Hällristning
Wikipedia
 |
Hällristning, en arkeologisk benämning på symboler, figurer, avbildningar som är inhuggna på berghällar eller lösa klippblock. Figurerna har som regel aldrig ristats, utan knackats eller huggits in i bergytan med olika typer av knackstenar och har i de flesta fall varit ifyllda med färg såsom ockra.
Innehåll |
[redigera] Indelning
Många olika kulturer har gjort hällristningar, med olika stil och innehåll. Inom Norden skiljer man mellan jägarfolkens ristningar och bondefolkens ristningar. De tidigaste hällbilderna gjordes av stenåldersjägare kanske redan 7000 år f.Kr. Tyngdpunkten av dessa ristningar finns i Mellan- och Nordskandinavien, och här fortsatte traditionen genom årtusenden, länge efter att folken i Sydskandinavien blivit bönder. Jaktristningarna är oftast bilder av djur som björn, ren, och särskild älg. I kustområdena avbildas även havets djur. Motiven är ibland utfört med förbluffande realism, ibland mera symbolisk. En del djur har avbildat inre organ: den såkallade röntgenstilen. Djurbilderna antas vanligtvis att ha någon form av jaktmagisk innebörd, men kan samtidigt vara uttryck för totemism, dvs människors eller stammars uppfattning av samhörighet med vissa djur. Andra motiv, t.ex i Västnorge, är geometriska eller kaotiska mönster, slingor och nätformer som troligtvis har trancendent upphov. Personer, som hade särskild insikt i andevärlden, gjorde kanske sådana bilder både som en hjälp och som en redovisning av andliga "resor".
I det sydligaste skandinavien är inga jaktristningar kända. I gengäld finner vi här ett stort antal ristningar från bronsålderns bondekultur (1800-500 f.Kr). Bronsålderristningarna har en helt annan motivvärld och ett annat ursprung än jaktristningarna, men på vissa platser som vid Nämforsen i Jämtland eller i Trondheim-området möts de två traditionerna på samma häll.
Bronsålderristningarna har rad dominerande symboler: skepp, fotsulor och hjulkors, som är utbredda och ganska likartade i hela södra skandinavien. Andra motiv som människor, djur och vapen uppträder i vissa områden, fram för allt i Bohuslän. Den långt vanligaste hällristning är dock de såkallade skålgropar, runda urknackade fördjupninger i berget. Skålgroparna kan vara stora som ett halvt äpple och det kan finnas flera hundra på samma plats, men oftast är de oanseliga. De utgör i många områden en av de talrikaste typer av fornlämning överhuvud taget.
[redigera] Utbredning
Hällristningarna i Skandinavien utbreder sig från Skåne upp genom Sverige ända upp till mellersta Norrland och Nordnorge. Några typiska platser
- Danmark
- Bornholm (en del ristningar på berg)
- Nordsjälland (spridda ristningar på stenblock)
- Norge
- Østfold
- Vestlandet
- Trøndelag
- Alta UNESCO världsarv
- Sverige
- Norra Bohuslän (här finns europas största koncentration av hällristningar, UNESCO världsarv
- Himmelstalund (Norrköping)
- Enköping
- Sydöstra Skåne
- Tisselskog (Dalsland)
- Torhamn (Blekinge)
- Nämforsen (Ångermanland)
- Tanum (Bohuslän)
- Häljesta (Västmanland)
Det finns över 10000 lokaler med bildristningar i Sverige. Nya upptäcks varje år, ofta genom aktiv eftersökning. Det finns också åtskilliga tusen i Norge, och ett par hundra i Danmark. Från det danska området finns dock en rikedom av andra fynd från bronsåldern, och det finns många intressanta förbindelser mellan dessa verkliga föremål och hällristningsbilder.
Ett exempel på ettstavn relativt nytt fynd av fångstristningar är från 1984 längst Stornorrforsen på en liten ö i forsen, 15 km från Umeå. Det senaste fyndet var svåridentifierat, och efter att ha identifierat hällen en solklar dag begav man sig ut en mörk natt ett år senare för att belysa området med ficklampor då man genast förstod att det rörde sig om hällristningar. Möjligtvis har de flesta platserna varit öar under tiden inlandsisen smälte bort.
Det största hällristningslokalen i norra Europa ligger vid Nämforsen i Ångermanland, medan den högsta koncentrationen i ett område finns i Bohuslän.
Jaktristningar dominerar i norr och innehåller jaktviltmotiv såsom älg, ren och hjort. I söder dominerar jordbruksristningar med motiven skepp, cirkelfigurer, djur, fotsulor, skålgropar och människofigurer
Hällristningar och de besläktade hällmålningar förekommer i alla bebodda världsdelar. I Afrika finns de äldsta, men även i Nordamerika, Sibirien, Centralasien, m.m. finns det många hällristningar. Skandinavien är den dominerande hällristningsregionen i Europa, men även i alpländerna, på den Iberiska Halvön och på de Britiska Öarna finns en del hällristningar som också för största delen är från bronsåldern.
[redigera] Dialekt
Närliggande ristningar innehåller olika "dialekter" av bildkonst.
[redigera] Syftet
F.n. vet man inte syftet men ristningarna, och ambitionen har varit att finna eller avkoda en tidig form av skrift (bildspråk). De mest spektakulära är de sibiriska hällristningarna som icke har kunnat tydas och där mytologin om en forntida handel med sydeuropa anses vara förklaringen.
De skandinaviska ristningarna anses vara ett slags revirhävdande bland stamfolken – "mer folk till stammen"?. På senare år har man, vilket särtecknar Skandinaviska och Nordamerikanska hällristningar, funnit vapenbitar -- såsom pilspetsar -- i marken under hällan, och således verkar de ha används som "piltavlor". En del av ristningarna är rejält sexuellt otuktiga (jämför skålgropar), där man ser personer i samlagsställningar samt tidelag. Flera innehåller också motiv av schamantiska drag. Dessa motiv kan tyda att de huvudsakligen används i religösa samband.
Hällristningar på nordnorska Alta har stor likhet med medeltidens ringtrummor från samma område.
Se även: Fornminne, Grottmålningar, Hällmålningar
[redigera] Externa länkar
- "Hällristningar i gränsbygd" -- en webbplats med hällristningsinformation i databasform, delfinansierat av norska staten och EU:s regionala utvecklingsfond...
- "Nyupptäckta hällristningar i Stornorrfors" -- information om den senaste funna hällristningen år 1984.
- "Helleristninger - Bornholms hellige billeder" -- om hällristningar på Bornholm, bildarkiv, mycket information och länkar.
