Helsingfors

Helsingfors (finska Helsinki, på lokal slang Stadi eller, speciellt utanför Helsingfors Hesa, på samiska Helsset) är huvudstad i Republiken Finland. Staden är Finlands största stad, belägen i landskapet Nyland i Södra Finlands län, och ingår i huvudstadsregionen.

Helsingfors som ligger vid Finska viken är Finlands främsta sjöfartsstad och även Finlands industriella, kommersiella och kulturella centrum.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Helsingfors historia

Helsingfors grundare Gustav Vasa.

Helsingfors grundades år 1550 av Gustav Vasa för att fungera som en rival till hansastaden Tallinn. Staden grundades i dåvarande Helsinge socken (därav det finska namnet Helsinki) vid en fors nära utloppet av Vanda å längst in i Gammelstadsviken. Ån hette då Helsinge å eftersom staden Vandas namn tidigare var Helsinge (vars senmedeltida Helsinge kyrka tillägnad Sankt Lars ännu kan beses i Vanda). Gammelstadsviken var redan då grund och svårnavigerad och knappt hundra år senare, år 1640, flyttades staden längre ut i den dåvarande skärgården – till den udde som idag utgör Kronohagens stadsdel. Förleden Helsing(e)- i ortnamnet Helsingfors är omdiskuterad, en populär idé har att göra med hur hälsingar under 1200-talet bosatte sig vid Finska viken. En annan har att göra med att namnet Helsingfors kommer av flodens "hals" – det smala stället som utgjorde forsen. (Samma namnled återfinns i Hälsingland och Helsingborg som båda har anknytning till ett smalare havsområde.)

Helsingfors fick kämpa i sin ungdom. Befolkningen plågades av fattigdom, krig och sjukdomar. Staden förblev en liten kuststad under en lång period och överskuggades av mera blomstrande handelscentra i den baltiska regionen. Byggandet av Sveaborgs sjöfästning med början år 1748 - Sveriges genom tiderna dyraste försvarsprojekt - förstärkte dock stadens status. Sveaborg hade länge mera invånare än själva staden. Det var ändå inte förrän Ryssland besegrade Sverige i finska kriget och införlivade Finland som ett autonomt storfurstendöme år 1809 som Helsingfors verkligen började förändras.

Karta över Helsingfors vid 1900-talets början (ur Nordisk familjebok)

I ett försök att reducera det svenska inflytandet grundade tsar Alexander I Finlands huvudstad i Helsingfors, i stället för Åbo som på den tiden var den viktigaste och största staden i Finland. Åbo universitet, Finlands enda universitet, flyttades likaså till Helsingfors år 1827 och fick namnet Kejserliga Alexandersuniversitetet, senare Helsingfors universitet. Denna flyttning befäste stadens nya roll och staden växte och utvecklades under de följande årtiondena. Detta skapade de nödvändiga förutsättningarna för födelsen av en modern världshuvudstad under 1900-talet. Denna förändring är mycket tydlig i stadens centrum, som byggdes om i nyklassicistisk stil efter förebilden Sankt Petersburg. Liksom överallt i världen berodde tillväxten på sådana teknologiska framsteg såsom järnvägar och industrialisering.

Trots att 1900-talets första hälft var en mycket våldsam tid för Helsingfors så fortsatte staden kontinuerligt att utvecklas. Den moderna efterkrigstida urbaniseringen under 1970-talet, vilken skedde ganska sent i europeisk jämförelse, ledde till en tredubbling av befolkningen i storstadsområdet och gjorde Helsingfors till en av de snabbast växande tätorterna i EU under 1990-talet.

[redigera] Meteorologiska data

År 2001 var medeltemperaturen +5,9 °C. Den varmaste månaden var juli med +20,2 °C och den kallaste februari med −6,8 °C.

[redigera] Geografi

Huvudartikel: Helsingfors geografi

Helsingfors exakta läge är 60° 10′ 24″ nordlig bredd och 24° 56′ 55″ östlig längd (60,173333°, 24,948667°). Stadens areal är 686 km², av vilket 186 km² är land och de resterande 500 km² vattenområden. Helsingfors har även 315 öar och en strandlinje på 98 km. På grund av stora fyllningsarbeten har strandlinjen ändrats kraftigt de senaste tvåhundra åren.

