Skärkinds kyrka

Wikipedia

Skärkinds kyrka är en kyrkobyggnad i Skärkind, Skärkinds socken, församling & härad Östergötland. Den ligger 3 mil nordost om Linköping resp. 2 mil sydväst om Norrköping och tillhör Linköpings stift.

Innehåll 1 Kyrkobyggnaden 2 Historik 3 Inventarier 4 Kyrkoorglar 4.1 Kororgel 4.2 Läktarorgel 4.3 Kororgel 5 Gravkapellet 6 Runsten 7 Externa länkar & källor 8 Litteratur & källor

[redigera] Kyrkobyggnaden

Skärkinds kyrka (bild) är en salkyrka i jugendstil med stort torn i norr, rakavslutat kor i söder och där bakom en vidbyggd sakristia. Långhuset har tunnvalv och stora rundbågiga fönster. Interiören domineras av det stora nederländska altarskåpet. Från 1900-talets början härstammar jugenddekoren med bland annat 1 655 jugendrosor.

[redigera] Historik

Skärkind fick sin första kyrka av sten under 1100-talet. Den var byggd av kalksten och omfattade långhus och i öster ett lägre kor med absid. I väster stod ett kraftigt torn med våningsindelningen markerad i ytterlivet. Under spiran fanns en huggen rundbågsfris. Tornet användes dock inte för kyrkklockorna, vilka hängde i en trästapel utanför kyrkan. Skulpturer av människohuvuden tyder på släktskap med Askeby och Vårdsbergs kyrkor.

Under 1400-talet ombyggdes koret och hela kyrkan försågs med valv. Valven dekorerades med bandornament, klöverblad och små trädliknande ornament. Liknande valvteknik och ornamentik finns i Askeby, Ekebyborna Hagebyhöga, Herrestads och Veta kyrkor. Enligt notering i en gammal kyrkbok fanns i korvalvet namnet Henricus Tidemanni målat i korvalvet. I ett av långhusvalven fanns årtalet 1504.

Senare, kanske under 1600-talet, gjordes tillbyggnader i norr och söder. Kyrkan hade en sakristia på norra sidan av koret. Ett kanske redan under medeltiden uppsatt skrank i koret togs bort 1737, dock först efter hörande av greve Carl Gustaf Tessin, som var den tidens store konstkännare.

Carl Fredric Broocman besökte kyrkan vid mitten av 1700-talet och berättar: ”Med säkerhet kan man säga, at Kyrkan, som här står på Krono grund, är en af the äldsta i Länet; althenstund uti henne är i behåll ett stycke af en så uråldrig Sten-font, at på honom med tydeliga bokstäfwer stå MCC eller åratalet 1200. Hon har till år 1587 warit Moder-Kyrka till Gårdby; och wises på Östra Kyrko-gafweln, öfwer ett igenmuradt fenster, som varit bakom Altaret, ett uti telgsten huggit och i muren insatt, men något therutöfwer skjutande, menniskjo-hufwud; som efter somligas mening skal betyda, at thenna Kyrka af ålder warit Moder-Kyrka. Midt i Soknen är hon belägen, och är thes längd 43 och en half och bredd 11 och en half alnar. Långt för thetta är Korß-Kyrkan tillbyggd, som är 35 alnar lång och 9 och en fjerdedels aln bred. Altartaflan, uti ett konstigt Bildthuggare-Arbete, föreställer hufwudsakeligen Jungfru Marie himlafärd, samt theromkring the förnämsta omständigheter af Frälsarens lefwerne, med ren och stark förgyldning öfwer alt, samt målning på the thertil hörande dörrarna af förundranswärd konst. Thenna Altartafla berättas, efter gammal sägen, wara skänkt til Kyrkon af then i sin tid stora och högtförtienta Linköpings Biskop Henrico Tidemanni, som, under thet han på samma fått, som någre hans före- och efterträdare i ämbetet, haft thenna Församling till Præbendam, äfwen låtit tilbygga then delen af Kyrkon, hwarest nu Hög-Choret är; till åminnelse hwaraf hans wapn stådt på en fensterruta bak om Altaret. Predikstolen är rätt wacker och zirad med en mycket skön målning af wahlnöt, samt små bilder och ächta förgyldning. Til Kyrkon är han förärad af Handelsman Jochim Hansson Sivers i Norrköping, wid paß år 1690, tå han ägde Lundby Rusthåll i Soknen. Orgelwerket består endast af 4 stämmor, och gjör icke särdeles nytta i thenna Folkrika Församling. Klockorna hänga ännu uti Trästapel, och lärer ej kunna flyttas uti Kyrkons höga och ansenliga Torn, emedan thes murar tyckas wara nog swaga at bära och tåla Klockornas tyngd och ringning. På then större Klockon läses åfwan omkring: Gudi allena ærona.”

