Konstantinopel
Wikipedia
Konstantinopel (latin: Constantinopolis, grekiska: Konstantinoupoli, Κωνσταντινούπολη) var namnet på Istanbul vid Bosporen i dagens Turkiet från Konstantin den stores invigning 330 till dess det Osmanska riket erövrade staden 1453. Namnet Istanbul blev officiellt först år 1923.
Turkarna kallade staden Stamboul eller Istanbul efter grekiskans eis tin poli, "till staden" men fortsatte att använda "Konstantiniyye" eller "Dersaaded" officiellt ända till dess den turkiska republiken grundades 1923 då huvudstaden flyttades till Ankara. Konstantinopel bytte officiellt namn till Istanbul 1930.
Konstantinopel grundades på platsen för den grekiska staden Byzantion (grekiska: Βυζάντιον, latin: Byzantium) år 325 av Konstantin den store. Han döpte staden till Nova Roma, "Det nya Rom" (grekiska: Νέα Ρώμη), vilket var stadens officella namn under de följande århundradena men aldrig användes av dess invånare. Staden invigdes som det romerska rikets nya huvudstad 11 april 330. Efter Västroms fall blev Konstantinopel huvudstad i det Bysantinska riket (ett namn som riket gavs först på 1700-talet). 1453 blev Konstantinopel huvudstad i det Osmanska riket.
Konstantinopels historiska betydelse är svår att överskatta. Staden hade hundra år efter sin invigning mer än en miljon invånare och var Europas största och rikaste stadsbildning under de följande tusen åren. Grekerna själva kallade kort och gott sin huvudstad för i Poli, "Staden". I övriga Europa kallades den "städernas drottning" och betraktades allmänt som den kristna världens viktigaste kulturella och ekonomiska centrum. Besanter, de enda guldmynt som slogs i Europa före de italienska florinerna på 1200-talet, användes över hela kontinenten och var synonymt med Bysans. I Ryssland var Konstantinopel känd som Tsarigrad, "Kejsarstaden", och dess rykte sträckte sig ända till Kina där staden kallades Fulin, "Staden". Vikingarna kallade staden Miklagård.
Konstantinopel fick också stor religiös betydelse. Konstatin upphöjde Konstatinopels biskop, senare kallad patriark av Konstantinopel, till samma höga rang som biskopen i Rom, dvs påven. Deras respektive status som primus inter pares, "främst bland likar", ledde så småningom till den stora schismen 1054 då kyrkan delades i en katolsk och en ortodox del.
Även militärt hade Konstantinopel stor betydelse. Den mur som kejsar Theodosius II lät uppföra 413-414 utgjorde en oöverkommlig barriär för de barbarer som anföll staden från norr. På så vis utgjorde staden ett skydd för de rika, romerska provinserna i öst som kunde utvecklas relativt ostört medan Rom och städerna i väst kollapsade.
Dödsstöten för Konstantinopel som kristen huvudstad kom på 1204:
- [Då korsfararna landade i staden 1204] ...kunde de inte tro att en så rik stad kunde finnas i hela världen. Då de såg de höga murarna och rika tornen som omslöt den och de praktfulla palats och höga kyrkor som var så många att ingen kunde tro det om han inte såg det med egna ögon, och stadens längd och bredd var furstligare än alla andra...
-
-
- Ur Villehardouin, Erövringen av Konstantinopel
-
-
Det fjärde korståget intog Konstantinopel 12 april 1204 och skövlade staden. Visserligen återerövrades staden av Nicaeanska styrkor under kejsar Mikael VIII Palaiologos 1261 men Konstantinopel lyckades dock aldrig återhämta sin forna styrka och glans.
Innehåll |
[redigera] Konstantinopels fall
- Huvudartikel: Konstantinopels fall
Slutet för det bysantinska riket kom slutligen 29 maj 1453 då Konstantinopel, under sin siste kejsare Konstantin XI Palaiologos, erövrades av det Osmanska rikets sultan Mehmet II. Staden fortsatte att utvecklas även under sina osmanska herrar och under de följande seklerna byggdes många kyrkor om till moskéer och dessutom tillkom nya, enastående moskéer. Allt eftersom Konstantinopel blev Istanbul försvann den bysantinska prakten för att snart glömmas bort i väst:
- Det Stora Palatset med de hängande trädgårdarna och hamnen vid Maramarasjön är försvunnet. Försvunna är också universitetet och den praktfulla Apostlakyrkan som Konstantin reserverat för de kejserliga gravarna: försvunna är de åtta offentliga termerna, de båda teatrarna, de fyra justitiepalatsen, de fjorton palatsen och de femtiotvå pelarhallarna. Försvunna är likaså de 4388 adelsresidens som han skänkt det "nya Rom".
-
-
- Ur Papaioannou, Bysantinskt och ryskt måleri
-
-
[redigera] Konstantinopels murar
- Huvudartikel: Konstantinopels murar
En av orsakerna till att det bysantinska riket höll i tusen år var stadsmurarna i Konstantinopel. Genom åren gjordes det otaliga försök att erövra denna den största och vackraste staden i Europa. Men den skyddades av sina murar som inte gav vika förrän år 1453, då den osmanske sultanen Mehmet II utnyttjade sin tids främsta vapenteknologi och besköt murarna i två månader med en jättelik kanon. Det krävdes dock flera stormningsförsök och stora förluster innan det Mehmet kunde överta staden trots att försvararna endast förfogade över totalt 7 000 man samtidigt som osmanerna vid detta tillfälle hade ca 100 000 man. Bara detta ger ju en liten inblick i hur mäktiga murarna var.
[redigera] Se även
- Hagia Sofia
- Hippodromen i Konstantinopel
- Konstantinopels murar
- Bysantinsk konst
- Bysantinsk arkitektur
[redigera] Externa länkar
- Info on the name change from the Foundation for the Advancement of Sephardic Studies and Culture
- Welcome to Constantinople, documenting the monuments of Byzantine Constantinople, compiled by Robert Ousterhout, University of Illinois at Urbana-Champaign]
