Jordbävningen i Indiska oceanen 2004

Wikipedia

Skalvens epicentrum

Den jordbävning som ägde rum under Indiska oceanen den 26 december 2004 var en undervattensjordbävning som uppmättes till 9,0 på richterskalan. Skalvet orsakade en enorm flodvåg, en tsunami, som ödelade stora områden längs den sydostasiatiska kusten. De länder som drabbades värst var Indonesien (speciellt Aceh), Sri Lanka, Thailand och Indien. 250 000-300 000 människor har rapporterats döda, och över 5 miljoner beräknas ha blivit helt hemlösa eller tvingats fly.

Katastrofen var unik såtillvida att den slog oerhört hårt även mot länder utanför det egentliga katastrofområdet. Bland kanske 300 000 dödsoffer fanns även tusentals västerländska turister. Sverige var troligen det hårdast drabbade landet utanför Asien men även bland tyskar, engelsmän, danskar m fl krävde katastrofen hundratals döda. Detta gjorde att katastrofen uppmärksammades mer i västerländsk press än vad katastrofer i tredje världen brukar uppmärksammas.

Innehåll

1 Jordbävning
2 Flodvågen
- 2.1 Rapporter om mänskliga skador
3 Effekten på de värsta drabbade länderna
4 Se även
5 Noter
6 Externa länkar
- 6.1 Geologiska rapporter
- 6.2 Filmklipp och fotografier
7 Litteratur om Flodvågskatastrofen

[redigera] Jordbävning

Jordbävningen var en undervattensjordbävning och ägde rum utanför den indonesiska ön Sumatra klockan 07.58.50 lokal tid (00.58.50 UTC; 01.58.50 svensk tid). Den var den var den näst kraftigaste jordbävningen sedan långfredagen 1964, då en jordbävning som mätte 9,2 på richterskalan inträffade utanför Alaska i USA. Den var även den fjärde starkaste sedan år 1900. Den största någonsin var en jordbävning som drabbade Chile 1960. Den uppmättes till 9,5. Senare undersökningar har visat att skalvet troligen var ännu kraftigare än vad som tidigare angivits. Nu beräknas styrkan till 9,15-9,3 - den övre gränsen skulle (om beräkningarna stämmer) göra skalvet till det näst kraftigaste som någonsin registrerats.

Det extremt kraftiga huvudskalvet följdes av otaliga efterskalv som höll på i åtskilliga månader, många med styrka 5,5–7,0 på Richterskalan. Cirka två månader senare skakades regionen av ett enormt efterskalv (epicentret var beläget nära ön Nias en bit söder om epicentret för huvudskalvet 26 december) som mätte hela 8,7 på Richterskalan (se Jordbävningen utanför Sumatra 2005), det var den nionde kraftigaste jordbävning som någonsin uppmätts. Skalvet som dödade över 1 000 människor följdes dock inte av någon stor tsunami. Epicentret på många efterskalv var även beläget längre norrut nära Andamanerna.

Den frigjorda energin i huvudskalvet beräknas ha uppgått till minst 0,8 gigaton (800 miljoner ton) trotyl. Det motsvarar cirka 53 000 atombomber av samma styrka som ödelade Hiroshima, eller cirka 16 gånger mer än energin i den kraftigaste vätebomben som provsprängts. Vissa beräkningar anger att energin i skalvet motsvarade över en miljon Hiroshimabomber, mer än den samlade kraften i samtliga existerande kärnvapen. Jordbävningen påverkade hela jordklotet och kändes över nästan hela Sydostasien. Några öar utanför Sumatras kust förflyttades upp till 20 meter. Till och med jordklotets rotation och form beräknas ha påverkats en aning.^[1]^[2]

Undersökningar av havsbottnen runt skalvets epicentrum och hela förkastingszonen har visat att havbottnen höjdes upp till 12 meter och därmed även havet ovanför. Det var det som var den primära orsaken till att tsunamin bildades. Hade rörelserna på havsbottnen istället varit horisontella hade tsunamin inte alls blivit så stor, om det ens hade bildats någon. Det var också orsaken till att det inte bildades någon stor tsunami i samband med det väldiga efterskalvet två månader senare. Rörelsen var där nästan enbart horisontell.