	På ena sidon:	På andra sidon:
	När Konung FRIEDRICH Sweriges Land	Den första gång jag sprack i tu
	I fjorton år med fredsam hand	War Sextonhundra Nitti’ Sju,
	Har styrt, jag stöptes annan gång,	Tå här Somelius herde war,
	Att kalla Folk til bön och sång.	Och andra gång, tå Ryßen har
	Mit öde nog ej klaga står,	Bränt Norrköping, jag stöpter blef,
	Som tredje gång på forti år	När man sjuhundra’ Tiugu skref,
	Förnya måst mitt gamla ljud:	I Herr Collanders tid; men se’n
	Dock rättes skadan lindrigt opp	När Skärkinds Pastor war Rydén.
	När i Gudsfruchtan, tro och hopp,
	Man kommer hit att låfwa Gud.	Guten i Norrköping år 1734.

Trots att den gamla romanska stenkyrkan byggts till flera gånger och trots tillkomsten av flera läktare blev kyrkan så småningom alldeles för liten. År 1829 fattades beslut om att bygga en ny kyrka. Artillerimajoren och konstnären Justus Weinberg (1770-1832), Göteborg, utarbetade ett förslag som godkändes 1830. Ritningarna visade en nyklassicistisk kyrka med stort långhus i norr-söder och med ett kort tvärskepp på mitten. I norr ett kvadratiskt torn med rektangulärt fönster och ovanför ljudgluggar i form av trekopplade öppningar, där den mellersta avslutades med en rundbåge. Högre upp, på det räckesförsedda torntaket, en mindre byggnad med fasade hörn, vilken kröns av en kupol uppburen av åtta pelare. Denna utformning, som påminner om Göteborgs domkyrka, ritad av arkitekt Carl Wilhelm Carlberg, återkommer senare i Öja och Röks kyrkor.

För uppförandet kontrakterades byggmästaren och ekonomidirektören Abraham Bengtsson Nyström, Hållingstorp, vilken i sin tur placerade sonen August som platschef vid kyrkbygget. År 1835 sattes byggnadsarbetena igång några hundra meter söder om den medeltida kyrkan. Till murbruket användes nedmald kalksten från gamla tornets murar. Senhösten 1836 stod den nya kyrkan klar och prosten där, teologie doktor Anders Jacob Broman (1788-1878), som var mycket nöjd med resultatet, gav August Nyström många ampla lovord.

Den gamla kyrkans kor sparades och används i fortsättningen som gravkapell. Redan 1766 vitmenades interiören men en del äldre inventarier finns fortfarande kvar. (Se nedan!)

År 1906 slog blixten ned i nya kyrkans torn och kyrkan antändes. Murarna kunde räddas, däremot inte tornet med kyrkklockorna. Lyckligtvis förvarades alla äldre inventarier i gamla kyrkans kor. Som arkitekt anlitades Erik Lallerstedt som förvandlade den enkla empirekyrkan till en livligt jugenddekorerad helgedom. Kyrkan fick ett nytt torn som avvek ganska mycket från föregående. Altartavlan av Pehr Hörberg flyttades upp på högra sidoläktaren och i koret placerades det stora nederländska altarskåpet (bild) från gamla kyrkan. Dessutom gjordes nya kyrkbänkar.

