Iran

Wikipedia

جمهوری اسلامی ایران
Jomhūrī-ye Eslāmī-ye Īrān

(Flagga)	(Statsvapen)
Nationellt valspråk: Esteqlāl, āzādī, jomhūrī-ye eslāmī (”Självständighet, frihet och den islamiska republiken”)
Nationalsång: 'Sorūd-e Mellī-e Īrān'

Huvudstad	Teheran
Största stad	Teheran
Officiellt språk	Persiska
Statsskick Revolutionens ledare President	islamisk republik Ali Khamenei Mahmoud Ahmadinejad
Självständighet • Deklarerad • Erkänd	från England/Sovjetunionen 1941 1945
Yta • Totalt • Vatten	1 648 000 km² (17:e) 0,7 %
Folkmängd • Totalt • Befolkningstäthet	68 688 433 (18:e) 41,6 inv/km² (129:e)
BNP (PPP) • Totalt 2005 • Per capita	$554 775 miljoner (20:e) $7 980
Valuta	Iransk rial (`IRR`)
Tidszon	UTC+3:30
Topografi • Högsta punkt • Största sjö • Längsta flod	Kuh-e Damavand 5 671 m ö.h. Urmiasjön 5 700 km² — — km
Nationaldag	1 april
Landskod	IR, IRN
Landsnummer	`+98`

Iran (persiska: ایران; Iran betyder ”Ariernas land” på persiska), fram till 1935 känt som ”Persien”, är en islamisk republik i Mellanöstern. Namnet Persien kommer av grekiskans namn för Fars, den bördiga platån där indo-iranierna slog sig ner. Iranierna själva har sedan millenier f.Kr. kallat sitt folk och hemland för Aryanam, vidare till Aryan, och Iran^[1]

Iran gränsar till Afghanistan och Pakistan öst, till Turkiet och Irak i väst och till Armenien, Azerbajdzjan (inklusive Nachitjevanenklaven) och Turkmenistan i norr. Landet har kust mot Kaspiska havet i norr och mot Persiska viken, och Indiska oceanen i syd.

[redigera] Historia

Huvudartikel: Irans historia

[redigera] Förhistoria

Området för dagens Iran har en lång historia av mänsklig bosättning och civilisatoriska yttringar bakom sig. Statsbildningen Elam med sina huvudstäder Susa och Anshan utvecklades i trakterna av Zagros och interagerade flitigt med flodkulturerna i Mesopotamien och vid Indus. Elamiterna använde sig av kilskrift och talade inte ett indo-europeiskt språk.

[redigera] Persiska riket

Huvudartikel: Persiska riket

Det persiska riket grundades på 500-talet f.Kr. av Kyros den store som enade de två indo-iranska folkstammarna perser och meder vilka då bebodde den Iranska högplatån och utropade sig till shah. I och med detta föddes akemenidernas dynasti.

[redigera] Modern tid

Iran har haft två stora revolutioner, som båda ägt rum under 1900-talet. Den första revolutionen, den så kallade konstitutionella (Mashrooteh) revolutionen skedde 1906–1907 och har haft en avgörade roll för resten av seklet. Den andra revolutionen är den islamiska revolutionen.

Den konstitutionella revolutionen innebar att man ville ha en konstitutionell demokrati. Den styrande despoten Mozzafar al-Din Shah Qajar gav snart efter och besegrades av konstitutionalisterna. Kort därefter, 1907 till 1911, utkämpades ett krig mellan efterföljaren Mohammad-Ali Shah Qajar som hade starkt stöd av Tsarryssland och Storbritannien på ena sidan och konstitutionalisterna på den andra som de sistnämnda förlorade.

Konstitutionen innebar:

En konstitution inspirerad av den belgiska, som i sig följde den engelska Westministersystemet.
En oberoende rättsinstans (edalatkhaneh)
Ett parlament valt av folket (majles)
Kraftigt reducerade maktbefogenheter för kungen
Exekutiv (regerande) makt till en av parlamentet vald premiärminister

Man gjorde också tillägg 1907 för fri press och rätt till politiska partier, med vissa undantag. Konstitutionalisterna förespråkade följande:

Rättsstyre (hokomat qanon)
Folkstyre (hokumat mardom)
Fri press (azadi matbooat)
Frihet för politiska partier (azadi ahzab)
Modernitet (tajadod)
Separation av religion och politik (hokumat orfi)

I praktiken kom dock konstitutionen inte att tillämpas. Först av Qajar-dynastin och därefter av Pahlavi-dynastin, med Reza Shah Pahlavi, som ledde landet från 1925 fram till 1941. Landet befann sig då i Storbritanniens inflytelsesfär och Storbritannien hade hade gett starkt stöd till Reza Shah Pahlavi när han 1925 genomförde en statskupp mot Qajardynastin. Under nazismens framtåg började Reza Shah Pahlavi alltmer motsätta sig britternas dominans. När Storbritannien skulle placera trupper i Khuzestan-provinsen protesterade Shahen, vilket ledde till att Storbritannien tillsammans med Sovjetunionen ockuperade landet och tvingade bort Reza Shah samt ersatte honom med hans son Mohammad Reza Shah Pahlavi Ariyamehr.

