Ungernrevolten

Wikipedia

Ungrare inspekterar en tillfångaten tank i Budapest under Ungernrevolten

Ungernrevolten var ett folkuppror i Ungern 1956 riktat mot den totalitära diktaturen i landet samt mot Sovjetunionen.

Innehåll

1 Upptakten
2 Upproret
3 Sovjetstyrkan återtar kontrollen
4 Analys av revolten
5 Externa länkar
6 Referenser

[redigera] Upptakten

Upptakten till revolten var avstaliniseringsprocessen som inleddes efter Josef Stalins död. Redan i juli 1953 tillsattes som premiärminister den reformvänlige kommunistiske politikern Imre Nagy på initiativ från Moskva. Den stalinistiske kommunistpartiledaren Mátyás Rákosi känd för sina blodiga utrensningar och personkult kring sin egen "visa ledarperson"^[1], förblev samtidigt partiledare och inledde en maktkamp.

Under Stalins sista levnadsår mellan 1950 och 1953 åtalades i Ungern mer än 1,3 miljoner och hälften sattes i fängelse - att jämföras med det lilla landets befolkning på mindre än 10 miljoner. 50 000 arresterades på falska anklagelser utan rättslig prövning. Mer än 2350 dödades i summariska avrättningar, många fler dog i polisens celler och kommunistregimen inrättade tre koncentrationsläger för över 40 000 fångar. Även medlemmarna av kommunistpartiet förföljdes. Av 850 000 medlemmar år 1950 blev hälften kastade i fängelse, arbetsläger, avrättades eller emigrerade inom tre år. Till och med högt uppsatta kommunister som fyra inrikesministrar på rad blev avrättade för "statsfientlig verksamhet", "spioneri", "trotskism", "titoism", etcetera efter dom i teatraliska skenrättegångar, bland annat den kompromisslöse stalinisten László Rajk. Den femte dödade sin familj och begick självmord när han fick veta att han också skulle gripas.^[2]

Ungern var också mycket viktigt för Sovjetunionen dels genom sitt geografiska läge och dels då landet hade en av den tidens största uranfyndigheter i världen, som hölls hemliga till den grad att även toppforskare inom kärnfysiken inte kände till detta. Regimen kamouflerade gruvor som utgrävningar av bauxit (aluminiummalm). Hela produktionen var exklusivt förbehållen för Sovjetunionen.^[3]

Nagy släppte ut fångar från arbetslägren och fängelser, och tillät viss avkollektivisering av jordbruket. 1955 avsatte Moskva Nagy, då han anklagades för att inte kunna hålla ett fast grepp om landet och Moskvaregeringen fruktade att landet skulle närma sig NATO. Sovjetledaren Nikita Chrusjtjov upplevde Rákosi som en belastning och började förespråka Ernö Gerö, en annan stalinist. Den 16 oktober 1956 organiserade sig universitetsstudenterna i staden Szeged i de Ungerska Studenters Förbund, oberoende från den officiella kommunistiska studentorganisationen. Den 22 oktober var organisationen etablerad i hela landet, och studenterna i Budapest publicerade ett 16 punkters manifest där de krävde industri- och jordbruksreformer, demokrati och yttrandefrihet. De krävde dessutom att Nagy skulle återinsättas, att Rákosi och hans medarbetare skulle ställas inför rätta och att sovjettrupperna skulle lämna landet.

[redigera] Upproret

Erövrat kommunistpartihus. Den ungerska trikoloren där man klippte bort kommunistiska Hammaren och skäran var symbolen för revolutionen.

Upproret inleddes den 23:e oktober 1956 i samband med en demonstration för solidaritet med Polen. Säkerhetspolisen öppnade eld mot demonstranterna och snart utbröt generalstrejk, vapen delades ut, revolutionära arbetarråd upprättades spontant och samtidigt över hela Ungern i allvarlig konkurrens med statsmakten. Regimens svar var att byta ut Gerö mot János Kádár den 25 oktober som partichef. Samtidigt bildade Nagy en revolutionär flerpartiregering som krävde Sovjets uttåg från landet, medan antiryska attityder växte, med frekventa återblickar på den blodiga ungerska revolten mot Ryssland 1848-49 och den mycket brutala behandlingen nationen fick vid den sovjetiska arméns intåg i andra världskrigets slut. "Ruszkik haza!" - "ryssar åk hem" blev ett vanligt klotter. Kommunistiska och socialistiska symboler som röda stjärnor, hammaren och skäran och diverse porträtt av kommunistledare högs bort eller revs ner med entusiasm av folkmassan. Den 12 meter höga Stalinstatyn på Hjältarnas torg i Budapest vältes omkull och efter flera timmars hårt arbete med skärbrännare lyckades man symboliskt avlägsna diktatorns huvud.

