språkspel och familjelikhet och dessa används för att förklara hur missförstånd kring dessas logik leder och har lett till filosofiska problem.

[redigera] Se även

• Elementarsats