Röda armén
Wikipedia
Röda armén, egentligen Arbetarnas och böndernas röda armé (ryska: Красная Армия, Krasnaja Armija), bolsjevikernas armé, skapad under ryska inbördeskriget av Leo Trotskij 1918, även benämning på Sovjetunionens armé fram till efter "Stora fosterländska kriget" 1946 (i väst kallat för andra världskriget), då dess namn ändrades till Sovjetarmén.
[redigera] Tiden mellan revolutionen och 2:a världskriget
[redigera] Ryska inbördeskriget
[redigera] Polsk-ryska kriget (februari 1919 – mars 1921)
[redigera] Stalin-terror och utrensningar
1936-1938 drog Stalin, med hjälp av NKVD, igång en omfattande och blodig utrensning inom partiet och landets samhällsfunktioner. Aktionen urartade i och med Moskvarättegångarna 1936-1938 då man anklagde först vänsterfalangen och sedan högerfalangen för allehanda uppdiktade förbrytelser som planer att mörda Stalin, spioneri, landsförrädisk verksamhet, korruption etc. Angiverisystem frodades, folk angav andra i hopp att själva klara sig, liksom karrierister utnyttjade terrorn för att likvidera medtävlande. Se även Kommunismens svarta bok av Stéphane Courtois med flera, del I En stat mot sitt folk, kapitel 10 Den stora terrorn (1936-1938).
Röda Armen var inte förskunnad från terrorn. Röda arméns marskalk Michail Tuchatjevskij (Ryska: Михаил Николаевич Тухачевский) (16 february 1893 - 12 juni 1937) och en rad ledande höga militärer dömdes till döden för landsförrädisk verksamhet och samarbete med nazityskland.
[redigera] Politruk-systemet
Politiska kommissarier, populärt kallade Politruker, introducerades i RA av Leo Trotskij som försökte lösa problemet med tsartidens officerare som skulle skolas om till RA-officerare genom att tilldela var och en av dem en egen ryggsäck (= instruktör). De politiska kommisarierna var inte unika inom armen och flottan, utan man hittade dem överallt, även i teaterledningarna och i symfoniorkestrarna.
En sådan dubbelkommandostruktur in en militärorganisation blev såklart kontraproduktiv och påverkade RA:s effektivitet i de krig som armén deltog i.
[redigera] Andra världskriget
[redigera] Polens fjärde delning
I och med Molotov-Ribbentrop-pakten hade Sovjetunionen och Nazi-tyskland delat upp Polen i två intressesfärer innan andra världskriget började. När således Wehrmacht ett par veckor efter de anföll Polen hade millitär kontroll över sina 49% av landet och decimerat de polska styrkorna, kunde Röda armen med små förluster inta sina 51% av Polen. Gränsen mellan den tyska och sovjetiska delen överenstämmer i stort med Polens östra gräns idag.
De polska krigsfångarna fick tragiskt öde då NKVD inledde en masslakt på polska officerare och soldater samt deporteringar till GULag (Sibirien och Kazakhstan) av soldater och civila. Se Katyńmassakern.
[redigera] Finska vinterkriget
[redigera] Invasion av Bessarabien
Som en del av Molotov-Ribbentrop-pakten föll Bessarabien (då en del av Rumänien) inom den Sovjetiska intressesfären. I augusti 1940 ockuperades provinsen under krigshot mot Rumänien av Röda armén.
[redigera] Det stora fosterländska kriget
När Nazityskland anföll sovjet bestod Röda armén and ca 5,7? miljoner dåligt utrustade soldater. 303 divisioner och 22 brigader (4.8? million soldater), varav 166 divisioner och 9 brigader (2.9 million soldater) i de europeiska distrikten.
[redigera] Utrustning
Västallierade inledde i september 1941 leveranser av militär utrustning, förnödenheter och råvaror för att hjälpa RA att hejda den tyska framryckningen. Även om det rörde sig om stora mängder materiel, så var det ändå en liten andel jämfört med egen produktion i fabrikerna som flyttades långt in i landet.
Till exempel leveranserna av flygplan var 20 500 medan egen produktion var 136 000, dvs en andel på 13%. Likaså importen av stridsvagnar var 13% och av kanoner 3%. Däremot leveranserna av lastbilar och verktygsmaskiner var mer betydande, nästan 70%, och var förutsättning att snabba upp uppbyggnaden av leveranskapaciteten i den sovjetiska krigsindustrin.
Röda arméns utrustning under andra världskriget:
- officerare
- basvapnet var en Tokarev m/33 automatpistol, kaliber 7,62 mm.
- Infanterivapen
- basvapnet var ett Mosin Nagant-gevär modellbeteckning m/91-30, kaliber 7,62 mm.
