Attila
Wikipedia
Attila (cirka 406-453) var hunnernas kung 434-453. Han kallades av samtiden Guds gissel. Namnet ska ursprungligen ha betytt "lille far". Attila härskade över ett stort antal folk främst i östra Europa, hunnerriket var då Europas största rike i sin tid och sträckte sig från Donau upp till Östersjöns sydkust och från Svarta havet in i centraleuropa. Två gånger invaderade han Balkan och nådde andra gången fram till Konstantinopel som omringades, han nådde Orléans och han drev påven från sitt residens i Ravenna.
Attila blev kung tillsammans med sin bror Bleda, efter farbrodern Rua. Tillsammans ledde de erövringskrig fram till Bledas död 445 - Bleda ska ha dödats under en jaktutflykt och det påstås att det var Attila som beordrade mordet på brodern.
Hunnernas fortsatta erövringståg hejdades av romarna i slaget vid Katalauniska fälten 451, sydost om nuvarande staden Reims i Frankrike.
Attila hann med ytterligare ett fälttåg (i Italien) innan han hastigt avled 453 - den vanligaste och äldsta skildringen av Attilas död säger att han drabbades av näsblod på bröllopsnatten (hans senaste brud ska ha varit en gotisk kvinna vid namn Ildico) och kvävdes. Attilas eftermäle domineras av demoniseringen av honom och som figuren Etzel i Nibelungenlied och Atle i Völsungasagan dödas han av sin fru Gudrun. Den förra versionen skrevs ned av den samtida historikern Priscos och föredras av nutida forskare, den senare versionen sannolikt först nedskriven av den romerske greve Marcellinus, omkring 80 år efter händelserna.
Tre av Attilas söner, Ellak (Attilas officielle arvinge), Dengizik och Ernak, stred om makten i riket och besegrades snart (slaget vid Nedao) och riket splittrades och gick under.