Det finns 3 800 hektar skogsområden, 1 800 hektar parker och cirka 1 000 hektar odlingsmark i staden. Parkerna varierar från små, klassiskt formgivna parker i stadens centrum till stora parker mer eller mindre i naturtillstånd i stadens utkanter. Det största enhetliga parkområdet är Helsingfors centralpark som sträcker sig 10 km genom staden i nord-sydlig riktning. I Finlands huvudstad finns 38 naturskyddsområden, vars areal uppgår till 420 hektar. Helsingfors symbolväxt är lönnen och symboldjuret är ekorren.

Helsingfors geografiska mittpunkt ligger i Vik i Gammelstadsviken, ungefär vid en holme som heter Granskäret. Den högsta bebodda platsen i Helsingfors, med bland annat våningshus, ligger vid Jakobacka som ligger 59,5 meter över havet.

Helsingfors högsta terrängpunkt är Malmgårdstoppen, det vill säga fyllnadsbacken vid Malmgård, som kom till genom att överskottsmassor deponerades där mellan åren 1976 och 1996. Höjden reser sig till 90 meter över havet. På toppen finns miljökonstverket Tuulet ja suunnat (finska för ”Vindar och riktningar”) som skapats av Hanna Vainio. Helsingfors högsta naturliga höjd befinner sig vid norra delen av Stensböle rekreationsområde, söder om Borgåleden, vid en naturstig. Kullens höjd är 62 meter över havet.

[redigera] Stadsdelar i Helsingfors

Helsingfors stadsdelar

[redigera] Demografi

Sveaborgs fästning

Helsingfors har 559 046 invånare (1 januari 2005), av vilka 6,2 % (ca 35 000 personer) är svenskspråkiga. Kvinnor utgör en större del av befolkningen än männen (53,4 %) än vid jämförelse med resten av landet (51,1 %). Helsingfors befolkningstäthet är 2 993 personer per km² (enbart landområdena inräknade). Den förväntade livslängden i Helsingfors är 76,8 år (mot 78,5 år i hela Finland). Befolkningen i storstadsregionen, som bland annat innefattar storstäderna Vanda och Esbo, uppgår till cirka 1,1 miljoner invånare.

Helsingfors befolkning är mera blandad än medeltalet av de finländska städerna. Den inre migrationen (från andra delar av Finland) sker ofta med Helsingfors som första mål, det vill säga den som väl bryter upp från sin hemort i Finland gör det vanligen för att flytta till huvudstaden. Även de som flyttar till Finland från utlandet för att arbeta eller studera hamnar vanligen först i Helsingfors. När det blir dags att bilda en familj flyttar många ut till Esbo, Vanda eller det övriga storstadsområdet, på grund av den brist på bostäder som finns och på grund av prisnivån.

Helsingfors hade fram till 1890-talet en svenskspråkig majoritet men på grund av inflyttningen från finskspråkiga delar minskade de svenskspråkigas andel betydligt. År 1870 var språkfördelningen följande: svenska 57 %, finska 25,9 %, ryska 12,1 %, tyska 1,8 % och övriga 3,2 %.

[redigera] Befolkningsutveckling

År	1810	1830	1850	1880	1900	1925	2001	2006
Invånare	4 070	11 100	20 700	43 300	93 600	209 800	559 718	559 046

[redigera] Administration

Helsingfors stadshus

Stadsfullmäktige är det högsta beslutande organet i Helsingfors. Stadsfullmäktige fattar beslut om stadens viktigaste ekonomiska frågor och delegerar beslutanderätt till andra organ, såsom stadsstyrelsen, nämnderna och direktionerna, samt till tjänsteinnehavare. Dess 85 ledamöter väljs för en period på fyra år.

Helsingfors stadsstyrelse har till uppgift att leda stadens förvaltning, beredning av stadsfullmäktiges ärenden, verkställa fullmäktiges beslut, övervaka lagligheten i fullmäktiges beslut samt föra stadens talan. Ledamöterna i stadsstyrelsen väljs av fullmäktige för en mandattid på två år.

Helsingfors stadsdirektör leder som underställd stadsstyrelsen stadens förvaltning, hushållning och övrig verksamhet. Stadsdirektören förlänas titeln överborgmästare.

