Marshallplanen
Wikipedia
Marshallplanen var ett amerikanskt initiativ för att ekonomiskt bidra till återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget.
Efter andra världskriget låg Europa i ruiner. Värst drabbade var Tyskland och de tyska städerna. Fabriker och bostadshus var sönderbombade av amerikanska och brittiska flygplan. När kriget tagit slut ockuperades Tyskland av amerikanska, brittiska, franska och ryska trupper.
Tysklands västra delar blev Förbundsrepubliken Tyskland eller Västtyskland. De östra delarna ockuperades av Sovjetunionen, de kallades för Tyska demokratiska republiken (DDR) eller Östtyskland.
I östra Europa härskade Sovjetunionen. Stalin bestämde att Östtyskland, Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien skulle ha kommunistiska regeringar.
En rädsla för att Sovjetunionen skulle försöka utöka sitt inflytande över andra europeiska länder såväl som hela världen spred sig. En av dem som fruktade Sovjetunionens planer var USA:s utrikesminister George Marshall, Marshall ville att USA skulle skänka pengar till länderna i Europa, för att hjälpa de sönderbomade och krigshärjade europeiska länderna att återbygga sina fabriker och för att få deras ekonomi på rätt köl.
Marshall fick sin vilja igenom. På bara några år skickade USA nästan tolv miljarder dollar till Europa. En del av pengarna gick som lån till européerna, men övervägande gavs pengarna bort utan krav på återgäldning. Storbritannien, Frankrike, Italien och Västtyskland mottog den största pengakvoten. Sverige emottog också Marshallhjälp - i form av lån. Marshallplanen betydde särskilt mycket för Västtyskland. Inom några år efter Marshallplanens införande var de sönderbombade städerna i Västtyskland återigen uppbyggda. Moderniterer som bilar,TV-apparater, allehanda elektriska apparater tillsammans med många andra varor tillverkades i den ånyo rullande tyska industrin.
