Förhistorisk tid
Wikipedia
Förhistorisk tid eller forntid kallas den tid där de skriftliga källorna är obefintliga eller alltför bristfälliga för att ge en täckande bild av historien. Historieskrivning om förhistorisk tid kallas förhistoria.
Förhistorien omfattar tiden före och fram till den historiska tiden, och sträcker sig alltså över många tusen år. Men det finns inte någon skarp gräns för när den förhistoriska tiden slutar och den historiska börjar.
Den förhistoriska tiden kan delas in i epoker, till exempel stenåldern, bronsåldern och järnåldern.
Det finns huvudsakligen tre källor om den förhistoriska tiden:
- Arkeologiska fynd.
- Skriftliga källor från omgivande områden (när omgivningen befinner sig i historisk tid).
- Muntliga traditioner (som kan ha skrivits ned senare).
Dessa tre källor ger inte lika detaljerad och säker kunskap som historiska källor, men kan ändå ge viss insikt i och sannolika hypoteser om vad som har hänt.
Arkeologin, som är viktigast, arbetar med materiella lämningar (fornlämningar) och inte i första hand genom skriftliga efterlämningar, även om det på senare tid uppkommit en arkeologi som sysslar med historisk tid.
Skriftliga källor kan dels innehålla fragment som direkt handlar om det område man är intresserad av, dels ge ett förklarande allmänt historiskt sammanhang.
[redigera] Norden
I Norden räknas perioden mellan 10000 före Kristus och 1000 efter Kristus som förhistorisk tid. Detta är ungefärliga tidpunkter för när de första människorna etablerade sig där och för kristendomens införande. Istiden beräknas ha tagit slut ungefär 8500 f.Kr.
[redigera] Se även
- Sverige under förhistorisk tid
- Millennium med andra tusental f.Kr.
- USA:s förhistoria
- Kinas förhistoria
- Förhistorisk tidsindelning