[redigera] Ekonomi

Helsingfors absoluta centrum och Stockmanns varuhus

Jämfört med resten av Finland är Helsingfors ekonomi starkare baserad på affärsliv och finans, handel och logistik, kultur och nöjen, forskning och utveckling, högteknologi samt administration på nationell nivå. Helsingfors ligger avsides ur ett europeiskt perspektiv, men detta kompenseras av avancerad kommunikationsteknologi och en modern transportinfrastruktur. Genom investeringar i utbildning har staden lyckats specialisera sig på högteknologiska exportprodukter där inte transportkostnaderna är avgörande. Närheten till de ryska och baltiska marknaderna är även optimal. Ur ett nationellt perspektiv kan Helsingfors betraktas som en knutpunkt för transport, handel och service i resten av landet.

Den offentliga sektorn kan jämföras med andra storstäder men är mindre än de andra nordiska huvudstäderna.

Inom servicenäringen dominerar transport och kommunikation. Tillverkningsindustrin, som domineras av elektronik och grafisk industri, utgör en mindre andel av ekonomin än i Finland som helhet.

Helsingfors är ungefär 50 % mer produktivt än resten av landet och ligger på 15:e plats bland europeiska städer. Tillväxten kommer troligen att vara relativt hög i fortsättningen framförallt tack vare en växande privat servicesektor, starka ryska, baltiska och östeuropeiska marknader och högteknologiska produkter.

En åldrande befolkning, ”enbent” teknologisektor, lägre dynamik och innovationsgrad än de bästa metropolerna, relativt outvecklad infrastruktur, transport, utbildning och sämre fungerande arbets- och fastighetsmarknad kan innebära stora utmaningar i framtiden.

[redigera] Arkitektur

Johan Carl Ludvig Engel, målad av J E Lindh

Carl Ludvig Engel (1778–1840) fick i uppdrag av den ryska tsaren att rita Helsingfors nya ansikte som huvudstad i det ryska storfurstendömet Finland. Han kom att stanna i Helsingfors på grund av sitt unika uppdrag där han valts att planera ett nytt centrum helt på egen hand – en stad som senare skulle komma att kallas Nordens vita stad. Engel ritade Helsingfors i nyklassicistisk stil med raka, breda gator och stenhus i motsats till de tidigare låga trähusen. Navet i Engels stad är Senatstorget, som omgärdas av regeringsbyggnader, huvudbyggnad för Helsingfors universitet samt den stora domkyrkan som färdigställdes år 1852, tolv år efter C L Engels död.

Helsingfors är kanske mer känd för sitt stora antal byggnader i jugendstil. Dessa ritades i det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet och var kraftigt influerade av Kalevala, som var ett mycket populärt tema i den nationalromantiska konsten vid denna tidpunkt. I stadsdelarna Skatudden och Eira finns många exempel på byggnader i jugendstil. Jugendstilens främste utövare i Finland var Eliel Saarinen (1873–1950), vars arkitektoniska mästerverk var Helsingfors järnvägsstation.

I Helsingfors finns även flera byggnader som har ritats av den världsberömde finländske arkitekten Alvar Aalto (1898–1976), som anses vara en av pionjärerna inom funktionalismen. Många av Aaltos skapelser är både älskade och hatade. Aaltos byggnader, såsom papperstillverkaren Ensos högkvarter samt kongress- och konserthuset Finlandiahuset, har varit föremål för mycket debatterande bland Helsingfors invånare.

Helsingfors domkyrka (på finska Helsingin tuomiokirkko). Domkyrkan ses ofta som den mest framstående symbolen för Helsingfors stad.

[redigera] Kända byggnader

Helsingfors domkyrka, arkitekt Carl Ludvig Engel, vid Senatstorget
Den ortodoxa Uspenskijkatedralen på Skatudden
Lappvikens sjukhus, arkitekt Carl Ludvig Engel
Finlandiahuset vid Tölöviken, arkitekt Alvar Aalto
Helsingfors universitets huvudbyggnad vid Senatstorget, arkitekt Carl Ludvig Engel
Finlands nationalopera vid Tölöviken
Helsingfors Olympiastadion
Sveaborgs fästning
Kiasma - Museet för nutidskonst beläget vid Mannerheimvägen invid Mannerheimstatyn mittemot
Riksdagshuset vid Mannerheimvägen

[redigera] Utbildning och forskning

I Helsingfors finns det 9 vetenskaps- eller konsthögskolor (se lista nedan). Dessa har sammanlagt över 64 000 studerande, vilket utgör 36 % av alla studenter i Finland.