Under Mohammad Reza Shahs tid var Iran starkt allierat med Storbritannien och USA. Mycket snart skulle den konstitutionella rörelsen växa sig återigen starkare. En stark anhängare av den konstituionella revolutionen och dess idèer var Dr. Mohammad Mossadegh, som var premiärminister i Iran. Han var en stark förespråkare för nationalisering av landets olja, och för detta fick han gehör i parlamentet. Mohammad Mossadegh störtades kort därefter i en amerikansk/brittisk-ledd statskupp (Operation Ajax) 1953 och shahen återfick därefter makten.

Den konstitutionella rörelsen tillsammans med folkets krav för mer rättvisa och politiska reformer växte sig allt starkare under 1970-talet, och kom så småningom att störta shahen i ännu en revolution.

Censur, politiska dissidenters fängslande och avrättningar ledde till att iranierna distanserade sig mer och mer från makten. Shahens korrupta styre och terrorvälde genom den ökända säkerhetspolisen SAVAK ledde till allt hårdare protester vilka kulminerade i vad som numera benämns ”Svarta fredagen” (den 8:e september 1978) av iranierna. Shahen satte in fullt motstånd och våld mot demonstranter som resulterade i många dödsfall. Efter den dagen började hela maktapparaten att vittra sönder under shahen. Militärer deserterade, vägrade lyda order och i vissa rapporterade fall till och med dödade sina befäl och tog över militärbaser runt om i Teheran.

Revolutionen kan delas in i två sammanhängande faser, under den första fasen bestod motståndarna till shahen av socialister, liberaler och islamister tillsammans. Målet var något diffust eftersom exempelvis medelklassen och liberalerna ville ha en konstitutionell monarki efter svensk modell medan islamister och socialister ville införa republik, i islamisternas fall en islamsk republik.

I den andra fasen föll alliansen samman, Hizbollah (Guds parti) konsoliderade sin makt genom att förbjuda andra partier en efter en och förföljelserna var i full gång. En särskilt stor oppositionsgrupp med stort stöd från folket var Mojahedin-e-Khalgh (Folkets Mujahedin) som var den grupp som var bäst organiserad och hade störst antal anhängare i tiden efter revolutionen och som därav var speciellt fruktade av den nya regimen. Därför kom regimen också att avrätta 120.000 anhängare av organisationen som än idag finns och bedriver sin kamp mot den islamistiska regimen både i men framför allt utanför landets gränser.

Den samlande personligheten bland de religiösa var den landsförvisade Ayatollah Khomeini som efter att shahen flytt återvände från Frankrike och utropade landet till en ”islamisk republik” där sharialagar skulle tillämpas under noggranna kontroller av andra mullor. Khomeini proklamerade snart att hans mål var att ”exportera sin revolution” till alla andra länder i området. Den nya regimen ändrade landet radikalt. Från att ha varit en västvänlig nation under den enväldiga shahen Mohammad Reza Pahlavi blev Iran en västfientlig nation under den enväldiga mullan Ayatollah Khomeini och hans islamiska republik.

Shahen fick asyl i Egypten tack vare Anwar Sadat (ett drag som enligt många analytiker bidrog till stor del till mordet på Sadat av egyptiska islamister). Den 27 juli 1982 dog Mohammad Reza Pahlavi av lymfcancer i Kairo och erhöll en statsbegravning av den egyptiska regeringen. Sadat döpte en gata i Kairo efter honom, namnet ändrades dock för ett antal år sedan till Mossadeq för att tina diplomatiska och ekonomiska förbindelser med Iran.

Den iranska revolutionen och prästerskapets politik ledde till en massiv utvandring av framför allt iranska intellektuella, tidigare politiska eliten och religiösa minoriteter (judar och bahai) till USA och västeuropa. Enligt ^[2] finns det mellan 750 000 och 1,5 miljoner iranier i exil.

Enligt Irans president Ahmadinejad så har det skapats en bred organisation vid namn FADFI som är en förkortning Freedom and Democracy for Iran. Denna organisation har drygt 39 000 medlemar världen över. Dom flesta finns i Sverige, Usa och England. Enligt Ahmadynejad så har man underjordiska baser runt om i Iran där man bland annat tillverkar vapen och annat för ett eventuelt krig där FADFI anhängare ska göra en revolution mot den Islamska regimen i Iran.

