Viktor Rydberg
Wikipedia
Abraham Viktor Rydberg, född 18 december 1828 i Jönköping, Jönköpings län (Småland), död 21 september 1895 i Djursholm i nuvarande Danderyds kommun, Stockholms län, var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religonsfilosof och kulturhistoriker. Rydbergs imponerande gravvård hittas på Östra begravningsplatsen i Göteborg.
Innehåll |
[redigera] Sammanfattning
Viktor Rydberg var vår kanske viktigaste författare mellan Almqvist och Strindberg och skaparen av romanen Singoalla och dikten Tomten.
Han är även känd som textförfattare till dikten Betlehems stjärna, som även tonsattes av Alice Tegnér, och som inleds med orden "Gläns över sjö och strand". Den dikten ingår, förutom i de samlade dikterna, också i romanen Vapensmeden. Den sjö och strand som nämns är inte Betlehems, som ingen har, utan helt enkelt Jönköpings.
Rydberg var mycket intresserad av magi och förkristna trosföreställningar, och skrev bland annat boken Medeltidens magi, Studier i germanisk mytologi med sammanfattningen Fädernas gudasaga och förordet till Asiens ljus, Victor Pfeiffs svenska översättning av Edwin Arnolds Light of Asia; svenska avdelningen av Teosofiska Samfundet grundades i Rydbergs hem på Djursholm, men själv blev han aldrig medlem.
Rydberg blev även berömd - och hatad - för Bibelns lära om Kristus, en bok som förnekade Kristi gudom, där han hävdade att Jesus var skapad av Gud, baserat på bland annat Henoks bok. Boken utkom 1862, då Sverige ännu inte hade någon religionsfrihet; bara några år tidigare hade några damer dömts till landsflykt för att de konverterat till katolicismen. Rydberg förespråkade religionsfrihet och kyrkans skiljande från staten - något som kom att genomföras i Sverige först år 1952 respektive 2000.
Vid sin död var Rydberg landets mest beundrade kulturperson.
[redigera] Biografi
Viktor Rydberg föddes i Jönköping 1828, son till Slotts- och fångvaktmästaren (motsvarande dagens fängelsedirektör), Johan Rydberg och Hedvig Kristina Duker. 1834 dog hans mor, varpå hans far söp ned sig och han själv blev fosterbarn. (Man kan se en viss livsparallell mellan Rydberg och Harry Martinson - båda miste tidigt sina föräldrar och blev fosterbarn, båda gjorde litterär karriär och slutade i Svenska Akademien.)
Sin skolutbildning fick Rydberg i Jönköpings lärdomsskola och gymnasiet i Växjö, där han bl.a. lärde känna biskop Esaias Tegnér och dennes hustru. Han tog dock inte studenten i Växjö.
- 1847-1851 var Rydberg journalist på Jönköpingsbladet (JB) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT), i båda fallen under chefredaktör Johan Sandwall. (Dessa tidningar stod då, vid sidan av Aftonbladet, på den svenska pressens yttersta vänsterflygel.) I JB publicerades Rydbergs första romaner som följetonger: Vampyren (1848), Ett äfwentyr i Finska Skärgården (1850) och Positivspelarne (1850-1851).
- 1851-1852 tog Rydberg studenten som privatist i Lund och inledde studier i juridik, men avlade aldrig någon akademisk examen; tiden ägnades till stor del åt studentikost umgängesliv.
- 1852-1855 var Rydberg informator, bland annat hos konsul S. A. Svalander i Göteborg och kapten G. F. Ström på Källandsö; han blev vän med den sistnämndes son Rudolf.
- 1855-1876 var Rydberg medlem av redaktionen vid GHT; på 1870-talet var han utrikesredaktör, men skrev för övrigt allmänjournalistik. Han bodde hos sin gode vän och tidningens chefredaktör S. A. Hedlund.
- 1868 var Rydberg lekmannaombud vid första allmänna kyrkomötet i Stockholm. (Hans egen bekännelse överensstämde inte med Svenska kyrkans, men han hade ingen laglig möjlighet att lämna kyrkan.)
- 1870-1872 var Rydberg riksdagsledamot i andra kammaren, med anknytning närmast till Lantmannapartiet (vid den tiden brukade riksdagsmän välja parti efter invalet; partierna var då riksdagspartier, inte rikspartier).