- automatgevär Tokarev m/40, kaliber 7,62 mm, med 10 patroners utbytbart magasin.
- Stridsvagnar:
T-34 - Självgående artilerivagnar:
Katjusja- SU76-M (76.2mm) (Suka - hynda)
- SU-122 (122mm)
- SU-152 (152mm) (Zvierboy)
- Artilleri:
- BM-8 (82mm) (Katjusja/Stalinorgel)
- BM-13 (132mm) (Katjusja/Stalinorgel)
- ?
[redigera] Leningrads belägring (8 september 1941-18 januari 1944).
[redigera] Slaget om Moskva (2 oktober 1941-7 januari 1942).
[redigera] Slaget om Rostov (1941 och 1942)
Rostov kapitulation den 28 juli 1942 efter några dagars kamp hade företagits utan tillstånd från Stalin. Detta tolkades som symptom för dålig stridsmotivation och resulterade i krigsrätt och flera avrättningar, samt reformeringen av RA strukturer. Politruk-kommissariesystemet, som gick ut på att varje militär chef hade en politisk kommissarie vid sin sida. I fortsättningen så lät man politrukerna sköta skolning av truperna i dokrinerna. Man lyfte också fram duktiga strateger med kunskaper om modern krigföring och avlägsnade gamla veteranerna från inbördeskriget. Man återinförde rangsymboler och allehanda medaljer som var frånvarande i RA sedan revolutionen. Reformen var troligen ett viktigt element inför vändningen av kriget.
[redigera] Slaget om Sevastopol (30 oktober 1941-4 juli 1942).
[redigera] Slaget om Stalingrad (5 augusti 1942-2 februari 1943).
[redigera] Slaget om Kursk (3 juli-12 juli 1943).
RA lärde sig kontinuerligt av tyskarnas taktik och användning av moderna krigsteknologier. Stridsvagnstyrkor och flyg förstärktes och organiserades upp. Radiokommunikation och radiounderrättelse ökade styrkornas effektivitet och byggde på kunskapen om fiendens aktiviteter (britiska spionnätverket "Lucy" har kommit över ULTRA-kryptokoder och förmedlade desa till RA). Således sommaren 1943 när tyskarna skulle återuppta offensiven (Operation Zitadelle) möttes de av toppmodernt utrustade och betydligt bättre tränade styrkor under ledning av Grigorij Zjukov, som var arkitekten för den nya strategin. Zjukov beordrade en serie av våldsamma pansaranfall som forserade den tyska fronten.
Deltagande styrkor av ofattbar nummerär::
- Sovjet: 1 300 000 man, 3 600 stridsvagnar, 20 000 artilleri pjäser och 2 400 flygplan.
- Tyskland: 900 000 man, 2 700 stridsvagnar, 2 000 flygplan.
Förluster:
- Sovjet: 250 000 döda och 600 000 sårade, 1 500 stridsvagnar, 1 000 flygplan
- Tyskland: 100 000 döda och 100 000 sårade eller tillfångatagna, 500 stridsvagnar, 200 flygplan
[redigera] Segertåg mot Berlin
Röda armén tillsammans med de allierade spelade en avgörande roll för segern över nazityskland och under offensiven mobiliserades mellan 15 och 20 miljoner soldater, av dess stupade 7-10 miljoner.
Sovjetiska styrkorna delades upp i fronter, räknat norrifrån:
- 3:e vitryska fronten under Tjerniakovskij vid östersjökusten
- 2:a vitryska fronten under Konstantin Rokossovskij befriar Szczecin
- 1:a vitryska fronten under Grigorij Zjukov
- 1:a ukrainska fronten under Loniev med riktning på södra Polen, sedan mot Tarnopol
- 2:a ukrainska fronten under Malinovskij befriar Ungern den 4 april 1945 och Tjeckoslovakien den 4 april 1945
- 3:e ukrainska fronten under xxx med rikning mot Odessa, Bukarest den 31 augusti 1944 och sedan befriar Ungern den 4 april 1945 och Wien den 13 april 1945
- 4:e ukrainska fronten under xxx med rikning mot Krim, Sevastopol, och Moravska Ostrava i Tjeckoslovakien.
Se även http://www.worldwar-2.net/timelines/war-in-europe/eastern-europe/eastern-europe-index-1944.htm och http://www.worldwar-2.net/timelines/war-in-europe/eastern-europe/eastern-europe-index-1945.htm
RA's soldater gjode sig kända för grov plundring och våldtäkter mot både tysk och annan befolkning (baltiska och östeuropeiska medborgare) i de befriade och ockuperade områden. Ett undantag var Nordnorge som befriades utan övergrepp från Röda arméns sida.
