Internationella fonetiska alfabetet

Wikipedia

Uppslagsordet IPA transporterar till den här sidan. För andra betydelser, se IPA (olika betydelser).

---

	Den här artikeln behöver språkvård.
	Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet.

Det internationella fonetiska alfabetet, IPA (engelska: International Phonetic Alphabet), är ett alfabet för fonetisk notation. Det används inom lingvistiken för att så otvetydigt som möjligt representera samtliga de språkljud (foner eller fonem) som återfinns i de talade språken. Det utvecklades ursprungligen av International Phonetic Association. Det har flera gånger reviderats, senast 1993 och uppdaterades 1996.

Tillägg till alfabetet sker inte särskilt ofta, men under 2005 inkluderades en ny symbol, skriven som ett v med en högerkrok, vilken är avsedd att representera en labiodental flapp, ett språkljud som förekommer i flera språk som talas i Afrika.

Innehåll 1 Beskrivning och användning 1.1 Konsonanter 1.2 Vokaler 1.3 Övriga tecken 1.4 Tabeller 1.4.1 Konsonanter (pulmoniska) 1.4.2 Konsonanter (icke-pulmoniska) 1.4.3 Vokaler 1.4.4 Andra symboler 1.4.5 Suprasegmentaler 1.4.6 Toner och ordaccenter 1.4.7 Diakritiska tecken 1.5 Tabeller över fonetiska tecken i rikssvenska 1.5.1 Vokaler 1.5.2 Konsonanter 2 Externa länkar

[redigera] Beskrivning och användning

IPA:s teckenuppsättning utgår från det latinska alfabetet med lån från det grekiska, men innehåller även en mängd tecken som inte är direkt tagna från något tidigare existerande alfabet. Principen för IPA:s uppbyggnad är att det ska täcka åtminstone tillräckligt många foner för att varje talat språk ska kunna noteras entydigt. Alla enskilda foner motsvaras av endast ett tecken (diakriter och andra modifierande tecken räknas ej), och inget tecken ska i princip motsvara flera foner, varför till exempel affrikator delas upp i flera tecken.

I praktiken används inte alfabetet alltid fullt ut, utan bara de fonematiska dragen och de viktigaste allofonerna noteras. Detta är nödvändigt dels för att undvika godtycke vid transkription, dels för att öka läsbarheten och fokusera på det väsentliga i transkriptionen.

Normalt innesluts fonetisk skrift i hakparenteser, till exempel [hɛj] för uttalet av ordet ”hej”.

[redigera] Konsonanter

Konsonanttecknen i IPA stämmer bra överens med motsvarande svenska skrivtecken och deras gängse uttal. Följande är exempel på tecken som används i svensk fonetisk notation (en komplett lista för rikssvenska återfinns senare i artikeln):

• J-ljudet skrivs vanligtvis [j], men kan vid strikt fonetisk transkription nyanseras med ett frikativt [ʝ].
• Sje-ljudet varierar mycket över landet. För att notera uttalet används ibland en neutral frikativa, [ʃ]. För att skilja de olika uttalen åt används främst [ɧ] för sje-ljudet i rikssvenska ”ske” och [ʂ] för sje-ljudet i rikssvenska "garage" och "fors".
• Tje-ljudet skrivs med [ɕ].
• R-ljudet skrivs oftast endast med [r]. Mer noggrant skrivs bakre r som [ʀ] och rullande tungspets-r som [r].

[redigera] Vokaler

Vokalernas tecken och uttal speglar främst det latinska, vilket ligger nära det svenska. Praktiskt taget alla svenska vokaler uttalas dock fonetiskt olika beroende på om de är långa eller korta; till exempel skrivs kort a som [a], medan långt a skrivs som [ɑ:]. Vokalerna ä och ö uttalas fonetiskt annorlunda före r och de retroflexa fonemen, och de skrivs då med andra tecken.

Diftonger skrivs vanligen helt enkelt som de två ingående fonemen i rad, till exempel [r’aʊk] för ordet "rauk".

[redigera] Övriga tecken

Ett kolon (:) markerar att ett fonem ska uttalas långt. Detta gäller främst i sammanhang där längden gör skillnad, till exempel för svenska vokaler. Även konsonanters längd kan noteras sålunda, men detta är normalt förbehållet språk som gör skillnad på lång och kort konsonant, som finskan.

Accent markeras med apostrofer direkt före den betonade vokalen: [’] för accent I och [”] för accent II. Betoning i enstaviga ord är underförstådd och markeras ibland inte. I tvåstaviga ord med accent II markeras av samma skäl bara den första stavelsen, till exempel [”vɑ:ra] för ordet "vara".