När havsbottnen höjde sig förflyttades flera miljarder ton havsvatten uppåt. Det vattnet måste ta vägen någonstans, vilket resulterade i tsunamin. Ett vanligt missförstånd är att vågorna bildades runt skalvets epicentrum. Sanningen är att havbottnen höjdes utmed en 1 200 kilometer lång förkastingszon varvid vågorna utbredde sig över ett enormt område. Förkastningen löpte i stort sett från syd till nord vilket var orsaken till att till exempel Bangladesh, som är beläget rakt norrut från epicentrum, klarade sig lindrigt i förhållande till andra länder. Vattnet rusade ut i öst–västlig riktning och inte nord–sydlig.

[redigera] Flodvågen

Animation av tsunamin i Indiska oceanen

Räddningsaktion i Chennai, Indien den 26 december 2004

Hundratusentals människor i länderna runt Bengaliska viken omkom i jordbävningskatastrofen, nästan samtliga dödades av tsunamivågorna som på vissa ställen nådde över 10 meter – i provinsen Aceh på Sumatra som var det landområde som låg närmast skalvets epicentrum var de troligen över 20 meter höga på vissa ställen. Jättevågorna bildades endast vid grunda kuster. Stränder med djupa vatten direkt utanför påverkas inte. Därför drabbades vissa platser hårt medan andra, som kan ligga mycket närmare epicentrum kan ha klarat sig betydligt bättre.

Flodvågorna drabbade bland annat de thailändska turistorterna Phuket, Koh Phi Phi Don och inte minst Khao Lak där många utländska turister var på semester, däribland flera tusen svenskar. De flesta av de omkomna svenska turisterna befann sig i Khao Lak. Två timmar efter skalvet, klockan 10 lokal tid, drog sig vattnet tillbaka från Khao Laks ständer och cirka 25 minuter senare slog den första vågen in med förödande kraft.

Mycket svårt drabbades norra Sumatra och de indiska ögrupperna Andamanerna och Nikobarerna. Även på delar av Indiens fastland, Sri Lanka, Myanmar, Maldiverna, Seychellerna och ett så avlägset område som Somalia på Afrikas östkust förorsakade flodvågen många dödsoffer och stor förödelse. De sydöstra delarna av Sri Lanka beräknas för närvarande (2004-12-29 03:45) ha förlorat mer än 19 000 människor.

[redigera] Rapporter om mänskliga skador

Sent på eftermiddagen den 29 december rapporterade medier att över 80 000 människor troligen hade omkommit. Efter en justering av uppgifterna från indonesiska myndigheter den 30 december var siffran 120 000, medan omkring 5 miljoner människor troddes ha förlorat sina hem. Rapporter inkom 30 och 31 december att kvarlevorna efter offren var i sådant skick att identifiering kunde bli omöjlig i många fall.

Under de första veckorna i januari fortsatte dödssiffrona från framförallt Acehprovensinen på Sumatra att stiga. I slutet av januari talades det om uppemot 300 000 döda och saknade, varav ca 225 000 i Acehprovinsen. Senare justerades dödssifrona neråt en del, enligt FN kvävde katastrofen minst 223 000 liv, varav minst 167 000 i Acehprovinsen. Någon exakt dödssiffra kommer aldrig att kunna fastsställas. Beroende på olika källor anges antalet dödsoffer ligga i intervallet 220 000-300 000 döda. USA-s geologiskt institut anger dödssiffran till drygt 283 000.

