Loa Falkman

Wikipedia

Loa Falkman, egentligen Carl-Johan Falkman, född 24 juli 1947 i Danderyd, opera sångare (baryton), skådespelare, artist m.m. Bror till Per Falkman och har en fru, Rosa, och två barn, Daniel och Jakob.

Efter studier bland annat på Operahögskolan i Stockholm debuterade Falkman på Kungliga Operan 1973 som Ferdinand i Tintomara av Lars Johan Werle. Han har vid samma scen senare kommit att göra flera av de stora barytonrollerna i operarepertoaren, bland annat som Papageno i Trollflöjten, titelrollen i Don Giovanni, Figaro i Barberaren i Sevilla och titelrollen i Eugen Onegin.

Sitt internationella genombrott fick Falkman i Paris som Escamillo i Carmen. Han har varit engagerad i stora roller vid flera europeiska operahus. På svenska scener gjorde han under 1990-talet flera uppmärksammade rollprestationer inom opera, operett och musikal, bland de förstnämnda titelrollen i Rigoletto i Malmö, bland de sistnämnda professor Higgins i My Fair Lady på Oscarsteatern i Stockholm. 1999 gjorde han titelrollen i Wozzeck av Alban Berg vid Stockholmsoperan. Uppsättningen finns även inspelad och utgiven på CD.

Falkman är även skådespelare, som sådan utbildad vid Calle Flygares teaterskola. Han har haft ledande roller i flera svenska filmer och TV-serier sedan mitten av 1980-talet.

Utöver detta har Falkman även haft en karriär inom populärmusiken. Han kom på sista plats i Melodifestivalen 1990 med låten Symfonin, som blev något av en kulthit. Falkman har sedermera gjort de två albumen Symfonin och Det vackraste (den senare med Jeanette Köhn och Christer Nerfont. På detta område är Falkmans insatser omstridda och de har mötts av ganska negativ kritik, vilket skiljer sig från det övervägande mycket positiva mottagande han fått i sina karriärer som operasångare och skådespelare.