Utöver ovannämnda tecken tillkommer ett antal diakritiska tecken för att finare notera munnens slutenhet, tungans position och tonhöjdens varians – vilket har fonematisk status i bland annat kinesiska – samt tecken för bland annat aspiration och tystnad.

[redigera] Tabeller

[redigera] Konsonanter (pulmoniska)

Pulmonisk-egressiva konsonanter

labiala koronala dorsala radikala bilab. lab.dent. dent. alve. postal. al.pal. retrof. palat. velara uvul. fary. epigl. glott. nasaler m ɱ n ɳ ɲ ŋ ɴ klusiler p b * * t d ʈ ɖ c ɟ k g q ɢ ʡ ʔ frikativor ɸ β f v θ ð s z ʃ ʒ ɕ ʑ ʂ ʐ ç ʝ x ɣ χ ʁ ħ ʕ ʜ ʢ h ɦ approx. β̞ ʋ ɹ ɻ j ɰ tremul. ʙ r ʀ * flappar † ɾ ɽ lat. frik. ɬ ɮ * * * lat. appr. l ɭ ʎ ʟ lat. flappar ɺ *

Not: * står för foner som ännu saknar officiella IPA-tecken.

redigera

• Där symboler uppvisas parvis avser den högra en tonande konsonant.
• Skuggade områden avser uttal som anses omöjliga.

[redigera] Konsonanter (icke-pulmoniska)

Icke-pulmoniska konsonanter

bilab. dent. alve. postal. palat. velara uvul. Klickljud  ʘ ǀ ǁ ǃ ǂ Implosivor  ɓ ɗ ʄ ɠ ʛ Ejektivor  pʼ tʼ sʼ kʼ qʼ

[redigera] Vokaler

Vokaler

Främre Halvfrämre Central Halvbakre Bakre Sluten i • y ɨ • ʉ ɯ • u ɪ • ʏ ● • ʊ e • ø ɘ • ɵ ɤ • o ə ɛ • œ ɜ • ɞ ʌ • ɔ æ ɐ a • ɶ ɑ • ɒ Halvsluten Mellansluten Mellanvokal Mellanöppen Halvöppen Öppen

redigera

• Där symboler står i par är den högra en rundad vokal.

[redigera] Andra symboler

ʍ	tonlös labialiserad velar approximant
w	tonande labialiserad velar approximant
ɥ	tonande labialiserad palatal approximant
ɕ	tonlös palataliserad postalveolar (alveolo-palatal) frikativa
ʑ	tonande palataliserad postalveolar (alveolo-palatal) frikativa
ɧ	samtidig ʃ och x

Affrikator och dubbla artikulationer kan representeras som två symboler ihopbundna med en "tie bar" om nödvändigt, och representeras med en ligatur med somliga vanliga affrikator:

ligatur	tie bar
ʣ	d͡z
ʤ	d͡ʒ
–	k͡p
ʦ	t͡s
ʧ	t͡ʃ

På grund av en bugg i typsnittet Arial Unicode MS kan dessa (inkorrekt skrivna) tecken se bättre ut: dz͡ dʒ͡ kp͡ ts͡ tʃ͡ .

[redigera] Suprasegmentaler

ˈ	primär vokalbetoning
ˌ	sekundär vokalbetoning
ː	lång
ˑ	halvlång
˘	extra kort
.	stavelseuppehåll
	Minor (foot) group
‖	Major (intonation) group
‿	länkning (avsaknad av uppehåll)

[redigera] Toner och ordaccenter

e̋ eller ˥	extra hög
é eller ˦	hög
ē eller ˧	mellan
è eller ˨	låg
ȅ eller ˩	extra låg
ě	stigande
ê	fallande
↓	nedsteg
↑	uppsteg
↗	globalt stigande
↘	globalt fallande

OBS: Unicode har inte stöd för de flesta IPA-symboler för icke-raka toner. För att representera dessa är det möjligt att använda siffror som stöd, till exempel /e₅₃/ för fallande /e/. En annan möjlighet är att använda "Box Drawings" i Unicode, (/e┒/ för ett högt rakt /e/).