En inre restaurering gjordes 1965 under ledning av arkitekt Kurt von Schmalensee, Norrköping. Förutom rengöring av dekorationerna byggdes koret om och utrymmena under södra och östra läktarna avskiljdes och inreddes för olika ändamål.

År 1997 renoverades fasad och tak av Bygg GG, (bild), Norrköping.

[redigera] Inventarier

Bland inventarierna märks:

• Altarskåp av ek från antwerpenverkstad, 1500-talets första fjärdedel, (bilder).
• Mariaskåp av ek, nordtyskt arbete från omkring 1400, (bilder).
• Dopfunt av sandsten, upphovsman Bestiarius, 1100-talets andra hälft, (bilder).
• Krucifix av lövträ, kors av furu från verkstad i Östergötland, 1200-talets första hälft, (bilder).
• Krucifix av ek, nordtyskt arbete från 1400-talets andra hälft, (bilder).
• Votivskepp, ”pinas”, från 1600-talets början.
• Dopfunt av kalksten, skänkt 1679 av Joachim Hanssons Siwers, Norrköping.
• Predikstol av Johan Robert Nyström, son till byggherren.
• Altartavla föreställande ”Kristi förklaring”, målad 1803 av Pehr Hörberg, Finspång.

• Mässhake av svartviolett sammet med fina broderier, från 1200-talets slut.
• Mässhake av brunt och gult siden, prytt med broderiapplikation visande ”Kristi gravläggning”, skänkt 1629 till kyrkan Nitzschta.
• Mässhake av svart siden broderad med guldornament, från 1600-talet.
• Mässhake av röd sammet, från 1727.
• Mässhake av violett siden, omsydd 1740.
• Kalk & paten av silver, skapade av Pehr Zethelius (1740-1810), Stockholm, omgjord år 1733.
• Oblatask, åttasidig, prydd med vapen och namn: ”Maria von Scheding”, tillverkad av Johan Wefwer (1672-1705), Linköping.
• Vinkanna med inskrift, tillverkad av Nils Trybom (1747-1765), Linköping.
• Brudkrona skapad av Erik Nordwall (1699-1723), Norrköping.
• Ljuskronor, varav den äldsta i koret är av 1500-talstyp.
• Trearmad altarljusstake av 1500-talstyp.
• Mässingsstakar för altaret med drivna barockornament, från 1600-talets slut.
• Porträtt av prosten Anders Jacob Broman (1788-1878) och hans hustru.
• Karolinsk karmstol med klädsel av gyllenläder.
• Gungstol, signerad stolmakare Carl Magnus Sandberg († före 1790), mästare i Stockholm. Detta är en av de tidigaste gungstolar vi har.

[redigera] Kyrkoorglar

[redigera] Kororgel

• Enligt kyrkoboken fanns i gamla kyrkan ett orgelverk av okänt ursprung med 4 stämmor, troligen byggt 1632. Det hade pipor av bly och stod i koret över dörren till sakristian på kyrkans norra sida. Carl Fredric Broocman noterar 1760: ”Orgelwerket består endast af 4 stämmor, och gjör icke särdeles nytta i thenna Folkrika Församling”.

Disposition:

Manual

Gedacht 8'

Principal 4'

Fleut 4' (eller 2')

Qvint 2 2/3'

Trumpet 8' eller 4'

[redigera] Läktarorgel

• 1836 sätter organist och amatörorgelbyggare Thörnblom, Skärkind, upp en äldre 6½-stämmig orgel i kyrkan, ursprungligen byggd av Carl Hinderson, Rystad (1686-1743) för Björsäters kyrka.
• 1899 bygger firma E. A. Setterquist & Son, Örebro, en tvåmanualig orgel med rooseveltlådor och mekanisk traktur och registratur. Blindpipor i fasaden. Vid eldsvådan 1906 blir orgeln förstörd, men repareras.
• 1943 omdisponeras orgeln.