Sverige är det land i Europa som förlorat flest människoliv i katastrofen. Den svenska regeringen uppgav den 31 december att fortfarande omkring 3 500 svenska turister i Thailand var rapporterade som saknade. Rikskriminalpolisens lista över saknade och identifierat avlidna efter katastrofen i Sydostasien omfattar sedan 13 oktober 2005 543 personer. Av dem är 122 barn under 15 år. De flesta har nu identifierats och hemskickats, men 15 saknas fortfarande, av dem 10 barn (enligt uppgift 16 maj 2006). De politiska efterverkningarna har i Sverige varit mer långvariga än i andra länder. Kritik har riktats mot dåvarande statsminister Göran Persson, dåvarande utrikesminister Laila Freivalds och UD:s personal i en statlig utredning, i pressdebatt, bland anhöriga och senast i KU-förhör 16 februari 2006.

Hur man än mäter är naturkatastrofen ändå en av de allra värsta senaste 100 åren och de tsunamivågor som jordbävningen gav upphov till är de värsta man känner till under åtminstone senaste millenniet vad gäller antalet dödsoffer och materiell förödelse.

[redigera] Effekten på de värsta drabbade länderna

Följande stater drabbades hårdast av tsunamin var som nämnts innan

Indonesien var utan konkurrens det värst drabbade landet och då i synnerhet Acehprovinsen. Provinsens läge närmast skalvets epicentrum fick till följd att vågorna var som högst här, enligt vissa beräkningar upp till 25 meter.

Enligt officiella siffror omkom (bekräftad döda) 131 000 människor i Indonesien, nästan samtliga i Aceh. Till det tillkommer minst 36 000 saknade och förmodat döda. Siffrorna är dock osäkra. Nämnda siffror är FN:s beräkningar. Källor inom Indonesiens hälsodepartement anger att så många som 225 000 omkom eller saknas. Utöver alla döda skadades minst 100 000 människor och över en halv miljon blev helt hemlösa. Provinshuvudstaden Banda Aceh drabbades mycket hårt med minst 30 000 döda bara där.

Sri Lanka drabbades också mycket hårt av tsunamin som är den värsta naturkatastrofen i landets historia. Värst drabbades öns södra och östra kuster. Upp till 12 meter höga vågor krossade allt som kom i vägen och de trängde upp till 2 km in i landet. Först talades det om ca 500 döda men den siffran steg dramatiskt veckan som följde efter skalvet. Den officiella dödssiffran anges i dag till nästan 31 000 + 5600 saknade. Vissa beräkningar anger total dödssiffran (bekräftat döda + saknade) på nästan 39 000. 1700 dog när ett tåg på en bro/fördämning sköljdes ner i vattnet, värsta tågolyckan någonsin i världen. Även de materiella skadorna var enorma med ca 1 miljon helt hemlösa eller "displaced", d v s människor som tvingats lämna sina mer eller mindre förstörda hem.

Thailand var det land som fick mest utrymme i svensk media pga av att samtliga 543 döda svenskar befann sig där. Totalt omkom nästan 8500 människor när tsunamivågorna vällde in över den den thaländska kusten, av dessa var över 2400 utländska turister. De hårdast drabbade platserna var Phuket, Phi Phi Island, Krabi och Khao Lak. Av de 543 döda svenskarna befann sig merparten i Khao Lak.

Förödelsen i de thailändska turistorterna blev än värre av att många hotell ligger nära havet. De upp till 10 meter höga vågorna förvandlade därmed många turistanläggningar till pinnved. Antalet förolyckade hade säkerligen varit betydligt färre om inte så många hotell legat precis intill stränderna.

Indien var det fjärde landet där antalet döda uppgick till åtskilliga tusen eller mer. Enligt officiell statistik omkom (bekräftat döda och saknade) cirka 16 000 människor, varav minst 8000 på fastlandet. Minst 380 000 förlorade sina hem. Först befarades att 30 000 omkommit bara på ögrupperna Nikobarerna och Andamanerna men den siffran justerades neråt till cirka 7000 döda. I särklass hårdast drabbat på det Indiska fastlandet var delstaten Tamil Nadu med nästan 7800 bekräftat döda.

Därutöver drabbades ett stort antal stater till. Även på andra sidan Indiska Oceanen krävde tsunamin hundratals döda i bland annat Somalia. Kenya, Tanzania, Maldiverna och Seychellerna var andra drabbade länder.