[redigera] Diakritiska tecken

Diakritiska tecken kan sättas ovanför en symbol med en sänkare, (ŋ̊)

n̥ d̥	tonlös	b̤ a̤	läckande tonande	t̪ d̪	dental
s̬ t̬	tonande	b̰ a̰	knarrande tonande	t̺ d̺	apikal
tʰ dʰ	aspirerad	t̼ d̼	linguolabial	t̻ d̻	laminal
ɔ̹	mer rundad	tʷ dʷ	labialiserad	ẽ	nasaliserad
ɔ̜	mindre rundad	tʲ dʲ	palataliserad	dⁿ	nasalt utblås
u̟	avancerad	tˠ dˠ	velarisering	dˡ	lateralt utblås
i̠	tillbakadragen	tˁ dˁ	faryngaliserad	d̚	oexploderad
ë	central	l̴	velariserad eller faryngaliserad
e̽	mitt-central	e̝	upphöjd (ɹ̝ = tonande alveolar frikativa)
ɹ̩	syllabiskt	e̞	sänkt(β̞ = tonande bilabial approximant)
e̯	icke-syllabiskt	e̘	framskjuten tungrot
ə˞	rhotacism	e̙	tillbakadragen tungrot

(IPA för talfel.)

s͍	Labial spridning		stark artikulation		denasal
v͆	dentolabial	v͉	svag artikulation		nasalt läckage
	interdental/bidental		upprepad artikulation		velofaryngal friktion
	alveolar	s͎	visslad artikulation		ingressivt luftflöde
	linguolabial	s͢	glidande artikulation		egressivt luftflöde

[redigera] Tabeller över fonetiska tecken i rikssvenska

Följande tabeller redovisar de IPA-tecken som normalt används vid transkription av rikssvenska. Det är bara en del av alla tillgängliga tecken, och täcker varken svenska dialekter eller utländska språk fullständigt.

[redigera] Vokaler

Symbol	Exempel	Uttal	Kommentar
ɑː	mal	/mɑːl/
a	mall	/malː/
eː	sked	/ɧeːd/
ɛ eller e	skedd	/ɧedː/
iː	sil	/siːl/
ɪ	sill	/sɪlː/
uː	bot	/buːt/
ʊ	bott	/bʊtː/
yː	nys	/nyːs/
ʏ	nyss	/nʏsː/
ʉ̟ː	bus	/bʉ̟ːs/	Diakriten ska vara under ʉ-tecknet.
ɵ	buss	/bɵsː/
oː	hål	/hoːl/
ɔ	håll	/hɔlː/
æː	kär	/ɕæːr/
æ	kärr	/ɕærː/
ɛː	häl	/hɛːl/
ɛ	häll	/hɛlː/
œ̞ː	för	/fœ̞ːr/	Diakriten ska vara under œ-tecknet.
œ̞	förr	/fœ̞rː/	Diakriten ska vara under œ-tecknet.
øː	hög	/høːg/
œ	högg	/hœgː/
ə	hellre	/ˈhelːrə/	schwa, neutralvokal, vokalmummel

[redigera] Konsonanter

Symbol	Exempel	Uttal	Namn
b	bal	/bɑːl/	tonande bilabial klusil
d	dal	/dɑːl/	tonande alveolar klusil
f	far	/fɑːr/	Tonlös labiodental frikativa
g	gal	/gɑːl/	tonande velar klusil
h	hal	/hɑːl/	Tonlös glottal frikativa
j	jag	/jɑːg/	tonande palatal approximant
k	kal	/kɑːl/	Tonlös velar klusil
l	lag	/lɑːg/	tonande alveolar lateral approximant
m	mal	/mɑːl/	tonande bilabial nasal
n	nar	/nɑːr/	tonande alveolar nasal
p	par	/pɑːr/	Tonlös bilabial klusil
r	rar	/rɑːr/	tonande alveolar tremulant
s	sal	/sɑːl/	Tonlös alveolar frikativa
t	tal	/tɑːl/	Tonlös alveolar klusil
v	val	/vɑːl/	tonande labiodental frikativa
ŋ	ung	/ɵŋː/	tonande velar nasal
ɧ	sjal	/ɧɑːl/	Tonlös samtidigt postalveolar och velar frikativa
ɕ	tjog	/ɕoːg/	Tonlös alveolopalatal frikativa
ʂ	kurs	/kɵʂ/	Tonlös retroflex frikativa
ɖ	färd	/fæːɖ/	tonande retroflex klusil
ʈ	vårta	/voːʈa/	Tonlös retroflex klusil
ɳ	barn	/bɑːɳ/	tonande retroflex nasal
ɭ	farlig	/fɑːɭɪg/	tonande retroflex lateral approximant

[redigera] Externa länkar

• IPA:s kompletta tabeller över fonetiska tecken
• IPA-skrivmaskin (för användning i MS Internet Explorer)