Plancks konstant
Wikipedia
Plancks konstant, betecknad h, namngiven efter fysikern Max Planck, är en fysikalisk konstant som förekommer i alla kvantmekaniska ekvationer. Dess värde är ungefär
- h = 6,6261·10−34 J·s
Plancks konstant kan ses som en omvandlingsfaktor mellan frekvens och energi, speciellt för fotoner. Unicode-symbolen ℎ (ℎ) kan användas för Plancks konstant.
Kortformen
där π är Pi, ses ofta. Den uttalas som "h-bar" eller "h-streck". Konstanten 
kallas ibland Diracs konstant efter Paul Dirac. Unicodesymbolen ℏ (ℏ) kan användas för denna i vissa webbläsare.
är impulsmoment, inklusive spinn. Impulsmomentet i något system, mätt i förhållande till valfri axel, är alltid en heltalsmultipel av detta värde. förekommer också i Heisenbergs osäkerhetsprincip. Detta tyder på att är mer fundamental än h. används för att definiera Planckenheterna.
[redigera] Se även
- Elektromagnetisk strålning
- Schrödingers ekvation
- Heisenbergs osäkerhetsprincip
- Våg-partikeldualitet
- Halls kvanteffekt