[redigera] Geografi

Huvudartikel: Irans geografi

Iran är beläget på en högplatå med stäpper och avloppslösa sjöar eller saltträsk, i norr och väster bergskedjor. Även den inre platån genomkorsas av bergskedjor (70 % av Iran består av bergskedjor). Den varierande geografin ger en mycket diversifierad väderlek med heta somrar och kalla vintrar i olika delar av landet.

Klimatet varierar mellan extrem värme och extrem kyla. I inlandet kan det bli upp emot 50 grader under sommardagarna, men nätterna är svala. I bergstrakterna blir det nedåt −20 grader på vintern, medan det i kustområdena är mildare klimat. Det är vanligt med starka vindar, och i östra Iran blåser 120-dagarsvinden med 45 meter i sekunden på somrarna. Nederbörden är mindre än 300 mm/år i stora delar av landet; endast runt Kaspiska havet och längs de nordvästra gränsområdena regnar och snöar det mer, upp till 2 000 mm/år.

[redigera] Större städer

Tehran: 7 160 094	Mashhad: 2 837 734	Isfahan: 1 573 378	Tabriz: 1 523 085
Karaj: 1 460 961	Shiraz: 1 279 140	Qom: 1 046 578	Ahvaz: 841 145

[redigera] Styrelseskick och politik

Huvudartikel: Irans politik

Irans styrelseskick och lagar är grundade på Ruhollah Khomeinis doktrin om Velayate Faqih eller ”de rättslärdas styre”. Den så kallade revolutionens ledare (Rahbar) är guds (Allahs) ställföreträdare på jorden i väntan på den tolfte imamens (Imam Zaman) återkomst på domedagen. Han väljs på livstid av expertrådet och kan hindra parlamentet, Majlis, från att stifta lagar om dessa inte följer sharia. Parlamentet har därför mycket begränsad makt. Presidenten agerar både statschef och regeringschef.

I stora drag återfinns den tredelade statsmakten efter Montesquieus modell i Irans styrelseskick. Det finns en lagstiftande makt (parlamentet, Majlis), en verkställande makt (presidenten, Raees-Jomhour) samt en dömande makt (Högsta domstolen, Ghovve-ye-Ghazaiyeh) där den verkställande makten är den svagaste samt där den dömande makten granskar den lagstiftande. Förutom den grunden återfinns ”ledaren” (Rahbar/Velayat-e-Faqih), som har befogenhet att ingripa med ett religiöst veto mot all lagstiftning. Förutom ledaren finns även Väktarrådet (Shora-ye-Negahban). Ledaren utser dess sex troslärda och Högsta domstolen dess sex jurister. Dessa utgör ännu en buffert mot eventuellt skadlig lagstiftning.

Irans statsvapen var tidigare ett lejon och en sol, men det ändrades efter revolutionen 1979 till det stiliserade ”Allah” som återfinns på flaggan idag.

[redigera] Ekonomi

Huvudartikel: Irans ekonomi

Ekonomin baserar sig på de rika oljetillgångarna som, efter att ha nationaliserats den 15 mars 1951 av premiärminister Mohammad Mossadeq, svarar för 90 % av exportinkomsterna. Iran är OPEC:s näst största oljeproducent efter Saudiarabien och den näst största naturgasproducenten i världen efter Ryssland. Den industriella utbyggnaden har hämmats av in- och utrikespolitisk oro. Jordbruket kräver konstbevattning utom vid Kaspiska havet. Vete, ris, korn, socker, bomull och tobak odlas. Antalet får och getter är betydande. Tillverkandet av konsthantverk, i synnerhet mattor, är också viktig näring. Iran är även världsledande inom saffranstillverking; 95% av världens saffran kommer från Iran.

[redigera] Demografi

Huvudartikel: Irans demografi

Två tredjedelar av befolkningen är av indoeuropéiskt ursprung. Drygt hälften av befolkningen sägs vara persisk, det vill säga att de har persiska som förstaspråk. Vidare finns det bland annat azerer och kurder i nordväst och turkmener i norr. I provinsen Khuzestan är dryga 30 % av befolkningen araber. Det finns ytterligare andra folkgrupper såsom gilanier, mazarandanier och lurer i landets centrala delar. balucher i den södra delen samt mongoliska aimakstammar i nordväst vid gränsen till Afghanistan.

[redigera] Religion

Huvudartikel: Irans religion

Den shiitiska grenen av islam är den dominerande och officiella religionen. Viktigare övriga religioner är kristendom (armenier och assyrier), judendom, zoroastrism och bahai.

Persien var traditionellt zoroastriskt till på 800-talet då araberna införde islam som sedan dess varit den styrande religionen. En del zoroastriska präster (mager eller magis) flydde från den islamska expansionen till Indien. Dessa kallas parser och lever idag i en isolerad och exklusiv del av Bombay. Eftersom de inte accepterar konvertiter minskar de snabbt i antal.