Den sovjetiska Röda armén med 24 000 man och stridsvagnar gick till angrepp den 24 oktober, men slogs tillbaka med molotovcocktails.^[4]. Flera medlemmar av den ungerska säkerhetspolisen ÁVO/ÁVH och vissa stalinistkommunister lynchades av upprorsmännen. Situationen blev kaotisk, och Nagys tillsatta provisoriska regering hade inte kontroll över revolutionen.

Nagys regering kom till överenskommelse genom sovjetiska sändebuden med Kreml en om att sovjetstyrkor skulle lämna Ungern. Samtidigt bestämde sig Chrusjtjov och den sovjetiska ledningen för att skicka in sovjetiska trupper och tillsätta Kádár som ledare. Röda armén påbörjade en truppomflyttning där stora styrkor fördes in i landet och Budapest omringades och gränsen mot Österrike förstärktes mot eventuell invasion av NATO. Den sovjetiska ambassadören Jurij Andropov invaggade Nagy i säkerhet genom försäkran att omflyttning skedde för att säkra uttåget. När Nagy den 31 oktober insåg att sovjeterna förberedde invasion begärde han Ungerns utträde från Warszawapakten, i hopp att detta skulle göra att sovjetarmén befinner sig olagligt i landet och för att garantera stöd från väst.

[redigera] Sovjetstyrkan återtar kontrollen

När man samtidigt inledde förhandlingar om praktikaliteter kring det sovjetiska uttåget arresterades den ungerska ledningen vid konferensbordet och ett fullskaligt anfall startade den 4 november samtidigt över hela Ungern. Den 7 november var Kádár återinsatt. Några av arbetarråden klarade sig ytterligare en månad - Kádár valde att inte direkt attackera dem. Tillfälliga strejker pågick till 1957.

Kardinal József Mindszenty, ledaren för den katolska kyrkan, som blev befriad från fängelsen den 31 oktober 1956 efter att varit fängslad sedan en skenrättegång 1949, fick den 4 november söka skydd på den amerikanska ambassaden där han stannade till ända till 1971.

Imre Nagy och hans närmaste medarbetare sökte skydd på jugoslaviska ambassaden där de gömde sig tre veckor. När de lurades att lämna ambassaden med löfte om immunitet, blev de arresterade av sovjetiska myndigheter och sända till fängelse i Rumänien. Nagy blev dömd till döden och avrättad den 16 juni 1958. Totalt cirka 2700 ungrare blev dödade i striderna, 341 blev avrättade (den sista 1961) och 22000 blev dömda till fängelse (flera för minst fem år), 13000 blev sända till arbetsläger.^[5]

Dagarna efter revolten flydde flera hundra tusen ungrare till väst genom den dåligt bevakade gränsen till Österrike - 150 000 emigrerade till USA, 30 000 till Frankrike och 30 000 till Storbritannien. I Sverige sökte cirka 8 000 ungrare skydd.

[redigera] Analys av revolten

Det är kontroversiellt vilken den egentliga drivkraften var i upproret – vissa betraktar händelserna som en antistalinistisk och anarkistisk rådsrevolution, medan andra vill betona den nationella frigörelsen från Sovjetunionen med dess agerande som en kolonialmakt och det kommunistiska förtrycket. Båda dessa inslag torde vara av betydelse. Den senaste forskningen pekar på att revolutionen startade som en besvikelse över Nagys misslyckade reformprogram från 1953 som motarbetades av Rákosi. Den massiva terrorn som Rákosi utövade och att Ungern hanterades som sovjetisk lydstat byggde upp en nationellt vrede. Når revolten startade förlorade de reformerta kommunisterna, med Nagy i spetsen, från en början kontrollen och revolutionen pågick av sig själv genom ett antal oberoende stridande grupper, som började ställa ofta orealistiska krav på Nagy. Mot slutet av revolutionen bildades det en regering med flera återupprättade partier.

Ungernrevolten sammanföll med internationella spända situationen på grund av Suezkrisen och fick inget stöd från västvärlden. USA avfärdade till exempel Ungerns rop om hjälp med att "Ungern var inte USA:s allierade". Mycket tyder på att USA har blivit överraskat av utvecklingen i landet och trots påkostad propaganda som uppmanade till revolution genom CIA:s Radio Free Europe inte hade någon plan hur man skulle bete sig om det blev en folkresning de förespråkade^[6] i någon av de sovjetiska lydstaterna. Dessutom sammanföll revolten med det amerikanska valet som tog upp Dwight Eisenhowers uppmärksamhet.

FN med Dag Hammarskjöld förhöll sig passiv och Ungernfrågan kom aldrig på dagordningen, trots att landet vädjat till FN - viktiga telex från Ungern blev på ett oförklarligt sätt inte skyndsamt distribuerade till berörda personer.