Hundraårskriget
Wikipedia
| Hundraårskriget | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
 Målning över Jeanne d'Arc under belägringen av Orléans. |
|||||||
|
|||||||
| Stridande | |||||||
 England Burgund Bretagne Portugal Navarra Flandern Hainaut Aquitaine Luxembourg |
 Frankrike Kastilien Skottland Genua Mallorca Böhmen Aragonien |
||||||
Hundraårskriget, samlande benämning på en rad väpnade konflikter mellan England och Frankrike under den sena medeltiden 1337-1453. Striderna bröt ut när den engelske kungen, Edward III ställde anspråk på den franska kronan, vilket det franska kungahuset å sin sida motsatte sig.
Innehåll |
[redigera] Engelska framgångar 1337-1360
Krigets första fas dominerades av engelsmännens framgångar. Den franska flottan förintades vid Sluys 1340 och de engelska långbågsskyttarna lyckades besegra det franska riddaruppbådet vid Crécy 1346. Under Johan II av Frankrike fortsatte katastroferna; han tillfångatogs efter ett nederlag i slaget vid Poitiers 1356 mot den svarte prinsen och därefter skakades Frankrike av inre oroligheter (la Jacquerie). Även parisborgarna gjorde ett uppror mot kronan, vilket kronprins Karl (senare Karl V), löste genom att blockera staden. Upprorets ledare Étienne Marcel mördades därpå.1360 slöts en mellanfred i Brétigny.
[redigera] Fransmännen slår tillbaka 1369-1377
Johan II:s efterträdare, Karl V, 1364-1380, lyckades dock stabilisera situationen och fransmännen återerövrade många områden, genom att undvika regelrätta fältslag och i stället göra bruk av gerillakrigföring under den begåvade fältherren Bertrand du Guesclin. Trots detta, förföll Frankrike återigen under den sinnessvage Karl VI.
[redigera] Engelsmännen på frammarsch igen 1415-1429
1415 var engelsmännen återigen på marsch. Vid Azincourt besegrade den engelske kungen Henrik V en betydande fransk armé. Det direkta resultatet av slaget var att Burgund lierade sig med England.
Under Karl VI:s efterträdare kronprins (dauphin) Karl VII hade alla områden i norra Frankrike gått förlorade till England. I detta läge framträdde jungfrun från Orléans, Jeanne d'Arc. Ledd av sina "röster", lyckades hon 1429 leda en fransk undsättningsexpedition till Orléans och befria staden från den engelska belägringen. Därpå förde hon kronprinsen till Reims där han kröntes som Frankrikes kung. Burgunderna lyckades dock tillfångata Jeanne i Compiègne, varpå hon utlämnades till engelsmännen som brände henne på bål för schism den 30 maj 1431.
[redigera] Fransmännen sparkar ut inkräktarna 1429-1453
Jeanne d'Arcs framträdande var dock att se som en vändpunkt. Redan 1429 så segrade fransmännen vid Patay. År 1435, efter Jeannes död, försonades den franska kronan med Burgund och 1436 återtog man Paris.
Kriget avstannade efter en fransk seger vid Castillon 1453, där krutet spelade en avgörande roll.
I och med hundraårskriget är den beridne riddarens tid förbi och dominansen på slagfälten övergår till infanteriet. Under kriget har nya vapen introducerats, bland annat krutvapen som bombarden, som är en tidig typ av kanon.