Därtill finns det 6 yrkeshögskolor (se lista nedan). I yrkeshögskolorna studerar över 19 000 studenter och det erbjuds åtminstone 30 olika inriktningar vid grundstudierna. Allmänbildande vuxenskolning handhavs av vuxengymnasium (aftonläroverk eller kvällsgymnasium) samt av folkhögskolor och arbetarinstitut (ungefär motsvarande studieförbund i Sverige). Det finns cirka 100 platser där arbetarinstitutskurser hålls i Helsingfors.

I staden finns det 215 grundskolor, gymnasier eller vuxengymnasier och dessa har sammanlagt cirka 71 000 elever eller studenter. Av de 215 skolorna är 30 svenskpråkiga. Därtill finns det engelska, tyska, franska och ryska skolor. Undervisning i det egna modersmålet ges på sammanlagt 40 språk.

Övriga privata läroinrättningar som finns i staden är till exempel Kritiska högskolan som ger bildning i de fria konsterna och Snellman-högskolan som fungerar enligt Steiner-principen. Det finns även ett militärt förband på Sandhamn där ett par tusen beväringar gör sin värnplikt.

[redigera] Universitet

"Hanken" - Svenska handelshögskolan - på vintern

Det finns nio universitet och sex yrkeshögskolor i huvudstadsregionen, dessa är:

Universitet och högskolor

Yrkeshögskolor

Hagainstitutes yrkeshögskola
Helsingfors yrkeshögskola Stadia
Helsingfors yrkeshögskola för företagsekonomi Helia
Helsingfors yrkeshögskola Diakonia
Esbo-Vanda tekniska yrkeshögskola
Nylands svenska yrkeshögskola Arcada

[redigera] Sport

Helsingfors Olympiastadion

Det största regelbundna sportevenemanget i Helsingfors är en för barn och unga ämnad fotbollsturnering med namnet Helsinki Cup som ordnats sedan år 1976 [1]. Deltagarrekordet slogs år 2002 när 819 lag deltog. Ett annat evenemang som årligen drar omkring 6 000 deltagare, för övrigt Finlands största löptävling, är Helsinki City Marathon [2]. City Marathon hålls i augusti och rutten följer Helsingfors strandlinje. En stor motionskarneval är även Naisten Kymppi [3] (Tjejmilen), som är ett löpevenemang enbart för kvinnor, som antyds av namnet.

Det har anordnats en rad internationellt betydande idrottsevenemang i Helsingfors, bland annat Olympiska sommarspelen 1952. VM i friidrott hölls både åren 1983 och 2005. Europamästerskap i friidrott hölls 1971 och 1994 i Helsingfors. Världsmästerskap i ishockey har hållits i staden åren 1974, 1982, 1991, 1997 och 2003. Eläintarhanajot (Djurgårdsloppet) var en bil- och motorcykeltävling som anordnades årligen i maj i Helsingfors 1932–1963.

[redigera] Sportklubbar

Helsingfors största sportklubb är HIFK från år 1897 som har över 2 800 medlemmar och som utövar idrott inom så skilda grenar som ishockey, bandy, fotboll, bowling, handboll, innebandy och friidrott. Inom ishockeyn tävlar Jokerit med HIFK om platsen som största klubb. Jokerits hemmaarena är Hartwall-Areena. HJK eller Helsingin Jalkapalloklubi är den mest framgångsrika fotbollsklubben i Finland genom tiderna. I en lägre division återfinns även fotbollslaget Ponnistus som grundades år 1887 och som är ett av de äldsta lagen i Finland som har fungerat kontinuerligt som en sportklubb.

Inom basket har flera Helsingforslag deltagit på toppnivå i Finland: Pantterit, HKT och HNMKY. Under säsongen 2005-06 deltog dock enbart basketlaget Topo i den finska basketligan (Korisliiga) och i kvinnornas FM-liga två: Topo och Pantterit. I den finländska nationalsporten boboll har Helsingforslagens deltagande varit blygsamt under de senaste åren, men Puna-Mustat har tidigare vunnit de finska mästerskapen. Boboll anses vara en aning lantligt enligt Helsingforsbor.

