Bertrand Russell

Wikipedia

Bertrand Russell, från 1931 Earl Russell of Kingston Russell, född 18 maj 1872 i Trelleck, Wales, död 2 februari 1970 i Penrhyndeudraeth, var en walesisk filosof och matematiker. Russell tillhörde en av Storbritanniens äldsta adelsätter, och var sonson till statsmannen lord John Russell. Han anses vara den moderna logikens fader, vilket är tveksamt; snarare var det så att han återupptäckte Gottlob Frege.

Hans mest centrala verk är Principa Mathematica (tre volymer, 1910-1913), författad tillsammans med Alfred North Whitehead.

Russell studerade i Cambridge på 1890-talet (där han för övrigt kom i kontakt med den ett år yngre G.E. Moore som omvände honom från idealismen till realismen). Russell anses vara en av både den symboliska logikens och den analytiska filosofins fäder och betydde mycket för den matematiska filosofin genom sitt arbete med logicism. Han blev också en mycket läst och uppskattad författare med åsikter om moral och samhälle samt förmågan att på ett enkelt sätt beskriva vetenskap och filosofi. Han är också känd för sitt motstånd mot kärnvapen.

[redigera] Logik, matematik och filosofisk analys

Russell själv menar att hans största bidrag till filosofin (i synnerhet den analytiska filosofin vilken han var med och grundade) är hans teori om bestämda beskrivningar ("definite descriptions") lanserad 1905 i en uppsats med titeln "On Denoting" (ingick i tidskriften Mind). bestämd beskrivning är en fras av modellen "Englands nuvarande president" (att England inte har en president är något vi kommer till). Russell menar att alla satser som innehåller bestämda beskrivningar kan skrivas om som satser utan bestämda beskrivningar. Vi tar satsen (i) "Englands nuvarande president är skallig". Denna kan skrivas som (ii) "Det finns en varelse sådan att den är Englands enda president och skallig". Om vi tidigare tvivlade på den första satsens meningsfullhet ska dessa tvivel nu ha skingrats; Satsen är meningsfull och falsk (Gottlob Frege skulle dock hävda att satsen är meningsfull men betydelselös). (ii) består av tre påstående: (p) "x finns", (q) "x är Englands enda president" och (r) "x är skallig". Förbinder vi nu p, q och r med konjunktionen & kommer sanningsvärdet vara falskt då q är falskt (se satslogik). Russell har nu också visat en annan viktig sak, en sats grammatiska form sammanfaller inte alltid med dess logiska form.

Exemplet med Englands president löser, ett i sig viktigt, problem inom språkfilosofin, men viktigare är att detta kom att tjäna som en modell för hur logisk analys gick till. Något som är viktigt då Russell (eller någon annan av den logiska analysens grundare) inte tillfredställande förklarar vad den logiska analysen är (se även analytisk filosofi). Mycket av filosofins utveckling mellan 1905 och 1950 kan ses som försök att tillämpa detta sätt att lösa filosofiska problem på språk och vetenskap ( analytisk filosofi , logisk positivism ).

Logicismen är ett program i matematisk grundvalsforskning som lär att matematik är detsamma som logik och kan härledas från denna och har sitt ursprung hos Gottlob Frege och Bertrand Russell. Logicismens syn, att matematikens sanningar är logiska sanningar, framfördes av Bertrand Russell och Alfred Whitehead i Principia Mathematica vars mål var att slutgiltigt sammanföra den filosofiska logiken och matematiken. Logicismen som filosofiskt program har betytt mycket för forskningen om matematikens grundvalar och för utvecklingen av den symboliska logiken. Det anses dock idag ha mest historiskt intresse och utan det framtidshopp programmet innan Russells paradox och andra problem visade att programmets grundantaganden tycks felaktiga.

Efter andra världskriget gav inte Russell många verkliga bidrag till den professionella filosofin. Dels var det med ålderns rätt, men det var också med besvikelse han såg filosofin utvecklas åt ett annat håll än han önskade. Den senare Ludwig Wittgenstein och vardagsspråksfilosofin var en utveckling han hade svårt att acceptera.

[redigera] Populär skribent och politisk aktivist

Russell är berömd för sin förmåga som skribent om populärvetenskaplig författare. Hans båda böcker, Problems of Philosophy (1912) och History of Western Philosophy (1946), är än idag mycket lästa, omtyckta och respekterade introduktioner till filosofi. Russell kom att skriva om många andra ämnen än filosofi: ateism, icke-kristen moral och nya idéer om äktenskap var ämnen han gärna skrev om.

Aktvism för fred och mot kärnvapen kom att ta upp mycket av Russells sista år och han är värd att vara berömd om inte annat bara för dessa insatser.