- 1874 gjorde Rydberg sin första stora utlandsresa, till Frankrike, Italien och Tyskland; reserapporter publicerades i GHT. Rydbergs norske vän Bjørnstjerne Bjørnson - då ännu inte riktigt den svenskätare han sedan blev - uppmanade S. A. Hedlund att låta Rydberg sluta på GHT för att kunna koncentrera sig på värdefullare författarskap. Så skedde, till Rydbergs egen stora förtrytelse; han behövde växelbruket.
- 1876-1880 var Rydberg föreläsare i filosofi och kulturhistoria vid Göteborgs undervisningsfond (senare Göteborgs Högskola, ännu senare Göteborgs Universitet). Tråkigt nog för samtiden, men turligt nog för oss, var Rydberg så osäker föredragshållare att han alltid läste innantill ur helskrivna manus; alltså finns föredragen kvar. (Detta kan jämföras med en författare som John Cowper Powys, som i början av 1900-talet gjorde succékarriär som föredragshållare; han var så skicklig att han aldrig använde manus, varför hans föredrag är oåterkalleligen förlorade.)
- 1877 blev Rydberg hedersdoktor i Uppsala och invaldes i Svenska Akademien efter C. V. A. Strandberg (signaturen Talis Qualis, numera mest känd för första och möjligen femte strofen i texten till Kungssången).
- 1879 gifte Rydberg sig med Susen Emilia Hasselblad (familjen sedermera känd för sina kameror). Paret fick inga barn.
- 1884 blev Rydberg professor i kulturhistoria vid Stockholms Högskola (utan att ha skrivit någon doktorsavhandling - Stockholms Högskola var vid denna tid en radikal institution som inte hade den ringaste avsikt att bli det universitet den är i dag).
- 1886 gjorde Rydberg en resa i Tyskland.
- 1890 flyttade paret Rydberg till Villa Ekeliden på Djursholm. (På den tiden bodde man inte i Djursholm, utan på Djursholm.)
- Rydberg var, förutom ledamot i Svenska Akademien, även ledamot i Vetenskapsakademien sedan 1889, samt sedan 1887 hedersledamot i Akademien för de fria konsterna.
Viktor Rydberg avled efter en kort tids sjukdom den 21 september 1895 i sin bostad Villa Ekeliden på Djursholm. Han jordfästes i Klara kyrka i Stockholm och gravsattes på Östra begravningsplatsen i Göteborg. Av korrespondens mellan begravningsprästen och änkan framgår att man inte hade respekterat den avlidnes sista vilja i fråga om hur begravningen skulle gå till. Vad han velat är okänt, men det är möjligt att han velat bli kremerad, vilket vid den tiden var en teologiskt och politiskt mycket känslig fråga.
[redigera] Rydbergs produktion
Rydberg var en författare som aldrig blev nöjd; varje gång en av hans böcker kom ut i ny upplaga, brukade han göra ändringar - i exempelvis Singoalla har första upplaglan ett helt annat slut än den sista. Nedanför anges därför årtalen för de upplagor som kom ut under hans livstid.
- De vandrande djäknarne, 1856, roman,
- Fribytaren på Östersjön, 1857-1866-1877, roman,
- Singoalla, 1857-1865-1876-1894, roman,
- Den siste Atenaren, 1859-1866-1876-1880-1892, roman,
- Bibelns lära om Kristus, 1862-1862-1868-1880, teologi - varje ny upplaga kompletterades med nytt material,
- Medeltidens magi, 1865-1893, kulturhistoria,
- Romerska sägner om apostlarne Petrus och Paulus, 1974, berättelser,
- Lille Viggs äventyr på julafton, 1871-1875, saga,
- Faust, översättning av Goethes versdrama, 1876-1878
- Romerska dagar i(innehållerRomerska sägner, konsthistoriska uppsatser och Romerska kejsare i marmor]], kulturhistoria, 1877
- Dikter: första samlingen, 1882
- Undersökningar i germanisk mythologi , två delar, 1886 och 1889, mytologi,
- Fädernas gudasaga , 1887, mytologi,
- Vapensmeden, 1891, roman,
- Dikter: andra samlingen, 1891
- Varia, 1894, blandat
[redigera] Postuma utgåvor
- En vandring i Norge, 1953
- Vampyren, 1957
- Positivspelarne, 1957
- Ett äventyr i finska skärgården, 1957
- Sagan om svärdet, 1995 (en tidigare version av Fädernas gudasaga)
- Singoalla, 5:e tryckningen 1956 (utgiven av Svenska modersmålslärarnas förening, skrift nr 67, med 4:e upplagan från 1894 som förlaga)
[redigera] Se även
- Viktor Rydberg-sällskapet
- Viktor Rydbergsmuseet
- Viktor Rydbergsgymnasiet