Övriga sportklubbar:

Sandstranden "Hietsu"

Volleyboll: Johanneksen Pojat
Vattenpolo: HSS, Kuhat
Paddling: Merimelojat, MaMe, DPK, HeMe, HKK
Handboll: KIF, Dicken
Bandy: Botnia
Amerikansk fotboll: Roosters, East City Giants

[redigera] Rekreationsställen

De flesta rekreationsställen i Helsingfors står under idrottsverkets ansvar, däribland idrottshallar och cirka 350 sportplaner. Det finns nio ishallar av vilka 3 sköts av idrottsverket. I Helsingfors finns 14 simhallar, 2 utomhusbassänger och 20 simstränder, av vilka Sandstrand är den mest kända (stranden kallas vanligtvis Hietsu). Det finns fem golfbanor i Helsingfors, av vilka Talis golfplan är hemmaplan för Finlands äldsta golfklubb, den år 1932 grundade Helsingfors golfklubb.

[redigera] Transporter och kommunikation

Helsingfors järnvägsstation

Lokaltrafik:

Buss n.93 i Östra Centrum

Helsingfors kollektivtrafik har flera år i rad fått ett högt betyg av sina användare i internationella jämförelser mellan olika städer. Kollektivtrafiken inom Helsingfors ombesörjes av Helsingfors stads trafikverk, HST, medan den regionala busstrafiken sköts av Huvudstadsregionens samarbetsdelegation SAD. I centrum sköts kollektivtrafiken främst av spårvagnar, medan bussar trafiker längre utanför centrum. I centrum avgår de västgående bussarna från Kampens nya underjordiska terminal, de nordvästgående från Elielplatsens terminal, medan nord och östgående bussar avgår från Järnvägstorget. De två sistnämnda finns på varsin sida om Helsingfors järnvägsstation. Helsingfors metro (tunnelbana) för passagerarna österut från centrum. Dessutom transporterar Sveaborgsfärjan passagerare till Sveaborg för samma biljett som övrig kollektivtrafik.

Flygplatser:
Helsingfors-Vanda flygstation handhar den internationella och nationella flygtrafiken till och från Helsingfors. Flygbussar avgår från busshållplatsen vid Elielplatsen utanför järnvägsstationen. Malms flygplats används bland annat för skolningsflyg, mindre flygplan och av hobbyflygare. Det finns också en helikopterflygplats i Västra hamnen med avgångar till Tallinn

Hamnar:
Helsingfors är Finlands främsta sjöfartsstad med flera hamnar, dit flera rederier trafikerar, bland andra Silja Line, Tallink, Viking Line, samt kryssningsartyg. För tillfället byggs det en ny storhamn i Nordsjö, dit all godstrafik kommer att flytta år 2008. Då får Västra hamnen och Sumparn ge vika för bostäder för sammanlagt 30 000 personer. Passagerartrafiken kommer ändå att stanna kvar i Västra hamnen.

Södra hamnen, färjan till Sveaborg och sverigebåtarna till Stockholm från Olympiaterminalen och Skatuddens terminal
Västra hamnen, båtförbindelser med Tallinn
Sumparn, containertrafik och båtförbindelser med Travemünde och Rostock

Järnvägar:

Malmgårds järnvägsstation för lokaltåg

Alla stora städer i Finland har järnvägstrafik till Helsingfors och till bland annat Åbo och Tammerfors finns det avgångar minst en gång i timmen. Också ryska tåg trafikerar till Helsingfors från Sankt Petersburg och Moskva med enstaka turer per dag. Alla fjärrtåg stannar i Helsingfors centrum som är en ändstation och i Böle.

Det finns en omfattande lokaltrafik från Helsingfors omnejder till centrum. På de så kallade stadsbanorna (skilda spår för lokaltrafik) som i dagens läge är utbyggda till Alberga, Vandaforsen och Kervo avgår tågen under rusningstid med 10 minuters intervaller. De längre rutterna trafikeras med 15 till 30 minuters intervaller.

Lokaltrafiken går på:

Stambanan: Helsingfors - Dickursby (16 km) - Kervo (29 km) - Riihimäki (71 km)
Kustbanan: Helsingfors - Alberga (11 km) - Esbo (20 km) - Kyrkslätt (38 km) - Karis (87 km)
Mårtensdalsbanan: Helsingfors - Vandaforsen (15 km)

Vägar:
Helsingforsregionens nätverk av huvudvägar är mycket enkelt uppbyggt; det finns åtta utfartsvägar och tre ringvägar. Dessa är Västerleden, Åboleden, Vichtisvägen, Tavastehusleden, Tusbyleden, Lahtisleden, Borgåleden och Österleden samt Ring I, Ring II och Ring III. Eftersom Helsingfors ligger vid kusten går ringvägarna bara i halvcirklar. Många affärer använder sig av enkla scheman över detta vägsystem med åtta steck (utfartsvägarna), två halvcirklar (Ring I och III) och en fjärdedelscirkel (Ring II) när de informerar sina kunder var de är belägna.

