Kung
Wikipedia
Kung eller konung är en titel för en manlig statschef som sitter på livstid. Den kvinnliga motsvarigheten är drottning. Väljs statschefen för en begränsad tid, brukar han eller hon benämnas president. Ett land som har en kung som statschef kallas kungarike/konungarike eller monarki. Sverige är en monarki och statschef är Carl XVI Gustaf av ätten Bernadotte.
En kung kan antingen väljas till eller ärva tronen. Väljs han, kallas statsskicket valrike. Ärvs tronen kallas det arvrike. I Sverige var valrike det dominerande systemet fram till Gustav Vasa, som införde arvrike. Vem som skall ärva tronen regleras i den av Sveriges fyra grundlagar som kallas successionsordningen.
Sverige har varit en monarki sedan medeltiden. När demokratin växte sig stark från 1800-talet och framåt, minskade kungens makt, till att idag vara i princip obefintlig. Ett sådant system kallas konstitutionell monarki. De flesta konstitutionella monarkier är arvriken. Exempel på konstitutionella monarkier är förutom Sverige Danmark, Norge, Nederländerna, Belgien, Storbritannien, Spanien och Japan.
Även kungens hustru bär titeln drottning. En regerande drottnings gemål bär däremot titeln prins. Även regentents söner tituleras i en arvmonarki prins och hans döttrar tituleras prinsessa. Den av kungens barn eller barnbarn som står närmast i tur att ärva tronen tituleras kronprins, alternativt kronprinsessa, men om den närmaste tronarvingen är ett syskon till kungen eller någon på annat sätt besläktad "i sidled", används inte alltid en sådan titel. I Sverige heter drottningen Silvia, kronprinsessan Victoria, Carl Philip är prins och Madeleine är prinsessa.
Även andra titlar på monarker förekommer, t. ex.: furste (t. ex. Monaco), storhertig (t.ex. Luxemburg), sultan (t.ex. Brunei), tsar (Ryssland före revolutionen), shah (Iran före revolutionen) eller kejsare (t. ex. det antika Romarriket, Napoleons Frankrike, Japan).
Den ursprungliga språkliga betydelsen av ordet kung är omtvistad – i fornnordisk litteratur används det för gudars söner eller ättlingar, så att med kung avsågs en son till en gud; enligt Tacitus utnämnde nordborna konungar av de förnämsta släkterna. Titeln är hur som helst mer än 2000 år gammal, ty lingvisterna har rekonstruerat den urgermanska formen *kuningaz, en form som finnarna (kuningas) bör ha lånat av germanerna före vår tideräknings början. Ordet lär betyda "tillhör kvinnan" (kona + -ung/ing), d.v.s. vara en ursprunglig benämning på en fruktbarhetsgudinnas (Nerthus) präst. Konungarollen utgjorde också ända till slutet av asatron en prästroll, till exempel vid Gamla Uppsala. Jämför kväner, rex, madonna. Vid tiden för kristendomens införande och de kulturella influenser från Kontinentaleuropa som därvid nådde Norden, kom titeln att betraktas som motsvarig latinets rex och även kungens uppgifter förändrades i motsvarande riktning.
