Kungliga Operan

Wikipedia

Operahuset

Kungliga Operan är Sveriges nationalscen för opera och balett. På Kungliga Operans scen visas 60 % opera och 40 % balett. Operabyggnaden är även hemvist för Kungliga Baletten och Kungliga Hovkapellet. Nuvarande chef för Operan är Anders Franzén.

Innehåll

1 Kungliga Operans namn
2 Operabyggnader
3 Se även
4 Källor
5 Externa länkar

[redigera] Kungliga Operans namn

Kungliga Operans officiella namn, sedan starten 1773

1773-1782 Kongl. Svenska Operan
1782-1806 Kongl. Operan
1806-1812 Operett-Theatern
1812-1813 Kongl. Operan
1813-1818 Kongl. Theatern Stockholms Theater
1818-1825 Kongl. Stora Theatern
1825-1863 Kongl. Theatern
1863-1888 Kongl. Stora Theatern
1888-1898 Kongl. Operan
1898-1908 Kongl. Teatern
1908-1997 Kungliga Teatern
1997- Kungliga Operan

[redigera] Operabyggnader

[redigera] Bollhuset (1773-1782)

Svensk opera anses född med uppförandet på Bollhuset i Stockholm av operan Thetis och Pelée (Libretto: rådmannen Johan Wellander efter plan av kung Gustaf III, musik: Francesco Antonio Uttini den 18 januari 1773. Kung Gustaf III verkade starkt för dess utveckling och beställde 1775 uppförandet av ett nytt operahus vid Gustaf Adolfs torg.

[redigera] Gustavianska operahuset (1782-1891)

Uppdraget att rita det nya operahuset, idag kallat det gustavianska efter Gustaf III, gick till arkitekten Carl Fredrik Adelcrantz som tidigare ritat Drottningholms slottsteater. Teaterns maskineri konstruerades av Johan Schef.

Salongen bestod ursprungligen av parkett samt fyra rader. En femte rad byggdes till 1815. Scenens mått var 18 x 40 alnar.

Till invigningen hade man planerat att uppföra operan Aeneas i Carthago, men den solist som skulle sjungit rollen Dido hade med sin make lämnat landet undan sina fordringsägare. Vid invigningen 30 september 1782 uppfördes i stället en annan svensk opera, nämligen Cora och Alonzo med libretto av Gudmund Jöran Adlerbeth och musik av Johann Gottlieb Naumann, den dåvarande hovkapellmästaren.

Som en exakt pendang på andra sidan torget lät kung Gustaf III:s syster, prinsessan Sofia Albertina, bygga Arvfurstens palats efter ritningar av stadsarkitekten Erik Palmstedt. Man kan alltså än idag där kan se hur fasaden till det gustavianska operahuset såg ut innan det revs. I Arvfurstens palats finns idag Utrikesdepartementet

Den 16 mars 1792 mördades kung Gustaf III vid en maskeradbal i det detta operahus. Då huset revs bevarades det rum, det så kallade lilla kabinettet, dit kungen först fördes efter att han blivit skjuten. Detta rum kom att återskapas i nästkommande operahus.

Efter drygt 100 års användning revs det gustavianska operahuset 1891 eftersom byggnaden var sliten, för liten och brandfarlig.

[redigera] Oscarianska operahuset (1898-)

Fasad mot Gustaf Adolfs torg

Den 19 september 1898 kunde det nuvarande operahuset, ofta kallat det oscarianska efter kung Oscar II, tas i bruk. Huset är byggt på samma plats som sin föregångare. Under de sju år det tagit att bygga huset hade Operasällskapet hållit till på Svenska Teatern på Blasieholmen. Den nya byggnaden är ritad i nyklassisistisk stil av arkitekt Axel Anderberg, som hämtade mycket inspiration från Parisoperan. Scenen i det nya huset byggdes med samma mått som den gamla, så att samma dekor skulle kunna användas.

Vid invigningen uppfördes Adolf Fredrik Lindblads opera Frondörerna, scener ur Franz Berwalds Estrella di Soria och en helt nykomponerad invigningskantat av Ivar Hallström.

Operasalongen har 1100 platser. I salongens tak finns en vacker målning, där man bland annat kan se två keruber hålla i husets ritningar, samt en mäktig, två ton tung, ljuskrona. Av husets övriga över 1000 rum märks framför allt den pampiga Guldfoajen, en lokal som mäter 28 x 8 meter och vars väggar är förgyllda och klädda med speglar. Guldfoajen ligger i direkt anslutning till den stora balkongen ut mot Gustav Adolf torg. I husets källare ligger också den förnäma resturangen Operakällaren.

Huset har genomgått vissa större förändringar. Exteriört framför allt genom den 1955-1961 uppförda Rotundan på byggnadens östra sida. Arkitekter för denna var Peter Celsing och Nils Tesch. Lokalen används idag som biscen, repetitionslokal samt diskotek. Interiört har de flesta större förändringar gällt scenutrymmet. Under 1970-talet installerades ett ett hydraliskt undermaskineri och ett övermaskineri. Det senare kom att bytas ut mot ett modernare under slutet av 1980-talet.

[redigera] Framtida operahus

Då det nuvarande operahuset har stora brister framför allt vad gäller biutrymmen bakom scenen, men också ur andra scentekniska aspekter, har det under början av 2000-talet höjts flera röster för att ett Stockholm bör få ett nytt modernt operahus. Detta inte minst efter att Göteborg, Köpenhamn och Oslo utrustats med sådana. Ännu 2006 är dock inget beslut taget.