En stockad Österled under rusningstid

Europavägar:

E 12mot Vasa<RG Line> Umeå- Mo i Rana
E 18mot Viborg- Sankt Petersburg
E 18mot Åbo<Sverigebåtar> Stockholm- Oslo
E 75mot Lahtis- Utsjoki- Vardø

Riksvägar:

1Åboledenmot Salo- Åbo
3Tavastehusledenmot Tammerfors- Vasa
4Lahtisledenmot Heinola- Lahtis- Lappland
7Borgåledenmot Borgå- Kotka- Fredrikshamn

Stamvägar:

45 Tusbyleden mot Tusby
50 Ring III omfartsväg norr om staden
51 Västerleden mot Esbo - Kyrkslätt - Karis

Övriga vägar:

100 Skogsbackavägen, tvärförbindelse norr om centrum
101 Ring I
102 Ring II
110 Åbovägen mot Bemböle
120 Vichtisvägen mot Vichtis
130 parallellväg med Riksväg 3 mot Hyvinge - Tammerfors
140 parallellväg med Riksväg 4 mot Kervo - Lahtis
170 Österleden mot Borgå

[redigera] Turism och rekreation

Salutorget i Helsingfors under strömmingsmarknaden

Helsingfors är en intim och livlig storstad vilket gör den till utmärkt stad att promenera i. Dess caféer, marknader och närheten till skärgården gör den till en utmärkt sommarstad.

Helsingfors som ligger vid stranden har många kilometer kustlinje och det mesta av centrum ligger nära vattnet. Det går att göra utflykter med de många sightseeingfärjor som utgår från Helsingfors hamnar.

Många av Helsingfors attraktioner är också relaterade till havet. Sveaborg, som finns med på Unescos världsarvslista, började byggas under 1700-talet och många av öarnas 250 byggnader och fästningsverk har renoverats, ett nytt besökscentrum har byggts, museerna har fräschats upp och 60 guider ligger i högsta beredskap för att på 19 språk kunna berätta om Sveaborgs skiftande öden.

Soliga dagar är det populärt att tillbringa dagarna på stranden Hietsu, Helsingfors största strand, som finns nära centrum i Tölö bredvid Sandudds kända begravningsplats. Under vintertid när det är mörkt nästan dygnet runt lyses den klassiska Alexandersgatans julgatan upp av intressant ljussättning. När det är tillräckligt kallt är det vanligt för Helsingforsborna att ta en försiktig promenad eller skidtur över den frusna isen.

[redigera] Kända personer från Helsingfors

A.E. Nordenskiöld målad av Georg von Rosen 1886

Ragnar Granit – nobelpristagare
Tarja Halonen – Finlands president
Tove Jansson – författare och skapare av Mumintrollen
Adolf Erik Nordenskiöld – vetenskapsman
Esa-Pekka Salonen – dirigent och kompositör
Helene Schjerfbeck – konstnär
Linus Torvalds – skapare av Linux
Ville Valo – musiker
Mika Waltari – författare
Artturi Ilmari Virtanen – nobelpristagare
Lill Lindfors - sångerska
Eirik Hornborg - historiker

[redigera] Se även

[redigera] Externa länkar

Wikimedia Commons har media som berör Helsingfors

Finland-portalen

Hel.fi - Helsingfors stads webbsidor
Helsinki.fi Portal för Helsingfors
Engelska wikitravel har en sida om Helsingfors

Resplan för sökning av kollektivtrafikförbindelser. Den kan även användas för att översätta mellan finska och svenska platsnamn.
Om tvåspråkigheten

Storstäder i Finland
Esbo \| Helsingfors \| Tammerfors \| Uleåborg \| Vanda \| Åbo
Alfabetisk lista över Finlands städer

	Kommuner i landskapet Nyland
	Borgnäs \| Ekenäs \| Esbo \| Grankulla \| Hangö \| Helsingfors \| Hyvinge \| Högfors \| Ingå \| Karis \| Karislojo Kervo \| Kyrkslätt \| Lojo \| Mäntsälä \| Nummi-Pusula \| Nurmijärvi \| Pojo \| Sammatti \| Sjundeå \| Träskända \| Tusby Vanda \| Vichtis
	Landskap i Finland \| Finlands län \| Finland

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../h/e/l/Helsingfors.html