[redigera] Offensiv i Manchuriet
Som överenskommet med de västallierade så förklarade Sovjetunionen krig mot Japan tre månader efter Tysklands kapitulation. Den 9 augusti 1945 genomfördes den sista Sovjetiska offensiven i kriget och Röda armén ockuperade utan problem hela Manchuriet. Denna offensiv är känd som en utav de mest lyckade markoffensiverna och användes som skolboksexempel runt om i världen för officersutbildningar.
[redigera] Hur stor är en armé?
Exempel på 17:e armén:
- 3st Infanteridivisioner
- 2st Stridsvagnsbataljoner
- 1st Pansarvärnsartilleribrigad
- 1st Artilleriregemente
- 1st Haubitsartilleriregemente
- 1st Pansarjägarregemente
- 1st Lätt artilleriregemente
- 1st Lätt artillerilivgardesregemente
- 1st Luftvärnsartilleriregemente
- 2st Insattsluftvärnsartilleribataljoner
- 1st Lätt artilleribrigad
[redigera] Efter andra världskriget och kalla kriget
[redigera] Warszawa-pakten 1955
Warszawapakten bildades 1955 officiellt som en motvikt till NATO, och inofficiellt som en stabiliserande faktor. Medlemsländerna var:
- Sovjetunion
- Albanien som drog sig ut 1962 på grund av ideologiska ursaker och på grund av att de ställde sig på Kinas sida i Sovet-Kinesiska konflikten. Formellt lämnade Albanien pakten 1968.
- Bulgarien
- Tjeckoslovakien
- DDR
- Ungern
- Polen
- Rumänien
Sovjet hade den ledande rollen, och befällhavare rekryterades alltid därifrån:
- Ivan Koniev (1955-1960)
- Andriej Gretjko (1960-1967)
- Ivan Jakubowskij (1967-1976)
- Viktor Kulikov (1976-1987)
- Piotr Lusjev (1987-1991)
Sedan 1968 tillämpade man så kallade Brezjnevdoktrinen som handlade om begränsad suveränitet för medlemsländerna. Doktrinen kom till för att rättfärdiggöra intervensionen mot Pragvåren. Den 25 februari 1991 i Budapest kom medlemsländerna överens om att upplösa pakten.
[redigera] Uppror i Ungern 1956
Efter Josef Stalins död 1953 avsatte kommunistpartiet sin hårdföra stalinistiske ledare (Mátyás Rákosi) och lät den mer liberale Imre Nagy att ta över. 1955 ersattes Nagy av András Hegedüs som 1956 efterträdes av Ernö Gerö. Ungefär samtidigt, i Polen, utsågs icke-stalinisten Władysław Gomułka till partiledare, vilket också i hela östblocket ingjöt förhoppningar om reformer och nationell autonomi.
Detta ledde i oktober 1956 till studentdemonstrationer med pro-Gomulka teman och kort därefter mär säkerhetspolisen (ÁVH) öppnade eld och dödat hundratal, var uppror, till vilken den ungerska armén anslöt sig, igång. Inom några dagar miljoner ungrare deltog eller sympatiserade. Nagy bildade en koalitionsregering, sade upp medlemskap i Warszawapakten och bad USA att erkänna Ungern som en neutral stat, med det cyniska svaret The United States does not consider Hungary an ally.
Röda armén, som var stationerad i Ungern rykte in och den 4 november intog de i Budapest. Nagy liksom ca 1200 andra (enligt en CIA-rapport) avrättdes, många ungrare deporterades, och flera revoltdeltagare flydde landet.
se även Ungernrevolten.
[redigera] Kina-konflikten
[redigera] Invasion i Tjeckoslovakien under Pragvåren 1968
Huvudartikel: Pragvåren
1968 skapade demokrati- och studentrevolter allvarliga spänningar även inom östblocket, framför allt i Tjeckoslovakien och Polen och ledde till utbyte av partiledare. I Tjeckoslovakien gick Alexander Dubček ett steg längre än vad som kunde accepteras av Leonid Brezjnev i Moskva. Med stöd av Brezjnevdoktrinen invaderades Tjeckoslovakien, natten mellan den 20 augusti och 21 augusti 1968, av styrkorna från alla Warszawapaktsländerna utom Rumänien. Mellan 5000 och 7000 stridsvagnar och flera hundra tusen soldater skulle återställa ordningen befriat från "socialismen med mänskligt ansikte" som var Dubčeks tema för reformarbetet.
Upplösningen kostade 100 döda och 70 000 som omedelbart flydde från landet. Dubček och flera andra ledare blev arresterade och bortförda till Moskva.