Disposition:

Manual I C-f³	Manual II C-f³	Pedal C-d¹	Koppel
Borduna 16'	Salicional 8'	Subbas 16'	4' I/I
Principal 8'	Rörflöjt 8'	Bourdon 8'	II/I
Bourdon 8'	Flöjt oktaviant 4'	Coralbas 4'	16' II/I
Oktava 4'	Waldflöjt 2'		I/P
Kvint 2 2/3'	Corno 8'		II/P
Trompet 8'
	Crescendosvällare	Sonette

[redigera] Kororgel

På evangeliesidan framme i koret finns en enmanualig orgel med självständig pedal. Den är osignerad men kommer närmast från Taborsbergskyrkan i Norrköping.

Disposition:

Manual	Pedal	Koppel
Gedackt 8'	Subbas 16'	I/P
Copula 4'
Principal 2'
Nasat 1 1/3'

[redigera] Gravkapellet

Några hundra meter norr om kyrkan ligger ett gravkapell, bestående av koret från den medeltida kyrkan byggd under 1100-talet. Där finns en del av de äldre inventarierna kvar, bland annat den medeltida dopfunten, (bilder), och mariaskåpet, (bilder), från omkring 1400. En karmstol, som enligt traditionen ska ha tillhört biskop Hans Brask, har medeltida form men kan likaväl vara från 1500- eller 1600-talet. Där finns också en kuriositet, ett stort revben, som förr troddes komma från en jättinna, kallad ”Jungfru Skära”, men enligt undersökningar är från en späckhuggare.

[redigera] Runsten

Vid nya kyrkan finns en runsten daterad till 400-talet efter Kristus. Det är en av få runstenar där ristaren använt 24-teckens runalfabet. Texten har uttytts: ”skiþaleubar”, vilket skulle kunna betyda ungefär: ”Leubar vid tingshägnaden”.

[redigera] Externa länkar & källor

• Kyrkobyggnader i Norrköpings kommun med uppgifter från Riksantikvarieämbetets byggnadsregister och Sockenkyrkoprotokollet.
• Medeltidens bildvärld, Historiska museet.
• Eriksgatan i Östergötland.

[redigera] Litteratur & källor

• Carl Fredric Broocman: Beskrifning Öfwer the i Öster-Götland Befintelige Städer, Slott, Sokne-Kyrkor .... Tryckt i Norrköping hos Johan Edman år 1760 / G. Ekströms förlag 1993
• Bengt Cnattingius: Skärkinds kyrka, Linköpings stiftsråds kyrkobeskrivningskommitté (1988), ISBN 91-7962-019-1
• Våra kyrkor, 734 sidor, Klarkullens förlag, Västervik, 1990, ISBN 91-971561-08
• Georg Nyström: ”Herrgårdarnas byggmästare – och deras släktled under trehundra år, Ekerlids förlag; Stockholm 2002, ISBN 91-89617-41-x

• Bertil Wester: Gotisk resning i svenska orglar, sid. 256-257, Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm 1936
• Sten L. Carlsson: Sveriges kyrkorglar, sid. 54, Håkan Ohlssons förlag, Lund (1973), ISBN 91-7114-046-8
• Dag Edholm: Orgelbyggare i Sverige 1600-1900 och deras verk, Proprius förlag, Stockholm (1985), ISBN 91-7118-499-6
• Sten-Åke Carlsson & Tore Johansson (red.): Inventarium över svenska orglar 1989:II, Linköpings stift, Förlag Svenska orglar, Tostared 1990, ISSN 1100-2700
• Arne Land, Ljungsbro (2005)