[redigera] Utbildning

Barn i Iran börjar skolan vid 6 års ålder. I stora drag återfinns två stadier (jämför låg- och mellanstadiet); ingen distinktion görs mellan högstadiet och gymnasiet.

I landets större städer anses det vara näst intill ett krav att inneha en akademisk utbildning.

[redigera] Högtider

Huvudartikel: Irans högtider

Hafez mausoleum i Shiraz

Nyår, eller Nowruz (alternativt Nawruz, Norouz, Nowrooz, now betyder ny på persiska och rooz betyder dag), är en Zoroastrisk ritual som firas runt den 20 mars, eftersom man använder sig av solkalendern vilket tar sin början på första vårdagen, då solen står i vädurens tecken. Perserna var zoroastrier innan landet islamiserades 634 till 642 e.Kr. Zoroastrierna firade tidigare alla fyra årstiderna. Nu firar man endast våren.

Till Norooz dukar man en så kallad Haftsin (Haft betyder sju på persiska, och cin motsvarar bokstaven s). Där ingår sju saker som alla börjar på s på persiska, och är till för att fira den zoroastriska guden Ahura Mazda:s sju änglar (Amesha Spentas):

Samanu (söt pudding), representerar det söta i livet.
Senjed (frukt från lotusträd), representerar kärleken (har afrodisiakisk effekt enligt mytologin).
Sir (vitlök), representerar medicin.
Sib (äpple), representerar hälsa och skönhet.
Somagh (rhus eller sumac bär), representerar solens röda färg.
Serkeh (vinäger), representerar ålderdom, vishet, och tålamod. Före islamiseringen användes vin.
Sabzeh (groddar), representerar födelsen. Ofta virad med färgerna röd, grön och gul, som är de färger som zoroastrierna traditionellt alltid använt.

På bordet ska också Hafez poesibok placeras. Numera har man också Koranen, Bibeln, eller Toran, beroende på ens religion. Ursprungligen hade man Avesta, som är zoroastriernas heliga skrift skriven på det forniranska språket avestiska. Andra har Zend-Avesta (Zend betyder översättning på språket pahlavi), som är en översättning från avestiska till den medeliranska språket pahlavi.

Man ska dessutom duka med ägg (representerar födelsen) som gärna målas röd, grön, gula, guldfisk, många ljus, samt speglar. Solen, ljuset, och eld har en central roll i zoroastrismen (därav kallas de ibland elddyrkare [fireworshipers]), likaså speglar som står för självreflektion och reflekterar ljuset från ljusen.

Sista onsdagen innan Nowrooz firar man Shaharshanbe soori (Shaharshanbe betyder onsdag på persiska). Man tänder brasor och hoppar över elden samtidigt som man säger ”Sorkhi to az man, zardi man az to”, vilket fritt översatt betyder att ”ge mig din röda och ta min gula”. Ramsan betyder enligt mytologin att elden (representerat av det röda) ska bota dina sjukdomar (representerat av det gula). Vördnaden av ljuset och elden spelar stor roll i zoroastrismen.

Under Norooz finns också traditionen Falgosh (Fal betyder sia/förutspå och gosh betyder öron), som utövas av barn och ungdomar. Detta går ut på att man ställer sig i ett gatuhörn, eller bakom en mur, och frågar sig tyst något om framtiden och inväntar första förbipasserande som talar, och tolkar utifrån deras konversation svaret på frågan.

[redigera] Litteratur och konst

Huvudartikel: Litteratur och konst

Litteraturen har en hög ställning i iransk kultur och landet är berömt för sin klassiska diktning. Till de främsta poeterna hör Rumi, Hafez, Omar Khayyam och Fakhr al-din Araqi. Många iranier kan recitera dussintals dikter av dessa poeter utantill. Iran är även berömt för sin miniatyrmålning, kalligrafi och mattvävning.

[redigera] Sport

Irans fotbollslandslag har många kända spelare båda på hemmaplan och utomlands. Iran har haft stor framgång i kampsport Taekwondo, och kommit i första plats tre år i rad nu och har även fått ett stort antal av vinster tidigare också. I andra sporter som tillhör kampsporten som karate (Shotokan stilen) har till exempel den Irananska fightern Farzad Forouzan nu vunnit flera år i rad.

[redigera] Externa länkar

Wikimedia Commons har media som berör Iran

[redigera] Fotnoter

Asien

Geografiska anmärkningar: (1) Delvis i Europa; (2) Delvis eller helt erkänt i Oceanien men med sociopolitiska kopplingar till Asien; (3) Mestadels i Afrika.

Mellanöstern